Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
”En dans på randen till avgrunden” säger litteraturkritiker Ulrika Milles om Stefan Lindbergs nya bok. Foto: SVT och pressfoto

Recension: ”Viskarna” av Stefan Lindberg

Uppdaterad
Publicerad

Stefan Lindberg avslutar hyllade Fridhemsplantriologin med romanen ”Viskarna”. Ulrika Milles tycker romanen är både utmanande och spännande.

Stefan Lindbergs ”Fridhemsplanstrilogi”, som nu avslutas med ”Viskarna”, öppnar för korsdrag. Det blåser från barndomen och luktar av ett efterkrigssveriges väg mot att bli världens modernaste land, det pyr förvirrad fasa från två politikermord, spegelreflexer bländar i en tid av AI och en simulerad verklighet.

Överhettad autofiktion har det kallats, men packad med fiktion: science fiction, fantasy, skräck och gåtfulla gravlundar á la Almqvist. Gengångarna i romanens rum kunde heta Paul Auster, Lars Jakobson, Stig Dagerman, Klas Östergren, Tony Samuelsson. Och Alice i Lewis Carrolls underland där ingenting är vad det ser ut att vara.

Första delen i trilogin, ”Nätterna på Mon Chéri,” handlade om tragedin i Palmeutredningens fantombilder. Den Augustnominerade psykedeliska undersökningen ”Splendor”, började i författarens känsla av att språket tagit slut.

”Viskarna” fortsätter in i osäkerheten. Väggarna mellan dröm och verklighet har störtat in och berättelserna böljar fritt, men vem talar egentligen med våra röster?

Författaren ”Stefan Lindberg”, romanens huvudperson, har ju alltid undrat.

”Var börjar ens berättelse? Inte när man föds – den börjar långt tidigare – och man anländer till en scen där entrén är upplyst men sortin höljs i dunkel.”

Vår tid är fixerad vid känslor och trauman som råvara för intresse och ekonomisk kalkyl. True crime och sårig autofiktion som garant för det autentiska som vi håller på att förlora.

Men tänk om en barndom kan iscensättas för att pressa fram en författare ur en rädd pojke? Med rätt dosering av övergivenhet och rätt inredningsdetaljer, klassmarkörer och anhöriga. Truman Show. Pojken skulle känna sig lurad, men litteraturen?

Det finns longörer här och var, berättartekniska buggar, men som det är utfört! En dans på randen till avgrunden där ett symboliskt viktigt namn är Lazarus – för det handlar om återuppståndelse. Av det stora litterära mysteriet. Och samtidigt, förklädd i skuggorna, en roman om en medelålderskris, ett porträtt av en mamma och en pappa. En fantastisk spegelsal att få vara i.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.