Man vet att det har gått många år när ett nationell trauma som Palmemordet kan ligga till grund för en knaskomedi som detta. Filmmakaren Måns Månsson var i och för sig först ut 2012 med Hassel – privatspanarna men den hade en helt annan, svårtolkad, ton. Det här är mer lättillgängligt, men likväl egenartat.
Amerikanen George English (Schiaffino Musarra) är en strulputte och vardagsanarkist som ser ut som en uteliggare med Karl Marx-komplex. Svensk fru och dotter har han dock, men inget jobb och inga pengar. När han hör att man kan tjäna 50 miljoner genom att lösa det 30 år gamla mordet på Olof Palme, blir han till sig i sina gamla trasor. Med hjälp av en skamfilad samling privatspanare och en motvillig journalistkompis skrider han tillverket, och kommer farligt nära sanningen.
We got this har saluförts som ”The Big Lebowski möter Palmeutredningen”, vilket inte är en helt galen referens, men man måste klämma in Jönssonligan i mixen också. Vi rör oss nämligen i den svenska (medvetna) tafflighetens vältrampade landskap.
Dock i uppdaterad form. Tempot är högre, delvis tack ett mycket snyggt och följsamt klipparbete, infallen fler, och hela skeendet servas med en tydlig skruv signerad Patrik Eklund, som regisserar och har skrivit manus tillsammans med Santiago Gil och ovan nämnde Musarra (som också står för grundidén).
Det är samme Eklund som begåvade oss med en räcka finurliga kortfilmer (Slitage, Istället för abrakadabra ), följde upp med en inte riktigt lika övertygande långfilm (Flimmer) men sedan kom tillbaka med full fläng i och med förra årets fyndiga serie Revansch. Patrik Eklund är en hejare på att skildra det skeva, fånga människodjurets dråplighet; ja man kan utan att darra på manschetten kalla honom för en nutida Lars Molin.
Tillsammans med manuskollegorna har han här knåpat ihop en serie full av en roliga hyss och påhitt. Finurliga filmreferenser och udda existenser trängs med vitsiga detaljer i såväl scenografin som i den lakoniska dialogen. Kul!
Driften med media vacklar mellan kliché och skärpa. Roligast är den där influencertjejen som anställts på en kvällsblaska för att peppa redaktionens stofiler: ”Var ser du dig själv… om fem minuter”. En replik som fint fångar vår tids extremt korta uppmärksamhets-spann.
Men det är en vansklig balansgång. Thrillern och komedin är inget självklart radarpar. Det är svårt att alstra riktig spänning när man berättar med glimt i ögat, och humorn blir i sin tur lidande när thrillerns krav på struktur gör sig gällande. Så även här. Dramats två första akter är fint skruvade och uppfriskande anarkistiska, men mot slutet blir We got this mer konventionell, inspirationen tryter något, men det är förståeligt, så blir det gärna när säcken ska knytas ihop.
Betyget är på gränsen till för generöst men den lekfulla tonen vinner ändå i längden, inte minst tack vare Olle Sarris privatspanare, som är så härligt anal – och väl spelad – att bara han är värd en sittning framför fyra och en halv timme svensk knaskomedi.
Premiär på Svt play 1/5 och Svt 3/5.