Skådespelaren och journalisten Aleksa Lundberg föddes som pojke. När hon var 18 år sökte hon sig till den könskorrigerande vården. Genom hormoner och kirurgi blev hon den kvinna hon alltid drömt om att vara.

Samma dag som Uppdrag gransknings andra reportage om transvården för unga sändes, bestämde hon sig för att öppet tala om de tankar kring ånger hon haft, ända sedan hon vaknade upp ur narkosen efter sin underlivskirurgi.

– Jag måste nog vara tydlig med att skulle jag ha stått inför det här valet idag, så vet jag inte om jag skulle ha gjort den här operationen, sade Aleksa Lundberg i Aktuellt.

Vittnesmål från de som ångrar sig

Att prata om ånger har länge varit tabu i transvärlden. Flera vittnar om att det bara funnits plats för en berättelse – den om personen som föddes i fel kropp, fick hjälp att ändra kroppen och sedan blev lycklig. Sanningen är ofta mer komplicerad, menar de.

Uppdrag Granskning har granskat transvården och berättat om personer som ångrar sina könskorrigeringar.

”Mika” föddes som flicka, påbörjade en könskorrigering med hormonbehandling och kirurgi, sedan ångrade hon sig.

“Det driver mig jättemycket”

I reportaget ”Tranståget och tonårsflickorna” berättar hon om sin sorg, skam och ilska. I rädsla för att mötas av hat och hån från transaktivister var hon anonym.

– Att Mika inte vågar visa sitt ansikte är en väldigt stark bild. Är inte det vad all rättighetskamp i grunden handlar om? Att vi inte ska behöva gömma våra ansikten, att vi inte ska behöva skämmas. Det driver mig jättemycket, säger Aleksa Lundberg.

Aleksa Lundberg berättar att hon själv mött kritik och även blivit utesluten ur en grupp för transpersoner på sociala medier. Ändå känner hon sig friare idag och helare som människa.

– Jag har en bakgrund som bög och skulle kanske ha levt som bög idag. Och det hoppas jag inte att någon tycker är fel, att vara en homosexuell feminin man. Och jag hoppas heller inte att någon tycker det är fel att vara en homosexuell feminin man med kvinnokropp, för det är vad jag är idag.