Det ska sägas från början: när ASAP Rocky kommer till Stockholm så är det större än en vanlig hiphop-konsert. Efter sommarens händelser då han satt i svenskt häkte och senare dömdes till villkorlig dom för misshandel, så är han en världspolitisk symbol och en vandrande happening som engagerar långt fler än dem som fastnade för hans tidiga hits i början av 00-talet.
Lilla Sverige är förstås ingen större marknad för ASAP Rocky, men imagen han kan odla här går att sprida världen över. Klammeriet med rättvisan har gett honom en viss offerroll, som han inte verkar sen att spinna vidare på. I somras gick det rykten om att han blev illa behandlad i häktet, något han förvisso själv dementerade i efterhand, och det pratades också om att häktningen skulle vara rasistiskt motiverad.
Skivbolaget Woah Dad var snabbt ute med att tapetsera Stockholm med Free ASAP Rocky-affischer och Donald Trump engagerade sig i fallet, av allt att döma för att han såg sin chans att locka afroamerikanska väljare. Det var åtminstone rådet han ska ha fått av USA:s EU-ambassadör Gordon Sondland, när det begav sig.
Även om ASAP Rocky dömdes i tingsrätten, lever bilden av honom som orättvist behandlad till stor del kvar. Händelserna har gett honom nya fans som kan identifiera sig med just den rollen: att känna sig orättvist behandlad eller dömd på förhand, eller som åtminstone uppskattar en underdog. Genom att försöka spela på Kronobergshäktet och designa kläder till internerna och åka till Stockholmsförorten Husby (eller som ASAP Rocky säger ”slummen dit polisen inte åker”) och erbjuda dem att gå gratis på spelningen, knyter han an till målgruppen.
Allt det här kan låta cyniskt. Men till artistens försvar så menar han själv att det är ett sätt att ge tillbaka till dem på häktet som inte fått samma snabba behandling eftersom de till skillnad från honom inte är världsstjärnor. Och det faktum att han skänker en del av konsertintäkterna till en organisation för flyktingar skulle förstås kunna tolkas som spelad storsinthet, men faktiskt också som en uppriktig ursäkt eftersom killen han dömdes för att ha misshandlat var just ensamkommande flykting.
Den som trodde att ASAP Rocky skulle låta sommarens händelser förbli okommenterade på Globen, fick snabbt tänka om. Istället är hela spelningen en slags fängelseinstallation, med Rocky i rollen som en förrymd fånge med närmast vansinnig glädje i blicken.
Allt börjar med ett utrop i högtalarna där en kvinnoröst säger på svenska: ”Detta är ett meddelande till de intagna på Kronobergshäktet, nu börjar konserten”. På scenen står en fängelsebur, inuti manliga dansare som föreställer interner, och uppe på burens tak hoppar ASAP Rocky upp och ner som om han ville krossa metallkonstruktionen. Alla bär de gröna mjukiskläder som ASAP designat åt Kronobergshäktet och som för övrigt också syns överallt i publiken eftersom de krängts som merchandise till fansen.
Högtalaruppropen på svenska återkommer under spelningen och även om ASAP Rocky i början av konserten säger att han inte samlat oss för att prata om svenska myndigheter eller svensk-amerikansk politik, utan för kärlek och sammanhållning, kan han inte riktigt låta bli. Han skriker att han vill ge en ”shout out” till alla som varit inlåsta i det här ”jävla systemet” och han arrangerar en liten sketch där han blir gripen av polis på scenen.
Energin är skyhög, han är på gränsen till tokig, men också smart och rolig och det märks att han älskar att stå på scenen. Under de första fem låtarna flyger knäna konstant och växelvis upp och ner under hakan. ASAP Rocky gör allt för att skapa en fest med eldpistoler och rök och konfetti och när han inte tycker att Stockholms vildaste och mest taggade tonåringar röjer ordentligt går han själv ner och visar hur en moshpit ska se ut.
ASAP Rocky är en skicklig rappare, med fint flow. Men framför allt lyckas han kanalisera den där kaxigheten som hiphop faktiskt handlar om. När han river av Praise the lord är han oemotståndlig och det blir omöjligt att stå still. Babushka boi rappar han med skills och känsla men han gör också rum för en av sina få kärleksballader, LSD, en fin stund när Rocky plötsligt står stilla längst ut på scentungan och kramar och åmar sig framför ett mickstativ som en annan crooner.
Det är synd att han mot slutet tappar fart och fokus och helt slarvar bort en av sina största hits, Fucking problems. Slarvet ger känslan av att han blivit mer upptagen av sommarens händelser och personan ASAP Rocky, än artisten ASAP Rocky, och musiken. Men vad man än tycker om det narrativ han nu skapar för sig själv så gör han en smart, snygg och minutiöst planerad show som i sina bästa stunder är underhållning på högsta nivå.