Ett OS skapar de mest fantastiska sagorna i idrottens värld. Hjältar föds och mirakel inträffar framför den största publiken som vår jordglob kan samla, nästan oavsett händelse.
”Ingen trodde att junioren från Katrineholm skulle dra längsta strået”
Hur många miljoner som satt där framför TV-apparater världen över och såg sex man göra upp om två medaljer bakom suveräna Fourcade i sista stående skyttet vet jag inte. Men jag vet att INGEN, mer än möjligen Sebastian Samuelsson själv, trodde att junioren från Katrineholm skulle dra längsta strået i detta gäng.
Sprintvärldsmästaren Benedikt Doll sköt för visso fullt och snabbare än övriga. Men gårdagsvinnaren Peiffer bommade två, det gjorde rutinerade Schempp och Bö också, och Bjöntegaard missade tre skott.
Sebastian Samuelsson däremot, han stod där på bana två, i en helt ny situation i livet. Han tog tid på sig i blåsten. Men han satte första, han satte andra, han satte tredje, de andra hade rena bomfesten, han satte fjärde.
”Han försökte bara le vid sista skyttet”
Och det är läget som nu uppstår som aldrig går att träna på. Att stå där inför sista skottet i stående och veta att om skottet sitter så är det OS-medalj, om det smiter ut så kan samma medalj snabbt förvandlas till en typ sjundeplats. Pressen är enorm.
Men Sebastian Samuelsson brydde sig inte, han fokuserade på pricken, han ”försökte bara le vid sista skyttet”, tryckte av och vita luckan slog igen.
Fullt skytte – ut som trea, med stor marginal till alla förföljare.
Spurtvarvet är sedan en ny historia. Det var några sekunder upp till Doll på silverplats, men Samuelsson med god hjälp av fantastiska skidor (grattis Kent Norell och vallateamet!) kom ikapp tre gånger om och satte in ett ryck några hundra meter från mål. Tysken hade ingen chans.
Samuelsson blev silver-Sebbe i samma stund som han korsade mållinjen.
Sebastian Samuelsson är en jättetalang. Han vann ungdoms-OS för några år sedan och blev årets rookie i världscupen ifjol. Men före dagens lopp hade han aldrig blivit bättre än 13:e i ett internationellt lopp, gårdagens 14:e plats var nästa bästa resultatet.
Att i det läget kliva upp på pallen, i ett OS, är inget annat än en första klassens superskräll!
Ungdomarna gör det briljant i detta OS. 95:an Hanna Öberg har gjort två jättelopp (sjua och femma) och 97:an Ebba Andersson var så nära att kliva upp på pallen i skiathlon. Nu blev det hennes jämnåriga kompis från skid-/skidskyttegymnasiet i Sollefteå som gjorde det.
”Övertygad om att silver-Sebbe kommer bli guld-Sebbe”
Jag får lite Emma Johansson-vibbar över Samuelssons prestation. I OS i Peking klev den då nästan helt okända talangen fram och knep ett silver i cykel. Efter det tillhörde Emma den absoluta världstoppen i nästan tio år och tog mängder av medaljer och segrar, Emma är förresten från Sollefteå, det måste vara något med vattnet där.
Sebastian Samuelssons tid i den yttersta världstoppen började idag. Den kommer att pågå länge. Skidskyttar brukar vara som bäst strax efter 30. Och jag är övertygad om att silver-Sebbe kommer bli guld-Sebbe, varför inte redan nu på OS eller nästa år på VM i Östersund?