Brunbrända gräsmattor i Överkalix i Norrbotten den 19 juli. Foto: SVT / bakgrundsfoto Rune JönssonVisa alla (3)
Visa alla (3)

Extrem eller framtidsnormal?

Publicerad

Historiskt sett blev årets sommar en av de allra varmaste vi upplevt, främst i landets södra halva. Välbehövligt regn i augusti gjorde att det till slut inte blev så extremt torrt som det länge såg ut att bli i framför allt sydost.

Varmt och torrt, och när det väl regnar kommer det regn i massor, är det så somrarna framöver kommer se ut? Ja, det är mycket troligt och i linje med tänkt framtidsscenario i den allt varmare värld vi lever i. En kittlande tanke är att fråga sig hur varm denna sommar varit om den inträffat tidigare, säg 1975 när värmeböljan i augusti slog till, eller ända tillbaka till de rekordnoteringarna som juli 1933 bjöd på, eller den varma sommaren 1868 för den delen.

Frågan man direkt ställer sig är: Hur mycket av sommarens väder är naturligt extremväder och hur mycket beror på de klimatförändringar vi bevisligen redan upplever? Det går egentligen bara att spekulera i, för något exakt svar kommer vi aldrig få då vädret naturligt varierar, och det mycket i såväl tid som rum. Varma somrar förekommer då och då, och det enda säkra är att varma somrar lär återkomma alltmer frekvent i framtiden. Sannolikheten ökar alltså för varma somrar i framtidens varmare klimat.

Ändrad sannolikhet i en föränderlig vädervärld

Apropå sannolikhet, ordmästaren Tage Danielsson hade på sin tid en monolog om sannolikhet. Där gjorde han inledningsvis en matematisk abrovink för att det skulle kunna bli en monolog av det hela, och det är att sannolikhet för att något ska ske ändras om det sker. Det är inte sant, för så länge förutsättningarna för att det ska inträffa är oförändrade förblir sannolikheten oförändrad oavsett om det händer eller inte. Ta flödesnivåer som exempel. Ett tjugoårsflöde, alltså ett flöde som i snitt inträffar en gång vart tjugonde år i ett visst vattendrag är fortsatt ett tjugoårsflöde även om det inträffar säg tre gånger på 20 år, men bara om förutsättningarna är oförändrade. När man då talar om hundra- eller till och med tusenårig återkomsttid för att en händelse ska inträffa förstår ni själva att det kan vara svårt att ha mätdata som ger faktiska belägg för om sannolikheten förändrats eller ej om en sådan händelse inträffar.

Den allt varmare värld vi lever i är allt annat än oförändrad, så här kan man verkligen ställa sig frågan: Hur normal var årets sommar sett till den nya varmare värld vi lever i? Jag hävdar envist och bestämt att man aldrig kan ”skylla” enskilda väderhändelser på klimatförändringarna. Årets sommarvärme hade kanske slagit till ändå, men sannolikheten för det hade givetvis varit klart mindre utan klimatförändringarna som vi redan sett i Sverige. Sannolikheten har alltså redan ökat för att somrar likt denna ska kunna inträffa, men om det sedan dröjer till nästa år, nästa decennium eller ännu längre innan vi får en liknande sommarvärme är helt omöjligt att sia om. För vädret kommer fortsatt variera över tid och rum, medan den långsiktiga klimattrenden är otvetydigt på väg åt det varmare hållet. Sannolikheten för varma somrar har alltså redan ökad, och gör så än mer de kommande decennierna. Om sisådär 50 år eller så har vi, men knappast jag, mer kött på benen i form av ytterligare 50 års väderstatistik för att kunna avgöra om årets sommarvärme var en tillfällig extremtopp även med framtidens klimatmått mätt, eller om det var en skapligt normal sommar sett till framtidens svenska klimat.

Jag har ju tidigare skrivit om de beslut som på grund av klimatförändringarna gjorts internationellt gällande vilken referensperiod man ska använda för normalvärden, och jag kan bara tipsa er om att läsa den igen. För ni läste väl den när jag skrev den i april förra året? Jag har även tidigare haft tankar om att ”det normala är att vädret inte är normalt”, och även den läsningen angränsar till de tankar jag luftat här om ökad sannolikhet för varma somrar.

Rekordvarmt i söder

Det blev alltså en varm eller mycket varm sommar i hela landet, där överskottet jämfört referensåren 1961–1990 slutade på 1 grad i norra Lapplandsfjällen till närmare 4 grader i landets sydöstra delar. Klart störst överskott fick Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård med 4,3 grader, 18,9 grader denna sommar mot normala 14,6 grader.

