Välkommen till Alby. Där cigg, energidryck och pizza verkar utgöra de enda födoämnena.
I övrigt lyser klichéerna från den ofta så stiliserade förorten med sin frånvaro i ”Dröm vidare”. Istället används en lekfull pastellfärgad estetik i en miljö som ofta förknippas med grå betong.
Vi träffar Mirja när hon jublande muckar från kåken – trots att det enda som väntar hemma är arbetslöshet, en lillasyster som behöver vaktas och en sjuk mamma.
Inte så konstigt att fantasin rusar när Mirja återförenas med sina uppkäftiga kompisar och börjar planera en resa till Sydamerika. Hetsigt snackar de direkt om att finansiera resan genom att råna en guldbutik. Men Mirja får kalla fötter och tjatar sig istället till ett jobb som hotellstäderska, och knegar på, samtidigt som hon gömmer sig för kompisgänget som vill börja planera rånet så snart som möjligt. Även om det verkar bråttom, tar det drygt 40 minuter av filmens speltid innan råntråden plockas upp ordentligt igen.
”Dröm vidare” är en klassisk berättelse om att försöka gå sin egen väg samtidigt som både vänner och samhälle förväntar sig något annat. Den spretiga handlingen gör ibland att tempot lider men långfilmsdebuterande regissören Rojda Sekersöz känsla för detaljer lyfter filmen.
Det är som bekant svårt att inte fantisera om värdetransportrån när man som Mirja surfar efter jobb på platsbanken, hittar ”Pianostämmare – skapar god stämning”, och när en trög handläggare på arbetsförmedlingen suckar om att hon måste boka en tid för att lära sig söka jobb, trots att stället är helt tomt.
Det är ofta komiskt, som när den grisige hotellchefen använder förortsslang för att släta över sitt utnyttjande av Mirja. Mirjas lillasyster Isa är en särskilt underhållande unge som levererar väl avvägd (tragi)komisk relief med sin fixering vid instagram-modeller.
Klassamhällets villkor skildras lite mindre subtilt med Mirjas morsa: En klassisk ”finsk white trash”-karikatyr i leopardtights och med ”fånga dagen”-konst på väggarna. Allt hon gör är att gorma över sin dotters oduglighet, ignorera sin kol-diagnos och kedjeröka sig genom en långtidssjukskrivning.
Ibland är det också svårt att förstå varför resten av tjejgänget längtar så mycket bort från förorten, då ingen av dem får mycket till bakgrundshistoria. Och är det inte rätt osannolikt att Mirja, som precis suttit inne, anses vara en svikare för att hon inte vill begå nya brott?
Hela skådespelarensemblen gör dock ett utmärkt jobb. Särskilt Evin Ahmad som med sin insats i huvudrollen som Mirja lär ha banat väg för en framgångsrik karriär.
”Dröm vidare” har ett par skavanker och tappar ibland fokus, men har en egen röst som är ovanlig i det generiska svenska filmlandskapet. Jag ser fram emot Rojda Sekersöz nästa projekt.