I dikter som ”Suckarnes mystär” pch ”Till förruttnelsen” skrev Erik Johan Stagnelius (1793-1823) om suckar. Enligt litterturvetaren och akademiledamoten Anders Olsson innebar suckarna många olika saker för Stagnelius.
– Det kan vara vällustens suckar men också resignationens suckar, dödssuckar. Det kan vara allt möjligt, säger han och fortsätter.
– Vi vet alla vad en suck är, men vi tänker sällan på att vi suckar. Men när sucken blir poesi gör vi något av det. Samtidigt har det kvar något av det ordlösa. Det tycker jag är så intressant. Det är både ord och någonting ordlöst, säger Anders Olsson.
”Hela naturen suckar”
I Stagnelius världsbild är Demiurgen en ond gudomlighet som håller människan fjättrad på jorden, trots att både människan och naturen längtar bort.
– Vi är på något sätt fast i materian och vi klängtar efter något annat tillstånd. Något gudomligt, som är bortanför det jordiska. Det är ett tillstånd som omfattar hela naturen. Hela naturen suckar, säger Anders Olsson.
Reporter i inslaget: Ditte Hammar
Foto: Don Titelman/Benjanmin Jónsson
Klippning: Don Titelman