Brännbart mode

Uppdaterad
Publicerad
UPPDRAG GRANSKNING ·

Läs manuset till Brännbart mode, en granskning av modeindustrin och klädjättarnas förbränning av kläder.

Vi är på ett varulager någonstans i Danmark. De båda männen arbetar för ett av världens största modeföretag. Och lådorna dom packar är fyllda med kläder.

Morten Spiegelauer: Det her er en rekonstruktion. Tøjfirmaet, som de to mænd arbejder for, er nemlig langt fra åbne om, hvad deres arbejde egentlig går ud på.

Telefonare:

Morten Spiegelauer: Jeg vil jo gerne lave et tv-interview med jer om det. Stine Lerche øilo, pressansvarig H&M Danmark: Det øhhh, det ehmmmm, det øhh, det er ikke noget, vi plejer at gøre.

Kläderna som packas kommer varken säljas eller återvinnas. Inte heller gå till second hand-försäljning. Dom kommer köras till en plats – där dom om några få timmar kommer att försvinna. Modeindustrin är glamorös och gigantisk. Enligt kampanjen Global Fashion Agenda omsätts totalt över 15000 miljarder svenska kronor om året. Det designas, produceras och konsumeras i ett tempo som aldrig förr. 

Christina Dean, Redress: Fast fashion is a big part of the fashion market where brands and retailers create high volume large numbers of garments at a lower price point and in a faster production cycle.

Else Skjold, adjunkt Designskolan Kolding: Fast fashion betyder, at det går meget hurtigere – hele produktionen er speedet up, så hvor man i gamle dage havde to kollektioner om året, så har fast fashion 90, 100, 150 kollektioner. Der kommer nye varer ind på daglig basis.

Esben Rahbek, professor CBS: De lancerer en masse nye produkter hele tiden og i øvrigt har stor succes med den forretningsmodel.

Christina Dean, Redress: Fast fashion exacuvates the problem of the fashion industri, which is that it is incedible polluting.

Idag är modeindustrin en av de branscher som belastar vår miljö mest.

Else Skjold, adjunkt Designskolan Kolding: Det der er galt er, at der er så meget ressourcespild. Christina Dean, Redress: Obviously it has a huge negative impact on the environment.

Tillverkning av kläder kräver enorma resurser. Och nu vill kläd -och modeindustrin växla om mot en mer hållbar och miljömedveten produktion. Svenska H&M samlar som ett exempel in kundernas gamla kläder vid sina butiker för återvinning. Och framhäver det gärna i stora reklamkampanjer – som till exempel här på Times Square i New York.

Else Skjold, adjunkt Designskolan Kolding: De begynder at sætte bæredygtighed på dagsordenen. De begynder at kommunikere med forbrugerne om, at det du har, det er noget, der er værdifuldt.

Reklamfilm: “Bring your rags, and we will deal with them”

Else Skjold, adjunkt Designskolan Kolding: Hovedbudskabet, det er det her med, at dit affald er guld.

Reklamfilm: “Let’s load it, drop it, toss it, sort it, squeeze it, stack it, send it off to be worn by someone else”.

Christina Dean, Redress: I see the true desire to do the right thing.

Reklamfilm: “Rip it, grine it, tear it… let’s stick it into something new”.

Christina Dean, Redress: I applaud H&M for the postconsumer recycling that they have done. That is brilliant.

Reklamfilm: “The useless, the misfit”.

Esben Rahbek, professor CBS: Deres kommunikation er utrolig stærk.

Reklamfilm: “We will make sure, it get’s what it deserves. The only thing we will not do is WASTE”.

Men danska TV 2 får ett tips som sår tvivel om hur klädkedjorna själva lever upp till det hållbara, gröna budskapet – att kläder inte är avfall. 

”Ämne: H&M, falsk reklam, vilseledande av kunder, föroreningar”. 
”H&M framhäver sig gärna som miljöförkämpar i media och i sina butiker. Det gör dom för att få fler medvetna kunder”. 
”Men samtidigt kör dom tonvis med nya kläder, som dom inte kan sälja eller skänka bort, till förbränning, till destruktion…”
”Jag vill vara anonym”. 

Personen vill vara anonym men berättar att H&M bränner upp kläder vid en av alla förbränningsanläggningar i Danmark. Dom har sitt huvudlager i Greve i Danmark och den närmaste anläggningen ligger kort därifrån i Roskilde. 

