Vagnsmossen utanför Norrköping är bedårande att titta på men ytterst tung att springa i. Helt perfekt för en ung man som kämpar mot sin trilskande kropp för att kunna försvara sitt VM-guld.

– ”Gubbvader” är egentligen sånt man drabbas av när man är 35-40, säger 28-åringen Lysell som tog VM-guld i sprint i fjol och brons året innan, trots att han båda åren hade plågats av strejkande vader.

Har nött mossen

I år är det samma gamla visa, men i elitidrottarens värld är ”skadad” sällan en ursäkt att vila. Jerker Lysell har tränat i vatten, ibland två pass om dagen, totalt tre timmar. Och vaderna, som har svårt att tåla hårt underlag, har nött Vagnsmossen i ur och skur, långpass och intervaller.

– Det är väl viljan att bli bäst och fortsätta träna och kämpa. Samtidigt vet jag om att jag har en hög kapacitet, säger Jerker Lysell.

Ska det gå att ta VM-medalj eller till och med guld med den här uppladdningen?

– Även om jag inte kunnat springa på hårt underlag har jag ändå kört intervaller i skog och myr, och byggt upp en grund. Det gäller egentligen bara att få kroppen att fatta att jag ska springa på asfalt om några veckor.

VM första loppet

Ljumskbråcket från i fjol, eller årets hälsena och hopparknä, är i princip bisaker. Vaderna är huvudsaken, och Jerker Lysell är just nu i färd med att omskola dem till att tåla orienterings-sprintens löpning på hårdare underlag. Världsmästaren har en friplats till VM i Estland i början av juli, men gör möjligen sin första tävling för säsongen i kvalet, dagen före finalen.

– Jag tar en dag i taget och det får bli som det blir, sammanfattar Lysell läget just nu.

Det har ju lett till VM-guld förr.