Betyg: 3 av 5
Regi: Tova Magnusson
I rollerna: Björn Kjellman, Eric Ericson, Tova Magnusson, André Wickström, Sten Ljunggren
Låt det vara sagt från början, den här komedin har ganska lite med politik att göra. Spelplatsen finns till för att skapa det för romantiska komedier oumbärliga hindret som ska hålla huvudrollerna ifrån varandra: och idag när homosexualitet blivit lika normbrytande som vanilj krävs det större hinder för kärleken än så. Premissen blir istället: Vad skulle hända om folkpartiets ledare blev kär i en högt uppsatt socialdemokrat?
Man får väl säga att timingen på premiären kunde ha varit bättre. ”Fyra år till” har legat färdig sedan senast juni, då jag såg den första gången, så varför man inte la ut den under september, den månad vart fjärde år som politiken plötsligt blir folklig och följs av gemene svensk, är ett mysterium.
Timing i humorn är bättre; inte minst inledningsvis då Eric Ericson, Tova Magnusson och torrt underhållande komikern André Wickström utför eleganta åttor kring rundningskonen Björn Kjellman.
Det där sista var faktiskt ingen elakhet, Kjellman har helt enkelt en otacksam roll som ryggradslös och tämligen intetsägande garderobsbög. Vad Eric Ericsons spirituelle sosse, Martin, ser hos honom är och förblir en gåta filmen igenom, men så är det heller inte en speciellt romantisk romantisk komedi, det slår så att säga inte direkt gnistor ur den blocköverskridande alliansen.
Men så var nog inte heller siktet inställt på romantik, filmmakarna har i intervjuer nämnt inspirationskällor som brittiska ”In the loop” och ”Javisst Herr Minister” – vilket tyder på ett gott självförtroende – men ”Fyra år till” är tyvärr inte i närheten av referensernas tajta dynamik.
Men visst spritter det till i filmkroppen då och då; situationskomiken är ofta inspirerad och det delas ut några välriktade örfilar, bland annat mot kristdemokraterna och Per Ahlmark. Favoritrepliken fäller Martins gamle arbetarpappa som raggar damer på Karlaplan: ”Inget eggar dem som en gammal bolsjevik”.
Man tvingas annars svälja en hel del gällande en toppolitikers görande och agerande. Det är exempelvis lite intrig-internt ologiskt att man, bara för att få lite liv i luckan, klämmer in den gamla berättarklyschan ”multipeldejting”. Ni har sett det förut: ett montage av korta scener där huvudpersonen träffar den ena fullblodsneurotikern efter den andra. Alltså en form av mental lyteshumor som i och för sig är tacksam men som blir lätt ologisk här – en partiledare som inte vill outa sin läggning bör nog inte ge sig ut på offentliga dejter.
Fredrik Sahlin
Betyg: 5/6 Svenska Dagbladet
Betyg: 4/5 Dagens Nyheter
Betyg: 4/5 Expressen
Betyg: 3/5 Aftonbladet