I norr visserligen snötäckt under större delen av månaden, och rätt allmänt är det nu över meterdjup snö i Lapplandsfjällen. Men temperaturen har ändå ofta pendlat upp mot och tidvis även över nollstrecket även i norr, så sammantaget en mild januari så här långt. Dessutom fortsatt milt de avslutande dygnen som det ser ut, även om det finns tendenser att det i nästa vecka blir kallare i främst norr. Men även om det blir kallare lär det vara varmare än normalt.

Den yxiga definitionen av när den meteorologiska vintern anses kommen är fem dygn på raken med medeltemperatur under 0 grader varje enskilt dygn. Enligt den är det ännu höst på många håll längs väst- och sydkusten, samt lokalt på Öland och Gotland också. Det är till och med en ovanligt stor del av Skånes inland som ännu inte fått vinter. Får se hur stor del som kommer gå direkt från höst till vår den 15 februari (som är satt som första möjliga vårdatumet), eller om det finns kyla framöver som kan göra att det trots allt hinner bli lite vinter även där denna ”vinter”.

Kanske läge att definiera en årstid till, åtminstone för Sydsveriges del? Årstiden ovinter, som hamnar i gråzonen mellan höst och vår, men som mer liknar höst än vår trots allt. För även om vinterkylan inte slår till kommer åtminstone en del av nederbörden under ovintern kunna falla som snö eller blötsnö. Därmed blir ovintern mer vintrig än hösten, men ändå långtifrån vårlik. När solljuset tar över alltmer, åtminstone när vi nått fram till andra halvan av februari, så känns blötsnö som faller mer som bakslag än som ovinter.

Jag föreslår därför helt frankt att det borde införas årstiden ovinter med automatisk start den 1 januari de gånger den riktiga vinter inte anlänt då. Därtill att ovintern sedan pågår till säg den sista februari som längst, men att vi släpper våren fri att kunna anlända redan från den 1 februari. Är ni med mig? Sedan finns det kanske annat och bättre än ovinter att döpa den nya årstiden till, eller vad sägs om de målande orden blasken eller slasken, eller kanske semivinter eller brittisk vinter (eller kortversionen brittvinter)? Sommar, höst, brittvinter och vår – ja, varför inte.

Milt och övervägande torrt

Efter 24 av månadens dygn är temperaturöverskottet jämfört referensåren 1961–1990 störst i delar av västra Norrland med uppåt 6 grader och minst i södra Götaland med ett överskott på 0–1 grader. Med tanke på hur prognosen för de sista dygnen av månaden ser ut pekar allt på att hela landet får uppleva en mildare januari än brukligt, speciellt i norr. Dock ej rekordartat mild, såsom främst extremåren 1973 och 1989, och heller inte fullt lika mild som senast 2008 (och viss mån även 2015).

Större delen av landet har också hittills upplevt en torr månad, och ser också ut att få det totalt sett. Främst delar av Lappland undantaget, som hittills fått mer snö än brukligt, så därav att det ligger över meterdjup snö på många håll i fjällen. Att just Lapplandsfjällen får rikligt med snö under milda vintermånader är helt väntat. Detta då vädersystemen i mildluften västerifrån oftast drar österut med tyngdpunkt långt norrut, varvid mycket (eller i vissa fall all) nederbörd fastnar i fjällkedjan. Jag tvivlar på att nederbördsmängden någonstans ens kommer i närheten av rekordvärden, oavsett om vi tänker mycket eller lite nederbörd. Men om jag är lite feg är självklart osvuret alltid bäst när det återstår en vecka av månaden.

Januarihögsta i december

Det var mycket milt långt in på kvällen när väderåret 2016 tog slut. Det gör att januari månads hittills högsta temperatur inträffade redan innan tolvslaget, men ändå under temperaturdygnet den 1 januari. Att det kan bli så beror på att temperaturdygnet inleds redan klockan 19 kvällen innan. De 10,5 grader som uppmättes i Harstena vid Östgötakusten kommer därför i statistiken att anges som maximitemperatur den 1 januari. Den noteringen står sig ännu som månadens högsta temperatur i landet.

Tillfällig trettonhelgskyla

Mildluften trycktes snabbt bort österut och ett omfattande snöfall gav 20–30 cm på många håll i främst Svealand och södra Norrland den 3–4 januari. Äntligen blev det vinter tyckte nog många, men glädjen skulle visa sig rätt kortvarig.

Därefter, under trettonhelgen, tog nämligen tillfällig kyla över. Säsongslägstanoteringen i landet sänktes tre dygn på raken (den 3, 4 och 5 januari) i Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen, och blev till slut 41,5 minusgrader. Även övriga landsdelars minimitemperatur så här långt för januari härrör från denna tillfälliga kyla. Just kylans ankomst lagom till trettonhelgen efter ett milt nyår liknar därmed fjolårets januari, men då stod sig vintervädret i sisådär tre veckor, medan det i år snabbt ersattes av mildluft västerifrån igen.

Omfattande snöväder

Den 11 januari drog ett omfattande regn- och snöväder in från sydväst och vidare upp över landet. Speciellt i delar av Västerbotten och Norrbotten föll mycket snö (delvis med inslag av regn) när snövädret bromsade upp där den 12 januari. På två dygn (från morgonen den 11 till morgonen den 13 januari) fick exempelvis Vännäs i södra Västerbotten 51 mm nederbörd i smält form, vilket gjorde att snödjupet där ökade med 37 cm, från 12 cm på morgonen den 11 till 49 cm på morgonen den 13 januari.

Dessutom var det blåsigt med lokalt mycket hårda vindbyar på sina håll i södra Sverige. Till och med stormbyar på en plats, för Tullinge i Södermanland noterade nämligen hela 26 m/s som mest på kvällen den 11 januari.

Nytt svenskt vindrekord

På kvällen den 18 januari tilltog vinden i södra Lapplandsfjällen så pass mycket att ett nytt svenskt rekord sattes. Högst noterad medelvind i landet var dessförinnan 47 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen i samband med stormen Hilde den 16 november 2013, och det svenska januarirekordet löd på 44 m/s, också det i Stekenjokk den 30 januari 2016. Vid 19-tiden på kvällen den 18 januari blåste det alltså etter värre, med 48 m/s som nytt svenskt vindrekord. Eller 47,8 m/s om man vill preciserade det i tiondelarna, vilket dock är en mätnoggrannhet som kan diskuteras.

Vindrekordet kom i samband med två mycket milda dygn den 18–19 januari, där det utöver rekordnoteringen i Stekenjokk även förekom lokala stormbyar i inlandet. Naimakka i nordligaste Lappland noterade byvindar på 25 m/s på eftermiddagen den 19 januari. 

Min månadskrönika kommer som vanligt

Denna milda, övervägande torra och tidvis rätt blåsiga vädermånad som bjudit på en hel del väderhändelser värda att nämna kommer jag att sammanfatta mer ordentligt i samband med månadsskiftet. Det är för tidigt än att säga om min krönika ser dagens ljus redan sent på tisdagen den 31 januari, eller om det dröjer till ni vänt blad i almanackan till den 1 februari. Men krönikan kommer ut där någon gång, det lovar jag.