”Bolånetak, amorteringskrav och andra åtgärder har haft en tydlig åtstramande effekt”, säger Tor Borg, chefsekonom på SBAB, i ett pressmeddelande.
36 procent av de som köpte bostad under åren 2012 till 2014 hade medlåntagare på bolånen. Samtidigt ökade andelen som behöver hjälp med kontantinsatsen ”dramatiskt” under 2000-talet. Bara 6 procent klarade den inte under perioden 2000-2004, jämfört med 24 procent åren 2012-2014.
Andelen som behöver både medlåntagare och hjälp med kontantinsats låg på 8 procent under 2012-2014, också en ökning jämfört med tidigare, enligt SBAB.
– Bolånetaket, att du bara kan låna till 85 av marknadsvärdet har, i kombination med stigande priser, gjort att det krävs en ganska stor kontantinsats, säger Borg.
Unga hamnar i kläm
Framförallt är det förstagångsköpare som hamnar i kläm.
– I de flesta fall går föräldrar in med kontantinsatsen, i andra hand vänner och bekanta.
Även vad gäller medlåntagare är det oftast en ung person, vars föräldrar står med på lånet.
– Nackdelen är att du måste ha någon som kan hjälpa dig. För de som inte har föräldrar som kan ställa upp blir det svårt. Det räcker inte med att du har fast jobb.
Enligt Borg ligger grunden till problemet på bostadsmarknaden med stigande bostadspriser bostadsbrist och en hyresmarknad som inte fungerar.
– Om man ska vidta politiska åtgärder är det kanske där man ska rikta fokus, i stället för att ha hårdare amorteringskrav.
Unga vill hellre hyra
Hans Lind, professor i fastighetsekonomi och verksam vid avdelningen för bygg- och fastighetsekonomi vid KTH, känner igen den beskrivning som SBAB ger.
Enligt Lind visar intervjuer med unga som går på visningar av smålägenheter att cirka hälften hellre skulle hyrt – om det fanns en fungerande hyresmarknad.
Samtidigt räknar de flesta med att få hjälp av anhöriga.
– Frågan man ställer sig är: de som inte har föräldrar som äger en bostad som har stigit i värde eller som på annat sätt har pengar, vart tar de vägen, eller vad har de för möjligheter på marknaden i dag?
Lösningen är, enligt Lind, ett större utbud av bostäder som vänder sig till bredare grupper än de med höga inkomster.
– Jag tror att politikerna vet om det här och jag tror att de tar det på allvar också, men sen är det en massa målkonflikter. Ibland känns det som att bostadsbyggandet inte riktigt prioriteras tillräckligt högt.