Svenska Akademiens hyresavtal från 1914, ständige sekreteraren Anders Olsson och Stockholms stads fastighetsborgarråd Dennis Wedin (M). Foto: SVT/Pontus Lundahl/Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Juristen om Svenska Akademiens hyra: ”Inget konstigt med avtalet”

Uppdaterad
Publicerad

Svenska Akademien och Stockholms stad har råkat i luven på varandra kring ett avtal. Stadshuset anser att Akademien måste börja betala hyra för Börshuset. Anders Olsson menar att de betalade en engångssumma för över 100 år sedan.

– Det är inget konstigt i avtalet som sådant. Betraktat i modern tid kanske det framstår som udda, säger Erika P Björkdahl, universitetslektor i civilrätt.

I det avtal som skrevs mellan Svenska Akademien och Stockholms stad år 1914 står det att Svenska Akademien ska ha rätt till delar av Börshuset för all framtid mot engångssumma (600 000 kronor) som Akademien betalade.

I mitten av mars gick fastighetsborgarrådet i Stockholms stad, Dennis Wedin (M), ut och sade att hyresavtalet måste omförhandlas – Svenska Akademien ska börja betala hyra.

Krisen i Svenska Akademien

”Inget konstigt”

Akademiens ständiga sekreterare Anders Olsson bet tillbaka och hälsade via nyhetsbyrån TT att om det finns en politisk vilja att riva kontraktet får man ”driva det vidare i domstol”. Till Kulturnyheterna skrev Anders Olsson att hyran betalades enligt konstens alla regler för hundra år sen, men det menar Moderaterna i stadshuset inte är förenligt med dagens lagstiftning.

Spelar det då någon roll hur gammalt ett avtal är och kan man ingå avtal som gäller ”för all framtid”?

– Det är inget konstigt i avtalet som sådant. Betraktat i modern tid kanske det framstår som udda, men med hänsyn till vad parterna nog ville uppnå när de ingick avtalet framstår det som rimligt säger Erika P Björkdahl, docent i civilrätt vid Uppsala universitet och föreståndare för IFF-institutet för fastighetsrättslig forskning.

”Trist för er”

När man tecknade avtalet rådde, precis som nu, avtalsfrihet – det finns i stort sett inga regler för vad som ska ingå i ett avtal, utan man får komma överens om vad man vill.

– Nu, 100 år senare tycker fastighetsägaren att det här inte är ett bra avtal längre. Rent krasst kan man säga ”trist för er, men avtal ska hållas”. Man kan inte låta den juridiska bedömningen färgas av att Svenska Akademin nu är under lupp på grund av det senaste årets händelser, säger Erika P Björkdahl.

Möjlighet finns

Men klart är att en part ensam inte kan ändra i avtal, det måste båda vara med om. Vilka möjligheter Stockholms stad har att ta sig ur avtalet vill Björkdahl inte närmare uttala sig om eftersom det pågår en tvist.

– Men det ska sägas att det finns laglig möjlighet att genomdriva förändringar i ett avtal – nämligen 36 § i avtalslagen. Med den kan man jämka avtalsvillkor som är oskäliga. Om Stockholms stad skulle lyckas med det låter jag vara osagt, säger Erika P Björkdahl.

Avtalslagen 36 §

I avtalslagen står det att parterna i ett avtal måste ”fullgöra sin prestation även om ändrade förhållanden leder till att avtalet blir mer betungande för honom.” Men det finns undantag om:

Det inträffar omständigheter som väsentligen rubbar avtalsbalansen antingen genom att kostnaden för en part har ökat eller genom att värdet av den prestation som en part ska få har minskat och om:

Omständigheterna inträffar eller blir kända för den drabbade parten efter avtalets ingående

Omständigheterna ligger utanför den drabbade partens kontroll och risken för att omständigheterna skulle inträffa inte skäligen borde ha beaktats av den drabbade parten vid avtalets ingående, och

Avtalet inte innebär att den drabbade parten ska bära risken för omständigheterna.

Källa: Avtalslagen

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Krisen i Svenska Akademien

Mer i ämnet