Jämntjock och långrandig improvisation vid nyårsmiddagen i Bröllop, begravning och dop. Foto: Nordisk film

Filmrecension: Obegriplig improvisation i Bröllop, begravning och dop – filmen

Uppdaterad
Publicerad

En lång radda, oregisserade scener som är lika tråkiga som obegripliga. Sofia Olsson hittar inga förmildrande omständigheter i Colin Nutleys och Helena Bergströms senaste film.

Bröllop, begravning och dop – filmen. Den heter så, berättelsen som tar vid efter tv-serien med samma namn. Jag misstänker att ordet ”filmen” pressats in med skohorn som ett sista försök att artbestämma denna obegripliga produkt. Utan innehållsförteckningen vore det mycket oklart vad det är man ser. En lång radda, oregisserade scener som är lika tråkiga som obegripliga.

Nåväl, nu har Nutley och gänget talat om att det är just en film, så då får jag väl bedöma den som en sådan. Jag brukar se och bedöma filmer för vad de är och inte exempelvis jämföra en svensk komedi med ett franskt drama eller en amerikansk actionrulle. Det blir ointressant och orättvist. En svensk julfilm ska vara bred, folklig, mysig och rolig. Den behöver inte bryta ny mark eller stå i framkant, men den behöver… hur ska jag uttrycka mig... hålla ihop? 

Filmrecensioner

Colin Nutley må irritera många med sin blick på Sverige men att han, rent hantverksmässigt, kan göra en film står utan tvivel. Åh, det tidiga 90-talet! Black Jack, Änglagård och Sista dansen… med rätta kultförklarade. Bröllop, begravning och dop – filmen har varken humor, drama, berättarteknik eller framåtrörelse.

Den som sett tv-serien vet att det finns mycket berättelse att ta av. Under ett bröllop blir brudens mor gravid med den andra brudens far, och efter det blir det så klart åka av. Lägg till oväntade dödsfall och vänskaper, alkoholiserade präster och bittra relationer mellan föräldrar och barn. Rejält med potentiell dramatik, ändå blir det outhärdligt tråkigt.

Det är jämntjockt och långrandigt, med på varandra staplade scener där antingen 1) två personer talar förtroligt med varandra alldeles för länge till stråkmusik, eller 2) folk får olika märkliga utbrott på varandra under ännu längre middagsbjudningar i herrgårdsmiljö. 

Dramatiken faller platt då reaktionerna är så illa underbyggda att de framstår som obegripliga. Plötsligt skriker någon, utan att en stämning byggts upp eller gedigen gestaltning av vad som ledde fram till konflikten. Om det saknas grundarbete i manus och regi spelar det ingen roll om premissen är halsbrytande. 

Jag misstänker att den otroligt stjärnspäckade rollistan har haft alldeles för roligt på jobbet och låtits improvisera bortom rimlighetens gräns. Ni vet hur det är att titta på barn som framför egenskriven dramatik för sina föräldrar: vid något tillfälle frångår de alltid manus och börjar improvisera, de små skådespelarna lika lyckligt uppfyllda av sig själva som publiken paniskt uttråkad.

Skillnaden här är att Colin Nutley måste ha stått bredvid och tyckt att det var bra. 

Improvisation kan förstås vara en lyckad metod, men kräver mycket av en regissör som måste vara noga med när tyglarna kan vara lösa och när de bör dras åt. Att berätta en historia och ansvara för både del och enhet är väl regiyrkets hela raison d'être? Att åtminstone sträva mot att förmedla en historia, frammana känslor eller nya tankar? 

Bröllop, begravning och dop – filmen är ett hafsverk från början till slut där regissören verkar ha struntat i att göra sitt jobb och därmed övergivit såväl ensemble som publik. 

Bröllop, begravning och dop – filmen

Betyg: 0

Regi: Colin Nutley

Manus: Colin Nutley, Helena Bergström

I rollerna: Helena Bergström, Maria Lundqvist, Molly Nutley, Marie Göranzon m fl

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Filmrecensioner

Mer i ämnet