Det gick snabbt för Charlotte Kalla, Stina Nilsson och Ebba Andersson. Ännu snabbare för Frida.

Alla hoppade de över den omtalade fasen ”steget-från-junior-till-senior-är-så-långt”. Fortfarande en giltig sanning för de allra flesta – inte minst i den krävande uthållighetsidrotten skidor. Men det finns undantagsmänniskor.

Undantagsmänniskor

När jag inför VM skrev att Sverige inte längre står och faller med Charlotte Kalla och Stina Nilsson anade jag inte hur rätt jag hade.

Att Frida Karlsson, nio dagar efter att hon blivit sjua i sitt livs första världscuplopp, skulle vinna VM-silver och pressa den oövervinnerliga Johaug i en kamp om guldet – det var inget som fanns i min värld. Men det som utmärker dessa undantagsmänniskors genombrott är just att de överträffar allt vi jordbundna, trångsynta varelser kan föreställa oss.

Som Sjöström, Klüft, Duplantis

Det är ett sprakande, gnistrande genombrott som placerar henne tillsammans med en Sarah Sjöström, en Carolina Klüft, en Armand Duplantis. 

De talanger som tar språnget in i världseliten på det sätt Frida gjorde idag brukar komma dit för att stanna. De blir ofta dominanter i sin sport.

Inget är givet men Frida Karlsson har ”Det”: Generna, passionen, målmedvetenheten, självförtroendet, uppbackningen. Allt talar för att det vi såg idag var början på något mycket stort.

Ljus framtid

Framtidsutsikterna för svensk damskidåkning är nästan osannolikt ljusa.

Se bara på åldrarna på några av nyckelåkarna: Frida Karlsson är 19, Ebba Andersson 21, Maja Dahlqvist 24, Jonna Sundling 24 och Stina Nilsson 25.

Utanför VM-laget bankar 20-åringarna Moa Lundgren och Johanna Hagström på dörren tillsammans med flera andra unga hungriga åkare.

Den dag Charlotte Kalla avslutar sin karriär – jag hoppas det dröjer flera år än – kommer det att finnas många som för vidare det som på allvar startade med Kalla. Framtiden ser ljus ut. Mycket ljus!