Nästa sändningstillstånd för SVT, SR och UR ska börja gälla 1 januari 2026, och ska tas fram under kommande mandatperiod. Public service-bolagens (framförallt SVT:s) ställning och rörelsefrihet blir bara mer och mer central i medie- och journalistikdebatten. Förr var stridsfrågan om SVT skulle ha bred underhållning, nu är stridsfrågan hur SVT konkurrerar med de kommersiella mediebolagen inom självaste kärnverksamheten nyheter och samhällsjournalistik.
Moderaterna presenterade förra sommaren ett tydligt ideologiskt mediepolitiskt program där man lyfte fram marknadsekonomin som ett verktyg att skapa medial mångfald och varnade för “osund statlig konkurrens” från public service-bolagens nättjänster. Sedan togs däremot inga mediefrågor upp vid höstens partistämma där M utarbetade sin valplattform, så det oklart hur taggat partiet är på mediedebatt.
Socialdemokraterna har inte någon lika färsk mediepolitisk programskrift, men tar på sin sajt ställning för att public service-bolagen ska ”fortsätta utveckla nya tjänster” för att nå den publik man missar idag. Partiets kulturtalesperson Lawen Redar har sagt att hon ska bekämpa tankarna om ett beskuret public service i valrörelsen. När det gäller S är det dock lite oklart vem som driver partiets kulturpolitiska linje: den starkt ideologiska Redar eller nyblivna politikern Jeanette Gustafsdotter som Magdalena Andersson istället valde att plocka in i sin regering.
En annan fråga som är långt framkörd och bara väntar på att någon ska agera är den så kallade Netflix-skatten – alltså om Sverige ska använda den av EU skapade möjligheten att punktbeskatta strömningsbolagen för att få pengar till det filmstöd. Netflix – och de andra, mindre strömningstjänsterna – har på en handfull år blivit dominerande filmproducenter i Europa, även i Sverige. Samtidigt betalar de liten eller ingen bolagsskatt i europeiska länder och deltar inte finanseringen av de filmpolitiska systemen.
Danmark beslutade nyligen att införa en Netflix-skatt, filmbranschen i Sverige vill ha en sådan, ramverket finns. Lawen Redar (S) har i en debattartikel skrivit att det är hög tid att slå till. Samtidigt har Socialdemokraterna suttit i regeringsställning sedan EU öppnade möjligheten 2018, utan att göra något.
“Beskatta strömningsjättarna” borde annars kunna vara en attraktiv paroll för partier till vänster – och kanske kunna inspirera till spännande motargument från de marknadsliberala ideologerna inom M och C.
Operahuset i Stockholm är en riktig huvudvärk som rimligen måste få en lösning under nästa mandatperiod – och då kommer det att kosta mycket pengar. Byggnaden förfaller, operaverksamheten vill ha modernare lokaler och Fastighetsverket har sedan länge utrett olika handlingsalternativ men regeringen har inte kommit till beslut. Nyligen slantade regeringen upp 133 miljoner kronor till ren nödhjälp – för att hindra att stenar faller ner från fasaden och att det regnar in i balettsalen.
En tydlig, konkret och angelägen fråga – men sannolikt kommer huvudvärken i tysthet skickas vidare till nästa regering. Operahusets kris är svår att ta upp som valfråga utan att lova bort de 5 till 10 miljarder kronor som behövs för att lösa den.