På många håll i söder blev årets sommar den varmaste som uppmätts, och därmed har de flesta gamla rekordnoteringar från somrar som 1868, 1997, 2002 och 2006 försvunnit ur rullarna. I mellersta och norra Sverige blev rekorden från 1937 och 2002 däremot orörda. Allra varmast under sommaren var det i skånska Lund med 20,0 grader, vilket är nytt svenskt rekord. Tidigare rekord var troligen de 19,3 grader som noterades i Stockholm 2002.

Här en lista på de minst 150-åriga mätserier som slog rekord:
Uppsala 19,0 grader mot tidigare 18,7 grader 1997 och 2002 (startår 1722)
Stockholm 19,7 grader mot tidigare 19,3 grader 2002 (startår 1756)
Västerås 18,8 grader mot tidigare 18,4 grader 2002 (startår 1860)
Örebro 18,8 grader mot tidigare 18,4 grader 1997 (startår 1859)
Jönköping 17,5 grader mot tidigare 17,2 grader 1868(startår 1859)
Visby 18,3 grader mot tidigare 18,2 grader 2002(startår 1860)
Ölands norra udde 19,3 grader mot tidigare 18,9 grader 2006 (startår 1855)
Gladhammar/Västervik 18,9 grader mot tidigare 18,3 grader 2006(startår 1860)
Kalmar 18,9 grader mot tidigare 18,0 grader 2002 (startår 1859)
Växjö 18,6 grader mot tidigare 17,9 grader 1868 (startår 1860)
Karlshamn 19,3 grader mot tidigare 18,0 grader 1868, 1997, 2002 och 2006 (startår 1859)
Lund 20,0 grader mot tidigare 18,8 grader 2006 (startår 1859)
Halmstad 18,9 grader mot tidigare 18,8 grader 2002 (startår 1859)
Göteborg 19,3 grader mot tidigare 18,9 grader 1997 (startår 1860)
Vänersborg 17,7 grader mot tidigare 17,5 grader 1868 (startår 1860)
Skara 18,0 grader mot tidigare 17,8 grader 1997 (startår 1860)

Genom att ta ett snittvärde för ett urval av orter runtom i landet kan man räkna ut en medeltemperatur för riket som helhet. Det värdet, när det är slutligt framräknat, kommer nog inte riktigt nå upp till rekordsommaren 2002. Det beror på att värmen då var mer utpräglad även i norr. Sommarens värde blir troligen mer snarlikt de för 1997 och 2006.

Torrt, men till slut föll regn även i sydöstra Sverige

Större delen av landet hade en torr sommar. Lokalt till och med mycket torr, i såväl procent av det normala räknat, och då är det referensåren 1961–1990 som avses som normala, som i millimeter räknat. Minst föll i landet sydöstra del, och det trots mycket regn under sommarens två avslutande dygn den 30–31 augusti. Regnet satte käppar i hjulet för vissa torr-rekord, bland annat för Ölands södra udde, så där får man ”hålla till godo” med att juli blev rekordtorr. Bland minst 150-åriga mätserier sattes trots allt ett nytt torr-rekord under sommaren:
Karlshamn 72 mm mot tidigare 78 mm 1899 och 1955 (startår 1860).

Mycket soligt, förvånansvärt lite åska

Det var en soligare sommar än brukligt i hela landet, och lokalt sken solen som aldrig förr. De finns ju tämligen få solskensmätare runtom i landet, och bland de som mätt i åtminstone 20 år satte följande rekord:
Växjö 853 timmar mot tidigare troligen 798 timmar 1995 (startår 1983)
Lund 880 timmar mot tidigare troligen 846 timmar 1995 (startår 1983)
Borlänge 886 timmar mot tidigare troligen 868 timmar 1997 (startår 1987)

Mest sol under hela sommaren noterades fick Svenska högarna i norra Östersjön i Stockholms yttre norra skärgård med 1 056 timmar, och Svenska högarna tog ju även hem segern i solligan denna sommar när alla mätningar i landet för första gången var med och tävlade. Sist i solligan blev Tarfala i norra Lapplandsfjällen, och även för sommaren som helhet fick den stationen klart minst med sol i landet, 487 timmar.

