Caroline Albertine Minor debuterade med romanen Pura vida 2013 och har sedan dess vunnit en rad danska litteraturpriser och varit nominerad till det prestigefulla Nordiska rådets litteraturpris. Hon beskrivs som en av Danmarks nya författarstjärnor, och har likt många andra framgångsrika skribenter i grannlandet utbildat sig vid Forfatterskolen i Köpenhamn.

Hennes andra bok Välsignelser har nyligen översatts till svenska av Johanne Lykke Holm, och nästa år ska den ges ut i ännu fler länder. Boken består av sju noveller där några av dem hänger ihop, andra inte. Gemensamt för dem är att alla berättelserna har kvinnliga huvudpersoner som lider någon typ av förlust.

Sorgens trädgård

I en av novellerna – Sorgens trädgård – beskriver Caroline Albertine Minor sin egen upplevelse av att lämna en älskad person som inte längre är sig lik.

– Den bygger på mina egna erfarenheter av att ha en pojkvän som råkade ut för en trafikolycka och fick en bestående hjärnskada, berättar Caroline Albertine Minor.

Hon ville skriva för att förstå att olyckan verkligen hade ägt rum och drabbat just henne. Hennes expojkvän fick läsa novellen flera gånger om.

– Jag tror att han förstod att den till stor del var en kärleksförklaring, även om den också handlar om den här kvinnan som ger upp.

Skuld, oförmåga – och välsignelser

Känslan av skuld finns närvarande i flera av novellerna i Välsignelser, men det är framförallt tillståndet av att inte mäkta med, att vara oförmögen att hantera en kärlek som blir svår, som Caroline Albertine Minor velat skildra.

– Om man upplevt en förlust som verkligen har drabbat en blir man nog instängd i sorgens trädgård. Sen får man lära sig att leva där och upptäcker kanske att det är en väldigt nyanserad plats. Men inte nödvändigt vis en plats som man kan lämna, säger hon.

Huvudpersonerna i Caroline Albertine Minors noveller flyter ofta runt i apati, ur stånd att komma vidare med sina liv. Men för den uppmärksamme läsaren finns välsignelserna där.  

– Det finns sprickor in i mörkret, och de har ofta formen av oväntade möten med andra människor. Kanske för att de människorna ger sig tid till att verkligen se och lyssna på huvudpersonen. Den omsorgsfullheten är jag intresserad av eftersom den är subtil, men också för att den är sällsynt och viktig, säger hon.