En tidigare anställd vid förbränningsanläggningen berättar: 

Jesper Kjølholm: Der var ingen tvivl om at det var tøj. Vi kunne se det lisså’ snart grabben fik fat i det og det gik i stykker – så ku’ vi se det var tøj. De kom jævnligt og smed det ud hos os. Og det var nyt. Kasserne var ikke åbne af dem som jeg så, at de smed ud. 

Jesper Kjölholm arbetade på anläggningen mellan 2012 och 2015. Och han minns särskilt en av kunderna. 

Jesper Kjølholm: Når H&M kom, så kom de i en lastbil. Så kørte de til det spor, hvor der var hånd-aflæsning. Så hånd-aflæssede de ud og kastede kasserne ud i selve gruben.
Morten Spiegelauer: Og det blev brændt af?
Jesper Kjølholm: Ja, det bliver brændt af. Vi har altid undret os over de ting, som er kommet og er brændt af. Hvorfor man ikke genbruger det. 

Enligt Jesper Kjølholm har alltså H&M fram till dess att han själv slutade för två år sedan – återkommande och regelbundet – bränt vad som tycks vara helt nya kläder. Men vad säger då H&M själva – om vad som händer med alla de kläder som av en eller annan anledning inte blir sålda?

Telefonare:

Mia Møgelgaard, hållbarhetschef H&M Danmark: Hej Sari, du snakker med Mia fra H&M.

Sari Vegendal, reporter: Ja, hej Mia. Tak fordi, du havde tid til at snakke med mig.
Mia Møgelgaard, hållbarhetschef H&M Danmark: Jo selvfølgelig. Vi er da bare glade for, at du har lyst til at snakke med os. 

Redaktionen vill i det här läget inte avslöja det exakta syftet med samtalet så en kollega till programledaren ringer upp till H&M i Danmark. 

Sari Vegendal, reporter: Jeg tænkte på, hvad gør I egentlig med det tøj, I ikke kan få solgt i jeres butikker?

Mia Møgelgaard, hållbarhetschef H&M Danmark: Jamen det…. Vi sælger faktisk det tøj, der bliver produceret. Hvis en vare ikke sælger så godt et sted, så kan vi flytte det til en anden lokation i stedet for. Det er... Altså vi producerer det, som bliver solgt i vores butikker. Så spild er ikke noget, som vi oplever.

Sari Vegendal, reporter: Så I får simpelthen solgt alt det tøj, der bliver produceret til danske butikker?

Mia Møgelgaard, hållbarhetschef H&M Danmark: Ja. Det, det… Spild er ikke noget, som vi oplever.

Det är ytterst sällsynt att kläder inte säljs, enligt den ansvariga för hållbarhet på H&M i Danmark. Och det som inte blir sålt skickas till en sorteringscentral i Tyskland för återvinning eller återanvändning. 

Mia Møgelgaard, hållbarhetschef H&M Danmark: Lad os sige, der er nogle enkelte varer, der er gået i stykker eller nogle ordrer, der er blevet stoppet eller ikke skal sælges i butikkerne af forskellige årsager. Så ville de ende der også. 

Och en del av deras felproducerade kläder skänks också till Röda Korset. H&M:s danska hållbarhetschef försäkrar alltså att de kläder som av olika anledningar dras tillbaka från marknaden återvinns – men aldrig att kläder blir avfall.

Mia Møgelgaard, hållbarhetschef H&M Danmark: Det skal selvfølgelig heller ikke gå til spilde.

Trots budskapet om att kläder aldrig går till spillo har H&M faktiskt tidigare avslöjats med att bryta mot sina egna principer. Och då reagerade många konsumenter på sociala medier. 

Cynthia Magnus, student: It was mid or late december 2009. It was a bitter freeze and cold night.

Cynthia Magnus är student i New York och är en kväll på väg hem från universitetet. 

Cynthia Magnus, student: I was walking along 35:th street where the back entrance to the H&M-store is located. There was a huge pile of garbage bags. I opened some of the bags, and I pulled some of the items out. And they were perfectly usable clothes. Like they just had been removed from the clothing rag in the store. They were not soiled. They were not dirty. And there was still pricetags on them.

Det visar sig att H&M slängt helt nya kläder som skräp. 

Cynthia Magnus, student: The tags all said H&M. They were slashed and cut, seemingly deliberately with something sharp.

Cynthia Magnus skrev då ett mejl till H&Ms huvudkontor i Sverige för att få en förklaring till det hon hittat. 

Cynthia Magnus, student: And I didn’t get any response.

Så hon kontaktar tidningen New York Times och hela historien rullas upp.

