En till sak som måste vara uppfylld för brittsommar är att den måste föregås av kyla för att räknas. Det ska alltså vara en ”sommaren kommer tillbaka”-känsla. Ofta används brittsommar mer allmänt för varmt och fint höstväder, men ska man vara noggrann måste det ske runt Birgittadagen den 7 oktober.

Det är sommarkänslan som räknas
Rent meteorologiskt är det sommar när vi har en dygnsmedeltemperatur över 10 grader. Men brittsommar handlar inte om strikta mätvärden, det är ”sommarkänslan” som är viktigast. Då går det inte att stirra sig blind på dygnsmedeltemperaturen. Vinden har stor betydelse. Exempelvis om det är 15 grader, soligt och vindstilla känns det betydligt mer som sommar än om det är 18 grader, mulet och rejält blåsigt.

Att just den 7 oktober skulle vara extra sol- eller värmebenägen har inget stöd i statistiken. Däremot är det kanske så att det i början av oktober är sista chansen att få 20-gradig värme. Dessutom blir dagarna allt kortare vilket i sin tur blir en naturligt stopp för sommarkänslan även om vädret är milt. Ser man på de olika landsdelarnas värmerekord för oktober är alla från den första tredjedelen av månaden:
I Götaland 24,5 grader i Oskarshamn den 9 oktober 1995,
i Svealand 22,8 grader i Eklången, Södermanland den 9 oktober 1995,
i södra Norrland 22,6 grader i Gävle den 4 oktober 1973
och i norra Norrland 19,8 grader i Piteå den 4 oktober 1945.

Ett besläktat uttryck är indiansommar, som vi likt mycket annat lånat in från USA, där ”Indian summer” använts framför allt på östkusten för lugna varma höstdagar. Om det ordets ursprung finns det många teorier, men ingen enighet. Även Ryssland har sitt uttryck för samma företeelse, babje leto. Liknande uttryck kan säkert hittas i många kulturer.