Boken handlar om en fattig fiskarfamilj på en karg ö i Nordnorge. Livet är hårt på sjö och på land, det är en ständig kamp mot vädrets makter. Men där finns också en frihetskänsla och tryggheten i familjen. Romanen följer Ingrid från dopet 1913 upp i tjugoårsåldern och skildrar den samhällsutveckling som är på väg.

Roy Jacobsen har en bred utgivning bakom sig, och fick sitt genombrott med ”Segerherrarna” 1991. Han är en av de ledande norska författarna och ledamot av Norska Akademien. ”De osynliga”, nu på svenska av Staffan Söderblom, baserar sig på verkliga händelser.

Vad är det för samhällsutveckling som boken skildrar?

– Den kretsar kring de osynliga människorna, de fattiga och obetydliga. Öns invånare är helt i händerna på havet och stormarna. Om man lyckas ta sig till fastlandet finns makten där; fiskfabriken, handelsboden. Och prästen som tycker det är så konstigt att barnet Ingrids ögon saknar ”fattigdomens slöa enfald”, säger Ulrika Milles, Kulturnyheternas litteraturkritiker

– Romanen återkommer till ett varsel om hur utsatta de här osynliga människorna är när det moderna inte har kommit, när samhället fortfarande är primitivt kan man säga. Det är en historisk roman men den är inte skriven från nuet, utan ett försök att skriva inifrån början av 1900-talet.

När den kom för ett år sen blev det en stor diskussion om bilden av norrmannen – varför det?

– Debatten handlade om att en del tyckte att berättelsen var en idylliserande moralisk historia om den ideala norrmannen som sliter med bara naturen och gud som sällskap.

Är den det då?

– Nej, jag tycker att den berättar om fattigdom mest av allt, och gör det genom tystnad. Nästan lite isländsk saga över stilen. Det finns inga ord för orättvisa eller sorg. Ingen säger något som inte är nödvändigt. Det finns ingenting heroiskt i den alls.

Så det här är en ganska mörk historia?

– Ja det är det. Det finns inga ord för det som händer, för utsattheten. Men Roy Jacobsen är realist, han skriver i detalj om hur man gör. Binder nät, kokar fisk, bygger en kaj, vallar får eller ror hem i åska. Och han skriver också om ting, och på slutet dyker det upp en stol – och det tog ett tag innan jag såg hur djupt symbolisk den var. Kvinnorna har inga stolar förr när de åt, de behövde inga stolar. Men Ingrid får en stol, då kommer den moderna världen. Det är väldigt vackert gjort.

Är den bra?

– Jag tycker att den är smutsig och poetisk på en gång och det tycker jag om.