I går gick 456 kvinnliga skådespelare ut i ett gemensamt upprop där de vittnar om hur de fått utstå sexuella trakasserier och kränkningar.

Chefen för Dramaten i Stockholm, Eirik Stubø, gästade under morgonen Morgonstudion, där han sade att det under de dryga 2,5 år han varit på teatern bara funnits två fall av sexuella trakasserier.

Några fall av sextrakasserier som liknar de som beskrivs i uppropet säger han sig inte ha fått kännedom om och de två fall han känner till har åtgärdats enligt teaterns handlingsplan, säger han.

– Det var verbala trakasserier. Men det som beskrivs i uppropet har inte kommit upp till ytan. Det är kärnan i problemet. Vad är det som gör att det inte kommit till vår kännedom? säger Eirik Stubø.

På frågan huruvida det just inom teatervärlden skulle finnas en speciellt gynnsam grogrund för sexuella trakasserier säger Eirik Stubø att han inte vill tro det.

– Jag hör att man tror att det här är en typ av gränslös verksamhet, men jag köper inte det. Det som beskrivs här är brott – och det finns inget inom teatern som skulle leda till det.

”Har inte sopat under mattan”

Är det så att man ser mellan fingrarna med det här problemet?

– Det verkar ha varit så. Men vi har inte sopat något under mattan.

Av de 456 kvinnorna i uppropet har 78 jobbat på Dramaten. Eirik Stubø säger att han inte vet vilka männen är som har begått de handlingar som nämns.

Vet inte vilka männen är

Tänker du ta reda på det?

– Självklart. Det är viktigt att vi lyssnar noga på alla som jobbar på teatern framöver. Finns männen där, och vi kan ta fram det, så är det klart att det får konsekvenser. Det är otvetydigt i alla våra handböcker att vi har nolltolerans mot sådant här, säger Eirik Stubø.

Kommer de att få stå på scenen?

– Vi måste först se vad som har hänt. Vi kan inte döma innan vi sett vilka fall som avtäcks.

”Är tacksam för det kvinnorna gör”

Eirik Stubø säger också till SVT att han är tacksam gentemot de kvinnor som nu trätt fram och berättat, och att han nu tillsammans med personalen ska analysera hur de kan ta sig ur situationen och göra det lättare att berätta om sexuella trakasserier.

– Den tystnadskultur som har nämnts – är det så att den finns är det mitt ansvar att se till att den upphör. I det perspektivet ska man vara väldigt tacksam för det de här kvinnorna gör. Det är första steget för att se till att det blir lättare att träda fram och det kommer vi på Dramaten att följa upp.

Är du nöjd med ditt arbete?

– Det kan jag väl inte vara, inte någon kan vara nöjd med detta som är så förfärligt.

Och på frågan om han tycker att han själv kan sitta kvar, så svarar han jakande.