Spelen i Arnhem 1980 var också mästerskapet då Sveriges meste medaljör, Jonas Jacobsson påbörjade sin närmast otroliga medaljsvit. Onekligen har hans 17 guld och 30 medaljer hjälpt Sverige en bra bit på vägen – men dock inte hela vägen fram. 51-åringen reser hem från sitt sista Paralympics tomhänt – för första gången. Sveriges skyttelandslag följer honom, för första gången utan guld.
– Jag är nöjd med resultatet utifrån vårt mål. Vi kom hit med målet att ta två finalplatser. Det kan tyckas lågt men eftersom Jonas inte skjutit bra i år och vi har fem debutanter så sa vi så, säger Pernilla Svensson.
Annat fokus
Men tidernas bästa skytt åkte till sitt tionde Paralympics med ett annat sikte än på tavlan. Jacobsson har tidigare berättat hur han saknar motivation, och syftet med resan till Rio var i stället att hjälpa de yngre och mindre erfarna skyttarna.
Men det gav ingen större utdelning i medaljer den här gången. Den enda av landslagets åtta skyttar som tog medalj var Joackim Norberg. Som var nöjd med sitt silver, även om han hoppats på guld som etta i världen på 25 meter mixat pistolskytte.
– Jockes silver är förstås höjdpunkten. Philips två finalplatser är bra. Jonas visste vi att han var väldigt osäker och inte fått till det. Hans satsning inför kom också igång sent. Men visst hade jag trott och hoppats att han skulle ta nån finalplats, säger Svensson.
”Ta över efter Jonas”
Och framtiden ser ljus ut, menar förbundskaptenen. I Rio har många fått värdefull erfarenhet, den tuffa vägen.
– Det är många nya som gjorde sitt första Paralympics här. Jag hoppas de kommer göra många fler och ta över efter Jonas, som lag i alla fall.