Med tanke på torkan som inledde sommaren är det föga förvånande att det mesta av sommarens åska kom under mitten och slutet av juli och i början av augusti, exakt under den perioden som det var som allra varmast. Det blev en ganska normal åsksommar, men med all värme som funnits borde det varit mer åska kan man tycka? Men att det inte blev så hänger ihop med att sommaren inleddes med väldigt torr luft, det var först från mitten av juli som fukten dök upp, och därmed även åskan. Det blev till och med så pass klibbigt i början av augusti att det blev ett nytt svenskt rekord för daggpunktstemperatur, 24,8 grader i Karlskrona den 1 augusti.

Rekordlång 30-graderssvit

Samtliga dagar den 11 juli–4 augusti bjöd på 30,0 grader eller mer på åtminstone någon plats i landet. Det är den längsta sammanhängande sviten med 30-gradersdagar som uppmätts i landet genom alla tider, 25 dygn. Med reservation för sommaren 1868 kanske ska sägas, men de mer eller mindre orimliga toppnoteringar som finns från det året måste man ta med en nypa salt. Eller kanske ett helt saltkar, för man kan med fog ifrågasätta hur strålskyddade termometrarna var på den tiden.

Den enskilda plats som denna sommar hade flest 30-gradersdagar på raken var skånska Hästveda med nio stycken den 24 juli–1 augusti, vilket troligen är svenskt rekord även det för en enskild station. Men lite ”tur” hade det kunde till och med blivit 11 dygn på raken där, för den 2 augusti var maxtemperatur 29,9 grader och den 3 augusti 30,1 grader.

Lägger man ihop alla 30-gradersdagar under sommaren var det flera platser i söder som fick ihop 10 dagar eller mer. Allra flest 30-gradersdagar noterades i småländska Målilla och uppländska Uppsala med 20 stycken. Nästan tre av sommarens veckor var alltså extremt varma där. Om man bortser från 1868-sommaren finns det historiskt sett bara en sommar, 1994, som ens är i närheten av årets gällande antal 30-gradersdagar medan de, sett till medeltemperaturen, varma somrarna 1997 och 2002 ligger långt därefter.

Sammanlagt bjöd 38 av sommarens dagar på 30 grader eller mer på åtminstone någon plats i landet, fördelade på 7 stycken i juni, hela 24 stycken i juli och 7 stycken i augusti, där den sista inträffade den 9 augusti. För hela året kommer summan bli 40 dagar eftersom värmen som inleddes redan i maj resulterade i två 30-gradersdagar, den första den 29 maj.

Rekordtidig tropisk värme, med inte rekordmånga nätter

Det var även gott om så kallade tropiska nätter denna sommar, alltså nätter då temperaturen inte understiger 20 grader. Totalt bjöds vi på 27 nätter som var tropiska på åtminstone någon plats i landet, fördelat på en enda i juni, 17 stycken i juli och 9 stycken i augusti. Nästan alla inträffade i svit dessutom, den 12 juli–10 augusti. Undantaget som bekräftar regeln heter det ju, och det får denna sommar i så fall bli den tidiga tropiska natt som Vinga utanför Göteborg noterade den 3 juni. Det är rekordtidigt det, för det gamla svenska rekordet för tidig tropisk natt var den 4 juni 1982 i skånska Kullen.

Flest tropiska nätter noterades i Landsort vid Södermanlandskusten med 18 stycken. Kors i taket, det är faktiskt inte rekord, för Näsudden på södra Gotland hade 19 stycken den varma sommaren 1997. Längsta sammanhängande period med tropiska nätter står också Näsudden för med 15 stycken 1997, medan Landsort i år fick ihop 11 stycken på raken den 24 juli–3 augusti. Landsorts notering från sommaren är dock god tvåa gällande såväl svitens längd som totalt antal. Näsuddens rekord stod sig denna gång, men i och med klimatförändringarna kommer vi se flera tropiska nätter i framtiden, så frågan är inte om utan när rekorden kommer slås.

Ett tangerat svenskt rekord blev det trots allt, och det gällde högst minimitemperatur, där Östergarnsholm vid den gotländska ostkusten den 2 augusti tangerade de 23,7 grader som skånska Kullen noterade den 10 augusti 1975.

Det finns givetvis mycket mer att säga om sommarens alla händelse än vad jag tagit upp i denna övergripande sammanfattning, så varför inte fortsätta med månadskrönikorna för juni, juli och augusti via länkarna under ”relaterat” här nedanför.

Källor: StormGeo, SMHI

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer