– Jag känner sorg. Han var så nära en pappa som jag har haft. Han var varken krävande eller mästrande, han skulle inte ha nånting. Han var omtänksam, det tillhör inte det vanliga i vår hårda bransch.

Suzanne Osten och Henning Mankell lärde känna varandra på 70-talet eftersom de båda var i teaterbranschen. År 2001 satte hon upp en av hans pjäser, ”Mörkertid”, på sin teater Unga Klara.

”Mörkertid” visade hur politiskt skarpsynt Mankell var redan då, menar Osten, eftersom den skildrade en grupp afrikanska flyktingar som tagit sig till Europa över Medelhavet.

– Den handlar om det vi upplever i Sverige idag. Henning var så tidig med att peka på Afrika och gränsen till Europa.

”En blodig dramatisk känsla”

Mankell är internationellt känd som deckarförfattare. Men Suzanne Osten säger att han framför allt var en väldigt skicklig dramatiker.

– Han hade en blodig dramatisk känsla, en sällsynt förmåga till drama. Det hade han nytta av när han skrev sina spänningsfyllda romaner. Det är unikt hos honom, att han hade den känslan för drama och spänning.

Skänkte bort pengar

Mankells böcker har sålt i 40 miljoner exemplar och översatts till mer än 40 språk. Han var en av Sveriges mest framgångsrika författare. Men han delade gärna med sig av vinsten från försäljningen.

– Han var en riktig mecenat. Han var intresserad av outsiders som inte hade det lika bra som han ekonomiskt. Jag fick en miljon till min barnfilm ”Flickan mamman och demonerna”. Jag vet att han också stödde en operaregissör i nåt västafrikanskt land. Han kunde hosta upp pengar till nån som ville åka på teaterfestival men inte hade hade råd själv.

– Han var ju en väldigt framgångsrik deckarförfattare, men han gjorde detta. Det säger att han hade en konstnärlig vilja och förmågan att se människor.