Kvällens skräll
Man älskar ju Eva och Ewa. Man blir varm i hjärtat. Men att de gick vidare är väl – ja, lite skrämmande? Missförstå mig rätt: Humornumrena hör till, de lyser upp, de ska finnas med i mixen. Men de ska absolut inte gå vidare. Och du Eva Rydberg: låt aldrig din son skriva låttexter till dig igen. Dra in veckopengen. Han verkar helt ding dong.
Kvällens lågoddsare
Det fanns en låt i deltävling två som var bra på riktigt, och det var Dotter med Little tot. Dunkande, klubbig bas, snygg, stark röst, och säker på scen. Vad härligt det är när svenska folket visar att musikalisk kvalité lönar sig, även i Melodifestivalen. Och sammetsögon förstås, och skrevgrepp och – ja alltså Anton Ewald gick ju hem hos småtjejerna. Eller i alla fall hos stortjejerna//Mvh stortjej.
Kvällens konstigaste
Är det något man kan lita på så är det den trendkyrkogård som Melodifestivalen är, har varit och fortsätter vara. I och med Wahl feat. Samis nostalginummer kan vi nu vara helt säkra på att 90-talstrenden officiellt är över – inga fler hipsters i fiskarhatt i sommar alltså. Men var det någon mer som reagerade på hur lite 90-tal det faktiskt var i själva numret? Istället hade Sami – eller Wahl – plockat fram Partille-Johnny-trenden från 00-talet med byxan i strumporna. Varför? Fast allra konstigast var nog att de inte gick vidare, med tävlingens tralligaste refräng.
Kvällens snyggaste
Patrik Jeans falsett, men framför allt: hans bakgrundsdansare. Koreografin, kläderna, färgerna – för en liten stund kändes det som om man var på Kungliga operan och inte framför Melloskärmen.
Kvällens teknikgenombrott
Kul! Att de lyckats klona Måns Zelmerlöw! Och bara kallat honom för Patrick Jean. Det öppnar ju upp för helt nya möjligheter: Kanske en manskör bestående av ett trettiotal Ravaillacz? Skulle vi kunna slänga in Timbuktu i tävlingen – mot hans vilja? Alltså inte mot klonens vilja men mot originalets. Eller ska vi bara ta och skicka de där Abbatarerna igen?