Arktiska oscillationens positiva fas Foto: SVT

Arktiska oscillationen

Publicerad

Det är inte allt för sällan som den Nordatlantiska oscillationen, NAO kommer på tal när vädret diskuteras. Det gäller kanske framförallt vintervädret, eftersom vi ofta kan relatera variationer i NAO till antingen milda eller kalla vintrar. Det är ofta inte hela sanningen. I många fall kan den Arktiska oscillationen, AO, vara minst lika viktig. Ofta finns ändå en tydlig koppling mellan AO och NAO. Dessa har en tendens att följa varandra.

Positiv AO
I bilden ovan ser vi den positiva fasen av AO. Den kännetecknas av allmänt lågtrycksbetonat väder kring nordpolen och starka västliga luftströmmar. Många gånger går det att relatera till att polarvirveln i stratosfären (10-50 km höjd) också är stark. Effekten för vår del blir milt och blött väder. Norra Skandinavien har ändå lite större sannolikhet att få bestående vinterkyla trots positiv AO. Samtidigt är det ofta torrt i södra Europa, i vissa fall också kyligare än brukligt. Att det blir varmare än brukligt längre norrut på norra halvklotet gäller även andra kontinenter.

Negativ AO
Under vissa perioder kan lågtrycksaktiviteten i Arktis minska eller bara försvagas, vilket också innebär att västliga luftströmmen inte blir lika stark. Detta kallas negativ AO. Vintertid innebär det att kalluften från Arktis når längre söderut över vissa områden. Det är dock ganska vanligt att norra Europa blir kallare och torrare medan södra Europa blir mildare och blötare. Detta gäller kanske främst om även NAO är negativ.

Starkt negativ AO
Vid mer extrema fall av negativ AO blir det rakt av högtrycksbetonat över Arktis, vilket i sin innebär att vi får ostliga luftströmmar runt polarområdet. Det är också vanligt att NAO blir starkt negativ i dessa fall, vilket innebär en fullt etablerad Grönlandsblockering. Resultatet blir att vi ofta får ovanligt låga temperaturer över stora områden, inte bara i Skandinavien utan runt mellanbredderna på hela norra halvklotet. Många gånger blir det också ovanligt varmt i Arktis.

Koppling till stratosfären och andra fenomen
Starkt negativ AO är ofta en följd av en uppvärmning i stratosfären. Det kan vara en sudden stratospheric warming, SSW, men i vissa fall också en final stratospheric warming, FSW. FSW inträffar varje år, men det är mer sällan vi ser en effekt i troposfären där vi befinner oss (0-10 km höjd). Det är förstås inte alltid en SSW ger starkt negativ AO och det forskas en del på att ta reda på vilka faktorer som har inflytande på det.

Även troposfäriska fenomen, som Madden-Julian oscillationen, MJO, tros påverka NAO, men i samma led också AO.

Skillnaden mellan AO och NAO
NAO är från början ett index beräknat mellan två punkter, Island och Azorerna. När lågtrycksaktiviteten är stark runt Island och Grönland samtidigt som högtrycket vid Azorerna också är stark blir trycksskillnaden stor – det är detta som kallas positiv NAO. Om tryckskillnaden blir låg får vi negativ NAO. NAO kan, precis som AO bli extra stark om tryckförhållandet blir omvänt, det vill säga högtryck runt Island och Grönland och lågtryck vid Azorerna. Till skillnad från NAO beskriver AO-faserna ett generellt tillstånd i större skala över polarområdet, antingen höger eller lägre lufttryck än normalt. Detta balanseras sedan av motsatta tryckavvikelser på mellanbredderna (mer exakt latitud 37-45). Det är den relationen som avgör vilken fas AO ligger i.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Storskaliga väderfenomen

Mer i ämnet