Mannen förekom tidigt i polisutredningen och satt även anhållen. Överåklagare Lennart Lindelöw ansåg dock att bevisen var otillräckliga och ville inte väcka åtal.
Efter att, utan framgång, ha vädjat till Riksåklagaren valde föräldrarna då att gå vidare på egen hand. Till sin hjälp hade de förre brottaren Pelle Svensson. Han var vid tidpunkten relativt ny som advokat men hade gjort sig ett namn genom att i ett tidigare fall väcka enskilt åtal för mord mot en kramforsbo.
Lurade med sig Johan
Efter två års förberedelser väckte föräldrarna, genom Svensson, enskilt åtal mot den i deras ögon skyldige mannen. Brottsrubriceringen var människorov. Deras teori var att mannen kommit till lägenheten när Anna-Clara gått till jobbet och lurat med sig Johan därifrån. Mannen skulle sedan ha dödat Johan och gjort sig av med kroppen i avfallshanteringen på Sundsvalls sjukhus. Den misstänkte mannen hade kännedom om lokalerna och under rättegången framkom att låset till avfallshanteringen varit trasigt just den helgen.
Vittnen såg bilen
Flera vittnen sade sig även ha sett mannens bil i Bosvedjan vid flera tidpunkter. Mannen själv nekade dock hela tiden till att ha befunnit sig i området.
Processen i Sundsvalls tingsrätt väckte stor uppmärksamhet. Tonen mellan advokat Pelle Svensson och den misstänktes försvarare, advokat Olof Arvidson, var stundtals mycket hätsk. Arvidson stämde Svensson, anklagade föräldrarna för obefogat åtal och polisanmälde ett vittne.
Två års fängelse
Föräldrarna var till en början relativt framgångsrika och mannen dömdes fredagen den 12 april 1985 till två års fängelse. Han befanns skyldig till den mildare brottsrubriceringen olaga frihetsberövande.
Rätten ansåg det bevisat att den anklagade fört bort Johan men ansåg inte att det var bevisat att hans syfte varit att döda pojken. Två av nämndemännen var dock skiljaktiga och ville fälla mannen för människorov. De menade att det var bevisat att mannen dödat Johan.
Fängelsestraffet var ändå det hårdaste straff som utdömts i Sverige efter ett enskilt åtal.
Domen överklagas
När domen, av båda parter, överklagades till hovrätten höjde Pelle Svensson insatsen och ville få mannen fälld för mord. Svensson menade i denna rättegång att mannen, genom ett telefonsamtal lurat Johan att gå ut till hans bil. Mannen skulle sedan ha knivmördat Johan och gjort sig av med kroppen i avfallshanteringen på sjukhuset. För detta yrkade Svensson att mannen skulle dömas till livstids fängelse.
Den misstänkte mannen försvarades även i denna rättegång av Olof Arvidson. Tonläget under denna process var betydligt lägre men uppmärksammade inslag saknades inte heller här. Bland annat kallade Svensson prästen Gunnar Oreland som vittne. Den anklagade sades ha biktat sig för honom, via telefon, om Johans försvinnande. Oreland hänvisade dock till sekretessreglerna och slapp vittna.
Hovrätten friar
Ganska precis ett år efter domen i tingsrätten, den 9 april 1986, friade hovrätten för nedre Norrland den åtalade mannen helt. Rätten riktade dessutom skarp kritik mot målsägarna för bristande bevisning. En mycket upprörd Svensson anklagade hovrätten för vänskapskorruption och menade att hovrättspresidenten, förre justitieministern Håkan Winberg, var jävig. Dagen efter backade han dock från anklagelserna och bad om ursäkt.
Johans föräldrar dömdes att betala rättegångskostnaderna på över en halv miljon kronor. Nyhetsteamen fanns på plats när kronofogden gick syn hemma hos Björn Asplund. Regeringen beslutade dock senare att föräldrarna skulle slippa stå för kostnaderna.
HD tar inte upp fallet
I september 1986 överklagade Björn Asplund, genom advokat Pelle Svensson, hovrättens dom till Högsta domstolen, HD. Man ändrade även brottsrubriceringen från mord till människorov.
Drygt en månad senare meddelar HD att man inte tar upp fallet.
Del 3: En seriemördare träder fram