Den ikoniske rapparen Tupac Shakur får en generisk biopic-behandling i en produktion som påminner om den gamla skolans TV-film. Fansen gör bäst i att vänta på den kommande serien.
Det bästa sättet för en rockstjärna att bli legendarisk är som bekant att dö ung. I Tupacs fall cementerade det olösta mordet 1996 hans status som en av de mest inflytelserika artisterna någonsin. Det är över 20 år sedan 25-åringen mördades i en drive-by efter en Mike Tyson-fight i Las Vegas, och folk pratar fortfarande om hur sexig han var, vilken revolutionär ledare han hade potential att bli, och att han var världens sista viktiga rappare.
Konspirationsteorierna kring hans död har fortsatt cirkulera (de bästa spekulerar kring hur han fejkat sin egen död och lever på Kuba).
Konstigt nog handlar inte ”All Eyez On Me” särskilt mycket om Shakurs död och vad som ledde fram till den. Eller om hur han tog med sig de revolutionära idéerna från sin mammas aktivism i svarta pantrarna till gatans rap med ”thug life”-begreppet, eller var hans kärlek till musiken egentligen började. Berättelsen snuddar bara ytligt vid varje viktig milstolpe och fladdrar sedan iväg.
Skådespelaren Demetrius Shipp Jr är visserligen väldigt lik Tupac, åtminstone till ytan, men han kan inte förkroppsliga Shakurs större-än-livet-karisma och putar lite för ofta tjurigt med munnen som en bortglömd mixtape-rappare.
Regissören Benny Boom, som i princip bara gjort musikvideos tidigare, tar avstamp i en intervju som Shakur ger från fängelset, där han avtjänade ett kortare straff för sexuellt utnyttjande (i filmen skildrat som ett rent justitiemord – trots att mycket pekar på att situationen var mer komplex).
Vi blickar tillbaka på stjärnans liv från barndomen och framåt. Hur mamman jagas av FBI, familjen måste flytta runt, Tupacs skådespelarkarriär, hans genombrott och nya status som världens största rappare, hans beef med Biggie Smalls (lustigt nog spelad av Jamal Woolard som repriserar sin roll från ”Notorious”), Tupacs relation till gangsterbossen Suge Knight på det ökända skivbolaget Death Row Records och sen pang pang.
På ett ungefär.
Risken med att ”täcka in allt” är att det slutar så: med flera små skärvor av inget. Ryktet säger att Shakurs familj inte heller är några fans av filmen, men de har förbjudits att diskutera något efter en rättstvist med filmens producenter.
Ribban för hiphop-filmer har varit smärtsamt låg, men genren fick en boost efter ”Straight Outta Compton”, som blev en global megahit. Som med alla biografier saknades en hel del, exempelvis Dr Dres flera fall av kvinnomisshandel, men filmen ger ändå en underhållande skildring av hur en subkultur växte fram ur segregation, polisvåld och DIY-anda. ”All Eyez On Me” landar i ett ingenmansland där personkulten kring Tupac blir en tvångströja för resten av berättelsen, som borde handlat mer om hans inflytande på kulturen.
I maj blev det klart att den amerikanska kanalen ABC tänker producera en serie om morden på Tupac och Biggie Smalls, vars mord inte heller klarats upp. Steve McQueen (”12 Years a slave”) jobbar också på en ny dokumentär om Tupac. För de fans som tröttnat på rapnostalgi från 90-talet är det en bra idé att spara sina pengar.