Cynthia Magnus, student: There were publications and news outlets in Europe, Asia, in the Pacific, in South America, in Canada, it was a heavily trended topic. 

GRAFIK: NY Times, The Guardian, The Telegraph, France 24.

Och H&Ms svar på kritiken var tydligt. 

Nyheter: H&M said the incident was isolated and that the garments were destroyed safety reasons. 

Cynthia Magnus, student: H&M’s response to at the time was that, this was an isolated incident, and that it was not company policy.

GRAFIK: “It will not happen again.” citat H&M.

Det är maj 2017. 

Soundbite: “Welcome to Copenhagen fashion summit 2017.”

I Köpenhamn hålls världens största konferens om hållbarhet inom modeindustrin. En av talarna är hållbarhetsexperten Cecilia Brännsten från H&Ms huvudkontor i Stockholm. 

Cecilia Brännsten, hållbarhetschef H&M: We want our customers to wear the products. We don’t want them to throw them away. All textiles is not waste, it is a resource.

Och hon har inte glömt avslöjandet i New York. 

Cecilia Brännsteen, hållbarhetschef H&M: After that we have a really strong routine of how to handle our leftover products from the stores and I think the circular approach incorporates, everything, both the circularity towards the consumers but also how we treat the product, so of course we have strong routines and promoting reuse and recycling for these goods. So, no it should definitely not happen again.

Jesper Kjølholm: De kom to.
Morten Spiegelauer: Ved du, hvor de kom fra?
Jesper Kjølholm: Ja, det går jeg ud fra. Hennes og Mauritz de ligger i Greve, og hvad jeg kan huske af, så blev det faktureret til hovedlageret dernede.

Men fraktar H&M fortfarande kläder direkt från huvudlagret i Greve till förbränningen i Roskilde? Så här säger en av cheferna på anläggningen på telefon.

XX: Hvis du tænker på hvad der kan være i en lastbil tit så kommer det jo emballeret i papkasser ligesom hvis de lukker en pakke op til dig, fordi der mangler en størrelse i butikken, så er det nøjagtigt det samme, ikk. Så får du jo bilen ind fyldt med kasser. Og når de så går i stykker, så vælter der jo tøj ud af dem.

Det tycks som om H&M fortfarande idag 2017 destruerar helt nya kläder här. Tvärtemot deras egna budskap om hållbarhet. Företaget går i bräschen för att sätta fokus på området. 

Esben Rahbek, professor CBS: De skruer op for bæredygtigheden ved, at man måske går ind i nogle samarbejder, hvor man kan håbe, man kan flytte branchen i den rigtige retning.

Det är torsdag den 15:e juni i år. 

Jesper Kjølholm: Hennes og Mauritz kom altid, hvor de skulle hånd-aflæsse.

Bilderna kommer från en övervakningskamera vid förbränningsanläggningen i Roskilde. Jesper Kjølholm: Der var en chauffør med, og så var der en Hennes og Mauritz medarbejder. Personen på väg ut ur lastbilen kommer från H&M. I händerna har han ett antal handingar. 

Jesper Kjølholm: Det var altid en Hennes og Mauritz medarbejder der kom op til mig med sedlerne.
Morten Spiegelauer: Hvad var det for nogle sedler?

Jesper Kjølholm: Ja, det var… åh det var bare sådan en A4-seddel, hvor der stod et eller andet på. Jeg læste aldrig hvad der stod på må jeg indrømme. Jeg stemplede bare og skrev under, og så gav jeg ham den. Han havde nogle gange 20 sedler med, så det var bare at stemple og så skrive under. Så havde han fået bevis på, at han havde læsset det af, som han havde haft med. Så kørte de hen til det spor, hvor der var hånd aflæsning og så kastede de kasserne ud i gruben. Mange gange tog det omkring en halvtime og læsse.

På övervakningsbilderna ser vi hur det tar mannen exakt 18 minuter att lasta ur lådorna. Och det stämmer med den bild Jesper Kjølholm har från sin tid på anläggningen. Men vad är det då för varor H&M lastat av här egentligen? 

Danska TV 2 har blivit tipsade om en ny leverans.

Sari Vegendal, reporter: Der er tøj heri.
Christian Engell, reporter: Det er bukser.

Lådorna var fyllda med dom här jeansen. Och med dom här mörkblå dambyxorna. Dom är torra och ligger inplastade med omkring 40 par byxor i varje låda. Och dom är märkta med danska prislappar.

