Svenskarna fortsätter att hålla hov på filmfestivalen i Cannes. Filmerna ”Efterskalv”, ”Min lilla syster” samt kortfilmerna ”Kung Fury” och ”Pojkarna” gör sina Cannes-premiärer i dagarna.
Men bokstavligen störst är fortfarande Ingrid Bergman, som stirrar ned från den gigantiska postern som pryder festivalpalatset. Efter att försökt att navigera i virrvarret av PR-agenter träffar jag till slut Bergmans dotter Isabella Rosellini inne i palatset.
Vill belysa film som arvegods
Den 62-åriga aktrisen, regissören och manusförfattaren har äntligen fått en lucka i sitt späckade schema som juryordförande i filmfestivalens sidosektion ”Un Certain Regard”. Rossellini ligger även bakom idén till svenske Stig Björkmans dokumentär ”Jag är Ingrid” som visas i ”Cannes classics”. En film som till stor del bygger på Ingrid Bergmans dagbok och egna hemvideofilmer.
Hur kunde du lita på Stig med så pass privat material?
– Han är en lärd man inom film och en fantastisk regissör, men framförallt förstår han filmkultur. Att fira min mammas jubileum hade vi kunnat göra hemma på en middag med familjen, men det vi ville göra med dokumentären var att belysa film som arvegods. Det är därför vi är i Cannes, säger Rossellini som kommer att se ”Jag är Ingrid” för första gången på tisdag.
Grandios livshistoria
Ingrid Bergman (som levde mellan 1915-1982) hade en minst sagt grandios livshistoria. I ”Jag är Ingrid” leder Alicia Vikanders berättarröst publiken genom Bergmans karriär. Om hur hon blir storstjärna i Hollywood och filmar med Alfred Hitchcock, Cary Grant och Humphry Bogart. För att sedan gå vidare till att göra neorealism med Roberto Rossellini (som hon även var gift med) och sedan flytta tillbaka till Sverige för att filma med Ingmar Bergman.
Den hektiska karriären gjorde att hon ofta var en frånvarande mor till sina fyra barn.
– Idag är det fortfarande så att kvinnor måste ge upp sin karriär om det dyker upp familjeproblem och det kunde jag utnyttja när mamma tog hand om mig under de två år som jag var sjuk i skolios, berättar Rossellini, som snarare verkar ha inspirerats av sin mammas spektakulära liv.
Svårt för kvinnor
– Det där är ett bra exempel på hur svårt det fortfarande är för kvinnor att göra en storslagen karriär. Särskilt en som kräver så mycket resor. När man får barn är det nästan som att man måste välja. Annars betalar barnen och familjen ett högt pris.
– Men det här är inte bara ett problem för mamma utan även för dagens kvinnor och en skådespelerska lever en nomadisk tillvaro.
”Alla lyssnade på henne”
På Svenska filminstitutets årliga presskonferens i Cannes träffar jag också amerikanske skådespelaren Justin Daly, son till Pia Lindström och därmed barnbarn till Ingrid Bergman. Han var tio år när hans mormor gick bort men har fortfarande klara minnen av henne.
– Hon var lekfull men också en väldigt stark person som gått igenom mycket. Också en väldigt sårbar människa. Allt det kunde jag känna trots att jag var så ung. Det som stod ut mest var när hon hade gått bort i London och jag gick på hennes begravning. Det var då jag förstod att hennes liv inte bara tillhörde oss i familjen utan till världen. Hon var den sortens person som fick alla i rummet att stanna upp och lyssna på henne.
Stolt och tacksam
Hur känns det att komma till Cannes på det här sättet?
– Det är min första gång i Cannes och då kan man ju lätt bli lite nervös. Men när jag tittar upp och ser en 50-meters poster av min mormor hjälper det en hel del. Jag önskar att alla kunde få den här upplevelsen av att bli välkomnade. Jag vet att hon älskade Frankrike och film och att hennes ande är väldigt stolt över att bli hedrad på det här sättet och jag delar den stoltheten. Jag är väldigt tacksam.