I Båstad 2011 dominerade Robin Söderling Swedish Open. Han krossade allt motstånd och körde över världssexan David Ferrer i finalen.
– Jag jämnade allt med marken, mig själv också, berättar Robin Söderling i programmet.
Vinsten blev hans sista professionella match. Han beskriver hur han kort därpå, på vägen hem till Monte Carlo, faller ned i en ”bottenlös svart avgrund utan syre”.
– Några timmar tidigare har jag presterat mitt livs bästa tennis, dessutom på hemmaplan. Men det var tydligen bara en dödsryckning.
Ökad press
Tennisen hade varit hela hans liv, men under 2009, då han stod på toppen av sin karriär, hade en okänd ångest börjat smyga sig på. Med framgången ökade pressen, berättar Robin Söderling i ”Sommar”.
– Det fanns bara tre spelare som det knappt var okej att förlora mot. Resten skulle jag bara slå. Annars var det dåligt, då var man misslyckad, en förlorare.
Till slut blev det för mycket. Hjärnan körde slut på kroppen, och 2011 konstaterade läkaren att han hade fått körtelfeber. Det var det som till sist fick det att ta stopp.
– Mitt immunförsvar var så nedtränat att kroppen hade lagt av när jag fick körtelfeber.
Sex och ett halvt år
Efter pausen 2011 kom han aldrig tillbaka till proffstennisen. 2015 meddelade han att karriären var slut, vid 31 års ålder. Han hade då insett att det krävdes ett riktigt steg bort från tennisen för att bli frisk. Det tog sex och ett halvt år att bli återställd psykiskt, berättar Robin Söderling.
Men vägen dit var svår.
– Vid ett tillfälle, då jag var mer sansad än normalt, upptäckte jag i min sökhistorik att jag hade sökt på olika tillvägagångssätt att begå självmord. Jag minns inte ens att jag tänkt tanken, men tydligen hade jag varit där och vänt. Jag hade aldrig någonsin velat dö, men allt var bättre än detta liv som var en skenande färd ner i ett ändlöst, brinnande inferno.
Nu har han ”kommit ikapp samtiden”, och hunnit lära sig något som inte handlar enbart om tennis. Förstått att det finns också annat i livet.
– Vi hör sällan om den psykiska ohälsan i den yttersta världseliten. Därför ville jag berätta detta i dag. Alla ni som ger er in i idrotten, och era föräldrar, kör hårt och ta det lugnt. Idrotta och dröm gärna. Om du lyckas – behåll perspektivet. Och skaffa dig ett liv, som jag har gjort först nu.