Danska TV 2 har fått tillgång till H&Ms fraktlistor till förbränningsanläggningen och kan i detalj se vilka datum varorna gått till destruktion. Och exakt hur många kilo per tillfälle som bränts. Den 15 juni i år levererades 1580 kilo varor till förbränning. Sedan 2013 har H&M lämnat av varor till förbränning cirka 5 gånger om året. Och dom bränner i genomsnitt 12 ton varor per år – det motsvarar ungefär 30.000 par jeans.

Reporter: I can show you these ones, you can just look at them yourself maybe. 
Esben Rahbek, professor CBS: Det hænger jo dårligt sammen med, at man siger, man ikke har spild og så samtidigt kan man se billeder her, der viser, at der rent faktisk er spild i produktionen.

Else Skjold, adjunkt Designskolan Kolding: Det her jo hverken sund forretning eller sund fornuft.
Esben Rahbek, professor CBS: Det synes som om, at der er en total usammenhæng mellem det man siger, og det man rent faktisk gør. Og det er måske, det er jo grundlæggende hykleri.

Christina Dean, Redress: I think it’s incredible sad when there is so much suffering that went into this, and they just disappear with a little bit of energy capture, is not acceptable to me. So it’s very sad and it’s wrong.

Telefonare:

De ringer upp H&Ms danska chef för hållbarhet Mia Møgelgaard.  

Mia Møgelgaard, hållbarhetschef H&M Danmark: Hallo.

Hon har tidigare förklarat att H&M säljer alla kläder som produceras – och att inget går till spillo. 

Morten Spiegelauer: Vi kan dokumentere at det simpelthen ikke passer…
Mia Møgelgaard, hållbarhetschef H&M Danmark: Okay…
Morten Spiegelauer: Så jeg bliver nødt til at spørge dig om din kommentar til det?
Mia Møgelgaard, hållbarhetschef H&M Danmark: Ja… Altså på nuværende tidspunkt kan jeg ikke kommentere på det, for det er ikke noget jeg er bekendt med.

Morten Spiegelauer: Men du har simpelthen ikke været bekendt med at I brænder tøj af?
Mia Møgelgaard, hållbarhetschef H&M Danmark: Nej! Men, men vi skal ikke gå mere ind i det nu…

Hon hänvisar nu till H&Ms danska kommunikationsavdelning. Morten Spiegelauer: I brænder ubrugt tøj af på kraftvarmeværker.

Stine Lerche øilo, press H&M Danmark: Det er vi så ikke selv bekendt med, at det er noget, der sker.
Morten Spiegelauer: Men det vil jeg jo meget gerne fremlægge for jer.
Stine Lerche øilo, press H&M Danmark: Meget gerne.

Så de ber om en TV-intervju. 

Stine Lerche øilo, press H&M Danmark: Det, det, det... det er ikke noget, vi plejer at gøre.

Danska TV 2 sänder nu sin dokumentation till H&M. Och får i ett mail svaret att det handlar om det dom kallar citat ”energiomvandling”. 

Christina Dean, Redress: The statistics just don’t add up. The amount of energy that we input to a product versus what we get out through incineration, it’s just doesn’t stack up. It’s far better to recycle fibers.

H&M skriver vidare att destruktion av kläder är en del av deras ”normala, globala rutin”, som dom är ”helt öppna kring”. När de skickar varor till förbränning sker det av ”hälsovådliga skäl eller av säkerhetshänsyn”. Exakt samma förklaring som de hade efter avslöjandet i New York. 

CNN: “H&M said that the garments had been destroyed for safety reasons”

Om det H&M skriver stämmer har dom i åratal importerat hälsovådliga kläder till Danmark, som dom är tvungna att bränna upp. Något Christina Dean har svårt att förstå. 

Christina Dean, Redress: These are a new pair of jeans for sure. They have not been washed or worn because they have this distinct smell, fresh from factory. Typically the test results would have been done in the fabric level. Most businesses, would find out what the test results are before exporting and importing clothes to the point of retail. In order to find out if they were safe for import into the European Union.

”Inga av våra samarbetspartners eller kollegor ska behöva hantera hälsovådliga varor, och därför kan destruktion i dessa fall vara den enda möjligheten”, skriver H&M vidare. Så danska TV 2 söker upp en av alla dom chaufförer som kört till och hanterat H&Ms varor vid förbränningen.

YY: Ja, Dem har jeg kørt mange gange. Det er typisk nogle tons hver gang. De brænder jo nyt tøj og sko og sådan noget af ik? 

Känner han då till att han arbetat med hälsovådliga varor?

