Branschorganisationen Svensk scenkonst och facket Teaterförbundet startade tidigt ett gemensamt arbete. De startade en kommission för att dels se över hur utbredd problematiken var, dels föreslå åtgärder för att komma till rätta med övergrepp och trakasserier.
Som Kulturnyheterna rapporterade i våras visade deras enkät att 65 procent av kvinnor inom film och tv har utsatts för sexuella trakasserier på jobbet under sitt yrkesliv.
Riksteatern gjorde egen enkät
På Riksteatern fanns sedan tidigare ett arbete igång för att värna arbetsmiljön på teatern. Under hösten planerades för en medarbetarenkät med frågor kring om medarbetarna själva upplevt eller sett andra utsättas för trakasserier eller kränkande särbehandling utifrån de sju diskrimineringsgrunderna. Enkäten skickades för första gången ut till alla som arbetade på Riksteatern, oavsett anställningsform. Inte bara till fast anställda.
– Det är en stor mängd människor som är anställda hos oss som upplever att de befinner sig i en beroendeställning. Ska jag vara en ”jobbig person”? Riskerar det då mina utsikter att få fortsätta att jobba inom den här branschen? Det är en stor del av de utmaningar vi nu har, konstaterar Charly Wassberg Borbos, som är verksamhetsutvecklare på Riksteatern och styrelseledamot i Teaterförbundets avdelning på teatern.
Drygt hälften av Riksteaterns personal har fasta anställningar. Övriga anställs på olika former av kortare kontrakt eller hyrs in som frilansare. Bland dem återfinns det absoluta flertalet skådespelare och regissörer.
Obligatoriska policymöten
För att skapa en trygg arbetsmiljö för alla, även i de turnerande teamen, anordnar Riksteatern numer policymöten i samband med nya produktioner. Mötena är tänkta att sätta upp gränser för vad som är ett acceptabelt beteende samt att ge råd om vart man ska vända sig om man utsätts för något oacceptabelt, förklarar Anette Majoros, personalchef på Riksteatern.
– Det är viktigt att alla som är med i de turnerande teamen är med på de här mötena för att få en gemensam bild av vad som gäller, säger hon.
– Det är därför det är så viktigt att alla är med på de här mötena så att alla vet att i det här teamet har alla hört samma sak som jag, fortsätter Charly Wassberg Borbos.
Hur ska ni se om ni når några resultat av det här arbetet?
– Vi behöver fortsätta med medarbetarenkäter så vi får möjlighet att jämföra det här över tid. Sedan kommer vi också ha en forskare på plats som ska bedriva egen forskning om hur det går med Riksteaterns jämställdhetsarbete, säger Wassberg Borbos.