I november 2007 intervjuades den hyllade tennisspelande nationalekonomen Eugene Fama i Minneapolis centralbanks interntidning. I knallgul uppknäppt skjorta avfärdar han allt tal om spekulativa finansiella bubblor, subprimebubblor eller att marknaden skulle vara irrationell.
Chicagoprofessorn Fama blev känd för sin avhandling om hypotesen om ”effektiva marknader”. Förenklat handlar den om att aktiemarknaden alltid är rationell och att en akties pris alltid återspeglar dess rätta värde.
Nio månader efter intervjun kraschade världens finansmarknader och en rad bubblor sprack.
Gillar inte bubblor
Men Eugene Fama har fortsatt att kritisera pratet om bubblor. Om risken för en ny finanskris verkar han inte vilja prata om alls.
Fama är inte ensam om detta. Hans tidigare kollega, Robert Lucas, som beskrivits som det senaste kvartsdecenniets mest inflytelserika ekonom, sade på en föreläsning 2003 att nationalekonomin nu löst problemen kring ekonomiska kriser. Det skulle inte bli några mer finanskriser. Detta ”har till och med lösts för många decennier framöver”, sade Robert Lucas som inte pratat så mycket mer om finanskriser sedan dess.
Nu kanske du skrockar lite, sträcker dig efter en kopp kaffe och tänker vilka tokiga gubbar. Men alla tänker inte så. Robert Lucas fick världens finaste ekonomipris, Riksbankens Nobelpris, 1995 för sin forskning om penningpolitik och ”rationella förväntningar”. Eugene Fama fick samma pris 2013.
”Osmakliga”
Deras teorier är inte bara akademiska hjärngympaövningar, även om teorierna i hög grad bygger på matematiskt avancerade algebraekvationer. Tankarna och teorierna kring människans eventuella rationella beteende och idén om att marknader alltid rör sig mot något sorts jämviktsläge styr i dag de modeller finansdepartement och centralbanker använder sig av i de flesta västländer.
Självklart finns det kritiker. Men de är inte många. Organisationen IMF:s tidigare chefsekonom Olivier Blanchard är en av dem. Han har kritiserat modellerna bland annat för att de gör antaganden om människan, konsumenterna och företag som är ”osmakliga” och felaktiga. Det handlar om till exempel om att vi som konsumenter skulle vara perfekt förutseende. Ett antagande som är viktigt i centralbankernas modeller för att förutspå inflation och ränta.
Sekt
Organisationen Världsbankens förre chefsekonom Paul Romer är en annan kritiker. Han anser att nationalekonomin trampat fullständigt snett och gått bakåt under flera decennier. Han pekar på flera orsaker. Det han kallar ”mattedimma” är en. Ogenomträngligheten i teorierna gör dem svåra att diskutera och kritisera för annat än en liten elit.
En annan förklaring som Paul Romer ger är att denna elit är nästan att betrakta som en sekt. En sekt av som bekräftar varandra och består av nästan uteslutande herrar. På listan över världens ett hundra högst rankande ekonomer finns i dag bara en kvinna, Carmen Reinhardt.