Häxprocesserna är en mörk del av Sveriges och kyrkans historia. Under det som brukar kallas Det stora oväsendet, år 1668-1676, avrättades och brändes hundratals människor, främst kvinnor.

Minnet av vad som hände lever fortfarande kvar – den senaste tiden har flera böcker, bland annat Åsa Bergenheims Den liderliga häxan och Sisela Lindbloms historiska roman Brinn!, kommit ut. I Härnösand ska ett minnesmärke upprättas för att hedra offren, och i sommar sänder Sveriges radio P1 en serie där nu levande ättlingar till människorna i 1600-talets Ångermanland, där häxprocesserna var som värst, gräver i sin mörka historia.

– Det lever i folks minnen. Svenska kyrkan förknippas med dessa kvinnor som bränts på bål. Kyrkan var ledande i den processen, skulle jag vilja säga, säger Kerstin Wimmer, präst i Svenska kyrkan i Lund.

Kräver vitbok och ursäkt

Kerstin Wimmer vill att Svenska kyrkan sammanställer en vitbok som dokumenterar det som hänt i de svenska häxprocesserna, liknande den som gjordes 2016, då Svenska kyrkan gjorde upp med en annan mörk del av sitt förflutna. I en vitbok redovisades de kränkningar och oförätter man gjort sig skyldig till i kyrkans historiska relation till samerna. Men enligt ärkebiskop Antje Jackelén, Svenska kyrkans ledare, är det en annan sak att upprätta en vitbok för häxprocesserna.

– Vitboksprojektet med samerna är del i en lång sannings- och försoningsprocess. Det finns inte en tydlig mottagargrupp i fallet med häxprocesserna, och en ursäkt har redan uttalats, säger hon.  

Antje Jackelén framhåller att kyrkan redan bett om ursäkt för häxprocesserna – vilket gjordes lokalt i Härnösand år 2005. Någon vitbok eller någon ursäkt från Svenska kyrkan centralt finns inte på kartan i nuläget. 

– En vitbok är inte aktuellt på samma sätt här, säger hon.