– Är det här ett av dina dumma skämt?

– Nej, du måste lyssna på mig älskling. Jag tror jag är gay.

– Du tror?!

– Eller jag tror inte, jag vet.

– Nej, det är du inte. Det hade ju kommit fram vid det här laget, Tad!

– Det kommer fram nu.

I fjärde säsongen av tv-serien ”Girls” imploderar Tad och Loreen Horvaths äktenskap efter en livslång relation i småstadsidyllen. Pappa Tad närmar sig 60 och berättar till slut sanningen för sin familj: Jag är bög.

Mamma Loreen känner sig förrådd (”Hela mitt jävla liv är en lögn!”). Dottern Hannah slits mellan två föräldrar i kris och kämpar med varför hon – som vill vara ung och progressiv – inte kan acceptera sin egen pappa som homosexuell.

Kvar står pappa Tad i ruinerna av sitt dubbelliv, osäker på nästa steg: För vad händer egentligen när man kommer ut sent i livet?

Våg av hbtq-seniorer

Att utforska svaret på den frågan har blivit en av de senaste årens starkaste kulturtrender: I Netflix-serien ”Grace and Frankie” blir de kvinnliga huvudpersonerna lämnade av sina 70-åriga makar, som avslöjar att de haft en hemlig romans i årtionden. I ”Transparent” kommer familjens åldrande patriark ut som transkvinnan Maura, och i komediserien ”Unbreakable Kimmy Schmidt” blir machoknegaren Mikeys hjälplöshet på hippa gaybarer – efter att ha kommit ut i medelåldern – komiskt guld.

I våras bekände till och med Smithers, som har varit sinnebilden av olycklig kärlek i 30 års tid, till sist sin kärlek till Mr Burns i ”The Simpsons”.

Kulturens plötsliga intresse för regnbågsseniorer speglar samhällsutvecklingen, menar den amerikanska författaren Vinnie Kinsella. I den nyutgivna antologin ”Fashionably late” har han samlat dussintals berättelser om att komma ut sent i livet.

– Kulturen fångar en samhällstrend här i USA: Det finns så många 40- och 50-talister – och yngre – som blivit kvar i garderoben hela livet. Det är nu de börjar ta in hur mycket som har förändrats i attityden mot hbtq-personer: Först nu vågar de berätta, och vi har fått se en våg av äldre som kommer ut, säger han till Kulturnyheterna.

”Fashionably late” började som en stödgrupp för homosexuella män som inte kommit ut i Kinsellas hemstad Portland.

– Jag kom själv ut när jag närmade mig 40, som jag trodde var väldigt sent. Efteråt ville jag skapa en stödgrupp för människor som går igenom samma sak. Jag räknade med 10 personer: Att vi blev fler än 100 i alla åldrar var överväldigande.

Dramaturgisk julafton

Berättelserna i ”Fashionably late” rymmer både skam och självhat: skilsmässor, depressioner och familjer som tar avstånd. Men där finns också mycket humor: Man hinner skämma ut sig rätt många gånger innan man lärt sig slangen och kulturen på gayklubbarna, förklarar Vinnie Kinsella. (I ”Transparent” är Mauras entusiastiska slangförsök en återkommande punchline).

I generation köttbergets hbtq-dramatik hittar Roger Wilson, filmkritiker och programledare i P1 Kultur, en annan förklaring till den nya trenden: Smärtan – och humorn – är perfekt för en manusförfattare.

– Det är spännande – och ett större tabu – om någon kommer ut på gamla dar. Man har hållit något hemligt så länge, levt ett dubbelliv, på ett sätt som är mycket mer intressant än att komma ut tidigt, säger Roger Wilson.

– Det är ju också lite som att den där jävla generationen aldrig tänker ge upp sin uppmärksamhetstörst.

Även i Sverige syns de sena hbtq-debutanterna: I SVT:s ”Midnattssol” kämpar Anders (Gustaf Hammarsten) med att berätta om sin homosexualitet, och i vår har den prisbelönta musikalen ”Fun home” – om den lesbiska tonåringen Alisons relation till sin pappa, som hoppar framför en buss efter att ha kommit ut i 50-årsåldern – premiär på Kulturhuset Stadsteatern.

Lesbiska kvinnor saknas

Gemensamt för nästan alla berättelser av att komma ut sent är att de handlar om män eller transkvinnor, med undantag för enstaka filmer som ”This is where I leave you” eller svenska ”Kyss mig”. Om nu hbtq-seniorerna kommer ut för att samhället blivit mer tolerant – eller för att erfarenheten är en dramaturgisk guldgruva – varför saknas de lesbiska kvinnorna?

– Det intressanta svaret skulle vara att tabut är större för män, men jag tror att det är den gamla vanliga sexismen som styr. Även om det finns en myt som kanske är sann om att det är mer accepterat för kvinnor att flyta mellan sexuella läggningar, säger Roger Wilson.

Även ”Fashionably late” handlar uteslutande om män och transkvinnors upplevelser, ett resultat av att den sprungit ur en stödgrupp för dem. Och den bakgrunden är en del av förklaringen, menar Vinnie Kinsella.

– Många av berättelserna vi ser nu är skrivna av manusförfattare som bearbetar en egen upplevelse. Filmen ”Beginners”, serien ”Transparent” och Smithers-scenen i ”Simpsons” är sprungna ur verkliga händelser: Är det då män som skriver manus får vi se mer av deras berättelser.

Men Vinnie Kinsella har redan börjat arbeta med att sammanställa en kompletterande antologi med lesbiska och transmän. Även om han gläds över det stora intresset för berättelser om att komma ut sent i livet, är böckerna framför allt riktade till de som fortfarande inte tagit steget.

– Jag skrev den här boken för alla de som kommer hamna i samma situation som jag. När jag stod där ensam med beslutet hade jag önskat att det fanns berättelser med stöd från de som gått före. Allt jag hoppas på med de här böckerna är att de ska hjälpa någon som kämpar med att komma ut, det räcker för mig, säger Vinnie Kinsella.