I går smygstartade Almedalsveckan på Gotland. Men det som skulle kunna vara ett demokratiskt forum där politiker möter medborgare har blivit en gigantisk icke-händelse, skriver stadsvetaren Maria Wendt i sin bok ”Politik som spektakel”.

-Almedalen som händelse hade inte sett ut som den gör utan all mediebevakning. Den hade förmodligen inte ens funnits, på samma sätt som Melodifestivalen inte hade funnits utan TV.

-Nyhetsmässigt och politiskt så händer det så lite på Almedalen. Få minns viktiga politiska händelser året efter. Följer man bevakningen av Almedalen så handlar den mycket om mediebevakningen. Det blir media om media.

Är det inte bra att medierna är där också när så mycket makthavare samlas på samma plats?

-Jo, det är det ju. Men det borde gå att få ut något mer av det än vad som faktiskt blir. Det finns egentligen väldiga möjligheter att få ett annat samtal om politik. Men då gäller det att medierna vågar släppa på fokuseringen på utspel och personer och gå djupare in på politiken.

Maria Wendt exemplifierar med när Gudrun Schyman eldade upp 100 000 för att uppmärksamma skillnaden i lön mellan män och kvinnor.

-Rapporteringen efteråt handlade om det var rätt eller fel att bränna pengar. Det blev ingen diskussion om löneskillnader, som var den politiska poängen.

Borde medierna strunta i Almedalen?

-Nej, det tycker jag inte. Men man borde göra om konceptet. Det har blivit någon sorts ritual som inte gynnar det politiska samtalet. Allt händer samma vecka varje år, på samma gräsmatta och talen hålls på samma klockslag. Istället för att ha ett parti per dag skulle man kunna ha en politisk ödesfråga per dag, säger Maria Wendt.