Idrottarnas personliga ansvar i dopningsfrågor är tydligt i reglerna – det lärde vi oss inte minst av Johaugfallet. Det är bra. En idrottare har själv det yttersta ansvaret för att följa reglerna – även slarv och misstag bestraffas hårt.
Jag hör inte till dem som förordar livstids avstängning för en första dopingfällning. Jag tycker människor ska få en andra chans men jag förstår dem – inte minst de rena idrottare – som aldrig vill se en dopningsfälld fuskare på banan igen.
Rensa ut dem på livstid
När det gäller ledare och läkare har jag en annan syn: rensa ut dem för alltid – annars riskerar fuskkulturen att leva vidare.
En ledare har ett alldeles speciellt ansvar. Han eller hon ska just leda, hjälpa och lotsa unga, formbara människor mot deras drömmars mål. En ledare är viktig för att skapa den miljö idrottarna ska verka i. Elitidrottare är starka individer som ofta går egna vägar – men aldrig ensamma.
Den som använder sin ledarroll till att i bästa fall blunda för – i sämsta fall uppmuntra, organisera och genomföra dopingfusk är i mina ögon ett mycket större hot mot idrottens trovärdighet än den enskilda idrottare som faller för frestelsen att dopa sig.
Ledarskapet skapar kulturen
I en miljö med ett tydligt och starkt ledarskap som aktivt arbetar mot doping blir det mycket svårare att fuska. En dopad behöver i allmänhet hjälp. Med den praktiska hanteringen, och med att rättfärdiga sitt handlande för sig själv. I en miljö där man lever efter ”alla andra gör det – du måste också” blir steget så mycket lättare att ta än i en grupp som tydligt står upp mot fusket.
Nu pekas en tysk läkare ut som spindeln i det här dopningsnätet. Läkare som lånar sig till att använda sina kunskaper till att dopa idrottsmän gör inte våld bara på idrottens regler utan på sin egen yrkesetik. Det är vämjeligt.
En hyllad tränare från Estland har förmedlat kontakt mellan skidåkare och medicinman. Han har tidigare tränat framgångsrika åkare och fått ordnar av staten som nu återkallats av landets president.
Dyker upp i nya roller
I Ryssland har vågorna efter det största organiserade fusket sedan eran med DDR:s statsdopade broilers ännu inte lagt sig. Är det något rysk idrott behöver är det ett nytt ledarskap på alla nivåer. Likväl tränas halva skidlandslaget av en tränare som tidigare stängts av i samband med dopning. En annan rysk ledare som Fis stängt av dyker upp på mästerskap efter mästerskap – officiellt i andra roller än som tränare. Trovärdigt i dopningskampen? Inte om ni frågar mig.
I Finland har tränare som stängts av i samband med olika dopingskandaler tagits till nåder – bl a för att Cas upphävt livstidsavstängningar – och återkommit till elitidrotten. Jag hade hellre sett ett livslångt besöksförbud på idrottens arenor.
Therese Johaug fälldes för sitt dopningsbruk – landslagsläkaren som gav henne salvan friades (men avsade sig själv uppdrag inom idrotten). En skev rättvisa i mina ögon.
Solkigt ledarskap
En hundra procent ren idrott är en utopi men för att nå dit där dopning reduceras till ett fåtal individers försök att på egen hand skaffa sig fördelar hänger mycket på ledarna. Ett solkigt ledarskap är dopingkulturers bästa näring. Kläm åt dem – hårt!