Den gamla Playstation-klassikern Final Fantasy VII var på många sätt ett fundamentalt kliv för japanska rollspel. Med oöverträffad presentation och ett storslaget narrativ trädde serien för första gången in på den europeiska marknaden och berörde spelare världen över 1997. För många var det en formativ upplevelse, vars kulturella påverkan kan kännas än idag. Det beskrivs med rätta som ett mästerverk, och ses av många som ett av de bästa spelen någonsin.

Att omarbeta en sådan älskad och världsomvälvande pärla från grunden görs knappast med lätthet – så hur väl har Square Enix lyckats med sin efterlängtade Final Fantasy VII Remake?

Namnet till trots handlar detta inte om ett fullkomligt återberättande av originalet. Istället är det den första delen av berättelsen som här expanderats avsevärt och agerar inledning till en hel serie av planerade Final Fantasy VII-spel.

I denna del får vi utforska metropolen Midgar och följa före detta soldaten Cloud och ekoterroristgruppen Avalanches kamp mot det fascistiska monopolföretaget Shinra vars teknologiska framsteg hotar att tömma planeten på dess livskraft. Det är ett spännande äventyr om miljöaktivism och korrupta korporationer som känns mer relevant idag än vad det gjorde under 90-talet.

Berättelsen är mer eller mindre densamma, men har oundvikligen utvecklats och förlängts med nya interaktioner, händelser och sidospår. Den förlängda djupdykningen har däremot gjorts på både gott och ont. Å ena sidan har det möjliggjort mer världsbyggande och betydelsefulla scener som vidareutvecklar många av karaktärernas relationer och motivationer, men samtidigt är det svårt att ignorera att vissa delar av spelet känns medvetet utdragna.

Till mångas förtret har även det gamla turbaserade stridssystemet kastats ut för att ge rum åt ett mer actionorienterat sådant. Lyckligtvis står det nya systemet på egna ben då det levererar fartfyllda och spännande slagsmål som aldrig tar upp för stort utrymme i berättelsen. En del strategi och välplacerade magier krävs förstås för att bemästra varje utmaning, inte minst under spelets fenomenala bosstrider. De motstridiga, och stundtals stendumma, kompanjonerna kan däremot frustrera i tuffare situationer.

Vare sig det är nytolkade strider mot välbekanta fiender, eller upplevelsen av att se Midgars slumområden med nya ögon, gillar jag det mesta som Final Fantasy VII Remake presenterar. Kontrasten mellan gammalt och nytt är däremot påtaglig. Det är fascinerande i sin förmåga att vara troget källmaterialet utan att stoppas från att göra nya saker, men den som hoppar in i detta spel blind kommer inte att förstå vad som upplevdes 1997.

Så mycket har förändrats att äventyren känns som helt olika spel trots den gemensamma grund de delar – denna remake kan inte replikera upplevelsen av originalet rent kulturellt.

Med det sagt är Final Fantasy VII Remake ett fantastiskt spel på egen hand och levererar högklassigt rollspelsaction med produktionsvärden värdiga originalets storhet. Men om du vill förstå vad Final Fantasy VII verkligen var finns Playstation-klassikern att tillgå på de flesta moderna maskiner idag. Det nyare, fräschare paketet bör framförallt ses som ett komplement, eller en fristående upplevelse. En efterrätt för den som redan haft nöjet att avnjuta huvudmålet, eller början på ett helt nytt äventyr.