Armarna sträcktes i luften och spontana glädjekramar spred sig på sportbarer i Helsingfors när landslagets tredje mål gjordes och guldet var bärgat. Festen fortsatte sedan ut på gator, torg och – för vissa – i fontäner, med blåvita flaggor vajandes i luften.
Reportrar och krönikörer höll inte heller igen, när spalterna fylldes med hyllningar efter 3–1-segern mot Kanada.
Före detta Örebroforwarden Marko Anttila, som avgjorde med två av målen, kommer att kommas ihåg för alltid, skriver Vasabladets Jona Nyström. ”Nu är mannen som går under smeknamnet Mörkö (Mårran) definitivt en av den finländska ishockeyns allra största hjältar”, skriver han.
Levererade mirakel
Nyhetsbyrån SPT:s Mats Ahlnäs konstaterar att ett sista mirakel krävdes mot Kanada, och att ”Lejonen” levererade. ”Finland skickade en av de mest anonyma landslagstrupperna någonsin till vårens VM. Den åkte dit och grävde guld. Ingenting kunde stoppa den blåvita lagmaskinen. Inte Sverige i kvartsfinalen, inte Ryssland i semifinalen och inte Kanada i finalen.”
Filip Saxén på Hufvudstadsbladet jämför VM-guldet med 1980 års OS-final, när USA mot alla odds besegrade Sovjet i Lake Placid.
”39 år senare har Finland fått sitt eget ”Miracle on Ice” då ett gäng spelare från de europeiska ligorna utmanade och slog den ena stormakten efter den andra och vann ett minst lika osannolikt och oväntat VM-guld.”
Han kallar det lagspelets och spelsystemets stora seger, och kallar tränaren Jukka Jalonen för Europas för närvarande bästa.
”Tränare i hela världen kan ta lärdom av Jalonens osannolika förmåga att få ut maximal kapacitet av samtliga spelare i laget samtidigt och dessutom få dem att inte vika från den valda taktiken för en sekund under hela turneringen”, skriver han.
