Det är flickorna som främst befolkar ridskolorna, hela 90 procent är tjejer och att rida som kille kräver fortfarande ett visst mod. Du kommer vara i minoritet, både bland hästarna och i skolan. ”Hästtjej” är däremot ett vedertaget uttryck. Tjejer är norm i ridvärlden.
Så hur kommer det sig att bara sju av de 50 bästa på hoppningens världsranking är kvinnor? Hur kommer det sig att fram till ungdomsåren är tjejerna i klar majoritet, för att sen, långsamt, falla bort en efter en och ge plats för killarna och männen?
Jag har naturligtvis inga fakta här, men jag tror att dagens upprop #visparkarbakut ger vissa svar på den frågan.
”Vill gärna framstå som jämlik”
Ridsporten vill gärna framstå som jämlik. Det är inte många andra sporter där kvinnor tävlar mot män på exakt lika villkor. Inga skillnader i prispengar eller hinderhöjder. Inga undantag eller skillnader – förutom att det där bara gäller på tävling.
Uppropet #visparkarbakut ger en annan bild. En bild där unga tjejer i beroendeställning till män med makt, hästar och pengar tvingas sätta sina egna gränser åt sidan. Tvingas inse, den hårda vägen, att nu är det dags att välja lilla gumman, visa brösten för mig (det där var ett milt exempel) eller glöm allt vad hästar och rid-tid heter. Det är vidrigt.
Det är vidrigt att ett så gammalt hierarkiskt system fortfarande existerar och när Ridsportförbundet nu uppmanar alla att bryta tystnadskulturen kommer det med ett ansvar. Ett ansvar från deras håll att skapa en utbildnings- och träningsmiljö utan risk för övergrepp (det känns ju ganska självklart), men också ett ansvar att utifrån ett rent idrottsligt perspektiv se till att de unga kvinnorna inte faller bort. För varför gör de det? Den där siffran igen; sju av 50 i toppen på världsrankingen – var tar tjejerna vägen?
”Även den starkaste passionen riskerar dö”
Jag tror att de faller offer för precis det som #visparkarbakut vittnar om. För trots att kärleken till hästarna kan få en ung tjej att inte skvallra för sina föräldrar eller kompisar om vad hästägaren egentligen gör när boxen är städad, så riskerar även den starkaste passion att dö efter tillräckligt många år av förminskande, övergrepp och förtryck. Vem orkar fortsätta? För vem är det värt det?
Så – Svenska Ridsportförbundet – ni har ett tufft uppdrag framför er, men kollektivet kan hjälpa er. 90 procent på ridskolorna är tjejer, glöm inte det, ta hjälp av dem, låt deras röster sätta nya regler, allt går att ändra, även de äldsta strukturer. Låt #visparkarbakut guida er och ni ska finna att svensk ridsport kan bli än starkare än den redan är.