I veckan inleds orienterings-VM i Schweiz som sänds i SVT från och med torsdag.
I det svenska landslaget finns bara två heltidsproffs: Tove Alexandersson och Gustav Bergman. Resten jobbar eller studerar på halvtid upp till 100 procent enligt en kartläggning som orienteringsförbundet har gjort.
– Det är tufft. Att få tiden till den träning och återhämtning som behövs för att prestera i världsklass och samtidigt ha höga ambitioner på studierna eller jobbet, det kan skapa stress och på sikt ohälsa, säger landslagschef Håkan Carlsson.
Förbundet: behövs mer prispengar
På förbundet pågår just nu ett arbete med att se över hur ekonomin för elitorienterare i Sverige kan bli bättre.
Vad är det som krävs?
– Det är nog krasst mer ekonomi. Mer prispengar. Och att vi hittar ännu fler möjligheter för de aktiva att få bidrag från oss, föreningar och från egna sponsorer. Vi försöker stötta praktiskt och hjälpa de orienterare som till exempel vill starta eget bolag, säger Carlsson.
Just de låga prispengarna inom orientering är en utmaning. En seger i världscupen ger blygsamma 10 000 till 20 000 kronor beroende på tävling.
Öronmärkt för elitsatsningen
Gustav Bergman, som länge har varit i världstoppen och har flera VM-medaljer på meritlistan, har en månadsinkomst på runt 10 000 kronor.
Han beskriver det som många bäckar små: bidrag, spons, lite prispengar. En trygghet är att hans fru Helena Bergman, som tidigare hette Jansson och var en framgångsrik orienterare, i dag är utbildad läkare och jobbar på 75 procent.
– För nästan alla pengar jag drar in är låsta som elitstöd. De kan användas till träningsläger och för att köpa utrustning men inte till mat och hyra, säger Gustav Bergman.
En annan utmaning: orientering är inte en OS-sport – hör mer i spelaren ovan!