Ett ungerskt drama på svensk biograf. Det händer inte varje decennium.
För cirka tre år sedan började dvd-distributören Njutafilms att leverera biofilm och de har gjort det med en imponerande ström av smal film i en era då den i princip har dödförklarats på duken.
Tidigare har vi bland annat sett en litauisk science fiction, en afghansk Sherazade-historia och ett helt gäng andra minst sagt udda titlar.
Publiktillströmningen lär knappast ha varit av tsunamikaraktär.
Vi är många som undrar hur de får det att gå ihop – kanske är det tack vare framgångarna med pilsnerfilmsboxarna, kanske delas deras vurm för gammal Schweden-film (halvsnuskiga svenska 60-talsfilmer) av tillräckligt många för att stödja bioverksamheten.
Den här gången får vi en hård skildring av två tvillingpojkars öde i Ungern under andra världskrigets slutfas.
Landet är ockuperat av tyskarna, pappa är ute i kriget och mamma väljer att placera de 13-åriga sönerna ute på landsbygden hos sin gamla mor – som visar sig vara mormodern från helvetet. Stor, elak och aldrig sen att svinga brödspaden mot sin små arvingar.
En tysk officer, spelad av danske bekantingen Ulrich Thomsen, flyttar in i gummans gästhus och visar osunt intresse för pojkarna.
Människorna i den närbelägna byn ger ingen tröst. Det är en plats där ingen gör något av altruism, där alla är angivare, nazister, pederaster, girigbukar. Där en hycklande kyrkas första uppgift är att hålla folk på mattan.
Jo, prästen ger de fattiga barnen pengar – men bara för att de annars kommer att avslöja hans pedofila böjelser.
Pojkarna härdar sig själva mot fysisk och psykisk smärta, kyla, hunger, våld. Övar sig i överlevnad men glider själva över i grymhet.
Allt detta skildrat fullständigt osentimentalt, i en nästan autistisk lunk, som vore filmen regisserad av kommissarie Saga i ”Bron”.
Nog går utvecklingen från välartade mammagrisar till minityranner lite väl fort och den kyligt registrerande tonen kickar inte riktigt igång fullt engagemang (det är som bekant svårt att berätta med distans, utan att distanseringen smittar av sig på publiken) men det är utan tvekan en trovärdig och sevärd fallbeskrivning av krigets påverkan på civilbefolkningen. Och en sannfärdig bild av hur fascistoid fostran har sina konsekvenser.
Ett mörkt drama som enkom genom sin udda existens lyser upp repertoaren.