”St Louis Blues har varit ett av de mest underpresterande lagen i ishockey, ett av de mest underpresterande i sport överhuvudtaget”, skriver St.Louis Magazine som beskriver de tre raka Stanley Cup-finalerna (som man alla blev utklassade i) klubben hade under säsongerna som följde grundandet som det största klubben presterat.
Den senaste av de tre finalerna kom för 49 år sedan.
Men i natt fick St Louis fira. Utanför, och i, hockeyarenan Enterprise Center följdes matchen, även på baseball-klubben Cardinals arena, Busch stadium, så visades den.
Men till skillnad från Cardinals är Blues inte vana att vinna och i år hade St Louis Blues en förlustkolumn som var så stor efter halva säsongen att bara fyra klubbar i NHL:s historia ens repat sig för att ta en slutspelsplats efter en liknande inledning.
Se matchbilder i Sportnytt:
Sparkade tränaren, satte in rookien
Men så sparkade klubben sin tränare, spelarna började sjunga discolåten ”Gloria” som segersång. Rookiemålvakten Jordan Binnington fick börja stå och Vladimir Tarasenko och Ryan O'Reilly (utsedd till slutspelets bäste) började leverera som storstjärnor.
Så vips, var laget i sitt sjunde slutspel på åtta år.
Väl där vann man 10 av 13 bortamatcher och bäddade för århundradets party i midwestern-staden St Louis.
Vinnare i de avgörande matcherna
I kvartsfinal var det St Louis-sonen Patrick Maroon som avgjorde i ”game seven”.
I final blev det rookiemålvakten Jordan Binnington som nära på nollade Boston i ”game seven”.
Och så plötsligt så är Lord Stanley Cups pokal i St Louis för första gången – 52 år efter grundandet, 49 år efter senaste finalplatsen.