15-årige Ardiwan sköts till döds i Malmö på nyårsafton. Foto: SVT

Malmö hålls upp som ett varnande exempel

Uppdaterad
Publicerad
Uppdrag granskning ·

15-årige Ardiwan Diaa Samir blev det sjätte dödsoffret av åtta i den mordvåg som satt mediernas ljus på Malmö. För högerpopulistiska partier i hela Skandinavien hålls nu staden upp som ett varnande exempel.

(Sändes 28/3 2012)

Klockan vara bara några minuter in på det nya året när 15-årige Ardiwan sköts till döds nära sitt hem i stadsdelen Rosengård.

Innan januari var slut hade ytterligare två personer dödats och Malmö-polisen hade fått åtta brutala mord, utförda på öppen gata, att utreda.

Samtliga fall är hittills olösta

För 15-åringens familj är sorgen obeskrivlig.

– Det är min äldsta son och alla mina förhoppningar, hela livet och framtiden byggde på honom. Plötsligt förlorar man en älskad person. Han var mitt liv. Han var min vän och son. Det känns hemskt, säger pappan Diaa Noorman.

Stora sociala klyftor

En återkommande förklaring till våldsdåden är att Malmö är en stad med stora sociala problem och djupa klyftor. Arbetslöshetssiffrorna är bland de högsta i landet och i några av stadens högstadieskolor når bara hälften av barnen gymnasie­kompetens, genomsnittet i Sverige är nästan 90 procent.

Och det kanske mest talande exemplet av allt: det skiljer 6-7 år i förväntad medellivslängd från till gata till gata – i samma stad.

På 80-talet försvann många jobb

Men Malmö har också en annan sida. I början av 1980-talet var staden i djup kris. De gamla arbetsplatserna inom industrin försvann i tusental. De värsta pessimisterna talade om att Malmö var på väg att dö.

Sedan dess har situationen förändrats. Industristaden har genomgått en på många sätt lyckad förändring till kunskapsstad. Malmö högskola är idag en av Sveriges största. Öresundsbron har knutit Malmö till Köpenhamn och kontinenten, prestigeprojekt som Turning Torso och stadsdelen Västra Hamnen har gett eko världen runt.

”Som att befinna sig i en glaskula”

Men det många talar om nu är istället våldet som skrämmer både Malmöbor – och dem som bor i andra delar av landet.

– Det är en väldig overklighetskänsla. Att bo i Malmö just nu är lite som att befinna sig i en glaskula, där man betraktas utifrån och där man hör den ena teorin efter den andra. Det är lite julafton för alla som har en åsikt om vad som behöver göras i Malmö. Att komma med sina quick fix, säger Rakel Chukri, kulturchef på tidningen Sydsvenskan.

SD-kommunalrådet tycker partiet lyckats

För Sverigedemokraten Magnus Olsson, kommunalråd i Malmö är svaret på en ”quick fix ” – en snabb lösning – ganska självklar: det handlar om att begränsa antalet invandrare som flyttar till staden.

– Vi har tagit stort ansvar genom åren, men nu ser vi att det inte går längre, säger han.

Sverigedemokraten, som själv valt att flytta till Malmö, säger att han vill staden allt gott, men tillägger att det ändå är en gangsterstad. Och han är inte ensam.

Malmö har blivit något av en symbol som högerpopulistiska partier i hela Skandinavien använder som ett varnande exempel.

– Det vi har lyckats bäst med, tycker jag, är att få upp debatten kring otryggheten i Malmö, säger Magnus Olsson.

Tycker att mediebilden är överdriven

Fyrabarnspappan Tony Bengtsson bor i stadsdelen Lindängen bara några minuters cykelväg från centrala Malmö.

Han tycker att mediebilden är överdriven, men är samtidigt noga med att påpeka att våldet har kommit närmare. Han har samlat Malmöbor till manifestationer mot våldet och tycker att det är viktigt att engagera sig.

– Jag tycker ändå att det är ett bra sätt att visa upp att det finns goda människor i Malmö. Vi som inte är kriminella måste samlas och visa upp oss och vara ett stöd för varandra. Om vi gör det via manifestationer, genom att säga hej till varandra på gatorna, ta del mer av samhället. Man kan göra det på många sätt, säger Tony Bengtsson.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.