Ebba Årsjö, 19, har hållit på med alpin skidåkningen sedan hon var barn. När hon började på skidgymnasiet i Östersund bestämde hon sig för att satsa fullt ut. Sedan dess har hon kört Fis-tävlingar i runt två och ett halvt år.
Men för några månader sedan förändrades karriären för Årsjö.
19-åringen, som är uppvuxen i Norrköping, föddes med en muskelnedsättning i högra benet. I höstas klassades hon in till parasporten och där har det blivit stor succé. I november och december tog hon totalt sju segrar i WPAS (World Para Alpine Ski) och European Cup.
Inte vunnit i världscupen på 2000-talet
I måndags gjorde hon debut i världscupen med en urkörning. På tisdagen tog hon revansch med en seger – Sveriges första på 2000-talet i världscupsammanhang.
– Det var som en lättnad eftersom det gick ganska dåligt dagen innan. Jag körde ur i första åket. Det var skönt att komma tillbaka, säger Ebba Årsjö.
– Jag är tävlingsinriktad så jag ska inte ljuga, det känns verkligen jättekul. Men det roligaste är att vara här, att vara en del av det här. Att få var med de här människorna, umgås med de som är som jag, eller vad man nu ska säga. Det är en stor grej för mig.
Hon har hållit funktionsnedsättningen hemlig och bara kört på. Hennes inställning har varit att försöka slå igenom i Fis-tävlingarna.
– Jag har inte haft en tanke på parasport över huvud taget, jag visste knappt att det fanns en möjlighet för mig för två år sedan. Men sedan fick jag höra om det, säger Årsjö och fortsätter:
– Först tänkte jag ”nej, nej, nej”. Men sen satt vi hemma och diskuterade det. Och jag har ju en funktionsnedsättning, så varför ska vi inte ta kontakt med förbundet och ser efter möjligheterna. Det var ett år sedan. Jag började tävla först i slutet av året.
”Har hela tiden tryckt undan det”
Hur känns det att vara öppen med funktionsnedsättningen?
– Jag har hela tiden tryckt undan det, det har varit lite jobbigt. Jag har inte velat gå ut med det. Men nu blir det så här, och det är jag helt okej med. Det känns skönt att jag kan vara mig själv. Det är roligt att det går bra, men det roligaste är att vara här med de här människorna, att få umgås med de som är som jag.
Den närmaste tiden kommer hon att köra tävlingar i både parasport och Fis.
– Jag kör fortfarande Fis-tävlingar, men det är svårare omständligheter där. Tuffare backar, underlag och konkurrens framför allt. Tjejerna har inte heller samma ständiga ”skada” som jag har, det blir lite orättvist.
Hur stor muskelskillnad är det på ditt vänstra och högra ben?
– Om vi säger att jag klarar tio benböj med vänstra benet, så klarar jag knappt en med det högra benet.
Oj, det är en stor skillnad.
– Ja, det är det faktiskt. Jag har mycket mindre muskler på högra benet.
– Jag vill komma någonstans i min karriär. Jag kände att jag inte kommer att komma till toppen mot de tjejerna i Fis-tävlingarna. Men det känner jag att jag kan göra nu.
Siktar på guld i Paralympics
Vad har du för tankar inför Paralympics 2022?
– Så fort någon nämner det där... Alltså, jag är så taggad. Det är det man tänker på. Folk här pratar redan om det, det är väldigt stort med OS inom ”para”. Det är mitt stora mål. Inför OS-året kommer jag bara att köra ”para”.
Hur högt siktar du?
– Jag skulle vilja åka hem med ett guld från Kina. Jag tror faktiskt jag kan klara det. Men det är långt kvar dit.
I onsdagen storslalom vann hon igen och under torsdagen körde Årsjö ur i slalomen.