Rapporten präglas av välkända, traditionella socialdemokratiska formuleringar av kulturpolitikens mål och kulturens värde.

Det uppseendeväckande i rapporten ligger närmast i att parollerna inte har förändrats – vilket motståndare kommer att tolka som att partiet inte förmår tänka nytt, och anhängare kommer att tolka som att partiet håller fast vid principiella grundvärderingar.

I rapportens inledning slår partiets båda kulturprofiler Margareta Israelsson och Marita Ulvskog fast att ambitionen att kulturen ska bli en valfråga 2010 ligger fast.

Därefter talar man om att klassamhället ska motverkas genom kulturen, likaså människovärdet försvaras, den demokratiska delaktigheten förstärkas – och kommersialismens negativa verkningar motverkas, allt genom kultur och kulturpolitik.

Till kulturpolitik enligt socaildemokraterna hör även mediepolitik:

”Det offentliga samtalet är demokratins grundval. Det hotas idag av kommersialiseringen och ägarkoncentrationen i medievärlden. Mediepolitiken utgör en grundbult i socialdemokratisk kulturpolitik och syftar till att fler röster ska komma till tals. Den digitala utvecklingen skapar här nya möjligheter som vi vill ta tillvara.”

Per Andersson