Åkarna vill satsa på sina egna upplägg – och sina egna tränare. Men är åkares individuella upplägg så känsliga att det kan bli en ”nackdel” att anpassa sig till landslagsverksamhet?
– Hade det varit en, ja kanske, men nu är det tre. Det är nästan halva landslaget som väljer att kliva av, säger Mathias Fredriksson.
Han fortsätter:
– Man önskar ju att landslaget är den plats där bäst resurser finns. Medicinsk stöttning, sportslig stöttning och hjälp. Fysio, sparring... det BORDE vara den självklara miljön att utvecklas bäst i. Men det är tydligen inte det för tillfället. Det är alarmerande.
”Fick veta det via Expressen”
Vilka nackdelar finns det med att stå utanför landslaget?
– Det är ett meck. Man får boka egna resor, läger. Det är mycket logistik och det krävs en del. Det sköts inte av sig själv.
Fredriksson valde en säsong att tacka nej till landslagsplatsen på grund av att träningslägrena vid tillfället inte motsvarande hans förväntningar.
– Då var det billiga hemmaläger. Sedan så ville förbundet ha med mig ändå utan att jag var med på lägrena, och jag tackade ja. Men sedan drog de tillbaka sitt erbjudande och jag fick veta det via Expressen. Så på sätt och viss var det samma sak som nu, inget verkar ha förändrats på femton år.
”Inte bra för mig”
Enligt Fredriksson var det inte fördelaktigt att då stå utanför den blågula organisationen.
– Det var roddigt. Då startade jag ett eget team och tog med mig några av åkarna från landslaget. Det var inte bra för mig. Det blev mer en prestigegrej, sportsligt var det inte bra. Man ville bara genomföra det.
I en konkurrenssituation kan beslutet att stå utanför påverka uttagningen också, men Karlsson, Dahlqvist och Svahn borde inte påverkas, förklarar han.
– Sverige behöver de bästa åkarna på startlinjen. De här tre ska vara givna. Men är det gränsfall, då tror jag nog att den som varit med i träningsgruppen har en fördel.
Klipp: 60 sekunder: Stjärnornas avhopp från längdlandslaget
