Vackert Stockholm i ”Andra akten”. Foto: Nordisk film

Recension: ”Andra akten” i regi av Mårten Klingberg

Uppdaterad
Publicerad

En feelgood-films främsta kriterium är att man ska lämna biosalongen aningen lättare till mods än när man gick in. Det gör man efter ”Andra akten”, om så bara medan eftertexterna rullar. Caroline Hainer om ”Andra akten”.

Eva Söderberg har levt för andra så länge att hon tappat bort sig själv. Harald Skoog har levt för egot så länge att han tappat bort förmågan att se andra. Vad kan de ha att lära av varandra, tro?

Med filmer som ”Min pappa Marianne” och ”Ur spår” har regissören Mårten Klingberg ringat in sig själv som svensk feelgood-kung. Inte särskilt komplicerade rollfigurer, inte särskilt komplicerade problem. Men det är en svår genre att behärska, i alla fall om man vill skapa någonting som går utanför den bekanta formeln med en huvudkaraktär som saknar något, ställs inför en utmaning och i samma veva träffar en person som gör skillnad i huvudpersonens liv.

Filmrecensioner

”Andra akten” bjuder inte på några överraskningar i det avseendet. Eva är nyskild och har precis gått i pension. När hon inte längre får hjälpa patienter på fysiokliniken saknar livet syfte. Därför tackar hon ja till att rehabilitera en strokepatient i dennes hem. Patienten visar sig vara den stora skådespelaren Harald Skoog som inte har mycket till övers för trams som ”hjälp” och ”vård”.

Rollen som alldagliga Eva hade lätt kunnat falla platt men Olin ger henne både sympati och integritet. Harald är en bekant figur – uppblåst, högljudd och handfallen i allt annat än skådespeleriet – men Lassgård skänker honom en sårbarhet. Kemin dem emellan är påtaglig, det är som om de inte gjort annat än spela mot varandra. Det är också roligt att kunna bocka av rutan i feelgood-protokollet som säger att miljön, i det här fallet Stockholm, ska framstå som vacker och romantisk.

Men man har följt protokollet lite väl hårt. Till exempel genom att klumpigt baxa in ”udda birollsfigurer”: ett icke-trovärdigt brokigt gäng som läser Trivial Pursuit-frågor på kvarterskrogen i Kärrtorp. Alldeles för tydliga ”ledtrådar” om rollfiguren Evas öde planteras tidigt, hennes relation till den vuxna sonen är konstlad.

Men ändå. En feelgood-films främsta kriterium är att man ska lämna biosalongen aningen lättare till mods än när man gick in. Det gör man efter ”Andra akten”, om så bara medan eftertexterna rullar.

Andra akten

Betyg: 3

Regi: Mårten Klingberg

Manus: Anna Heinämaa, Vera Kiiskinen

I rollerna: Lena Olin, Rolf Lassgård, Lars Väringer, Görel Crona m fl

Biopremiär: 24 februari

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Filmrecensioner

Mer i ämnet