YY: Nej nej.
Morten Spiegelauer: Har du fået nogen instruktioner fra H&M om, at de her kasser skal behandles på en særlig måde?
YY: Næ.
Morten Spiegelauer: Så du er aldrig blevet instrueret om, at det skulle være noget, der var farligt at håndtere?
YY: Nej. Nej.

H&M skriver även att varorna som bränns kan ha kommit i kontakt med avloppsvatten eller blivit vattenskadade.

Morten Spiegelauer: Har du nogensinde set noget, der skulle være vandskadet?
YY: Nej, de har ikke fået vandskade.  
Morten Spiegelauer: Det har du ikke?
YY: Nej.

Danska TV 2 ber H&M om dokumentation för exakt vad som varit fel med de kläder som bränts. Svaret är att: ”Vilka säkerhets- och hälsorisker som förekommer skiljer sig från vara till vara.” 

Så redaktionen skickar de kläder som dom fann på förbränningsanläggningen i Roskilde till det certifierade laboratoriet Eurofins.

Stine Müller, Forbrugerrådet Tænk Kemi: I har nogle farvestoffer. I har nogle organiske ten-forbindelser. I har noget nikkel for knapper og lynlåse. Noget formaldehyd, som også tit er til stede i tekstil.

Substanserna man söker efter är typiska för problem som kan uppstå i den här sortens plagg. 

Stine Müller, Forbrugerrådet Tænk Kemi: Det er rigtig mange stoffer der potentielt kan være i bukserne. Og det er ikke praktisk muligt at teste efter alt. Så når man tester, det gør vi også når vi tester, så laver man et udvalg af kemikalier, som man vurderer er relevant. På den måde synes jeg, I er omkring en lang række vigtige kemikaliegrupper i jeres test. 

Samtidigt genomförs ett test efter bakteriella förekomster och tecken efter avloppsvatten på kläderna. Utöver de byxor som hittades vid anläggningen i Roskilde så har TV 2 även testat ett par likadana men som köpts på en H&M-butik. På så vis går det att se om det finns skillnader i byxorna som sålts i butik och dom som skulle brännas upp. 

H&M vill fortfarande inte vill berätta exakt vad som är fel med kläderna som skulle brännas.

Stine Lerche øilo, press H&M Danmark: Vi har bare ikke yderligere oplysninger i sagen lige nu.
Morten Spiegelauer: Er det fordi du ikke vil svare os på det eller fordi i ikke kan svare os på det?
Stine Lerche øilo, press H&M Danmark: Jamen vi har bare ikke yderligere oplysninger i sagen lige nu. 

Morten Spiegelauer: Kan du sige mig, om i overhovedet har testet det tøj?
Stine Lerche øilo, press H&M Danmark: Jamen det har vi.
Morten Spiegelauer: Har i så en dokumentation på, at det er sundhedsskadeligt?
Stine Lerche øilo, press H&M Danmark: Vi kan dokumentere overfor dem, der har brug for det.
Morten Spiegelauer: Og hvem er det så?

Stine Lerche øilo, press H&M Danmark: Jamen det har vi ikke yderligere oplysninger om lige nu. Morten Spiegelauer: Og det er ikke mig?
Stine Lerche øilo, press H&M Danmark: Nej.

Testresultaten från Eurofins har kommit. Och resultaten är entydiga. N.D. står för ”Not detected”. Det betyder att inga av substanserna hittats i plaggen. 

Stine Lerche øilo, press H&M Danmark: Altså den overordnede konklusion er, at de bukser som I har analyseret, ikke indeholder nogle af de kemikalier som I har analyseret for. 

Det gäller både byxorna som skulle brännas och dom som köpts i butik. Testen frikänner även samtliga byxor från att ha varit i kontakt med avloppsvatten. Man hittar nämligen inga spår av så kallade koliforma bakterier. 

GRAFIK: “Der blev ikke fundet coliforme bakterier på nogen af bukserne”

Mängden bakterier är helt normal och går att likställa med vad som kan förväntas av ett par nya från butik. 

GRAFIK: “hængt i en butik”

Stine Müller, Forbrugerrådet Tænk Kemi: man kan altså ikke ud fra (...) de her analyser, I har fået lavet, sige at der er noget umiddelbart galt med de her bukser.

H&M informeras om testresultaten och först nu kommer en mer specifik förklaring. Jeansen ska ha haft citat: ”en förhöjd nivå av bly i vissa av byxornas metalldetaljer”. Men enligt testresultaten av metalldelarna på jeansen ligger nivån under gränsvärdet. 

Testresultaten visas för Karen Marie Hasling, textilingenjör och forskare i återvinning av textilier. 

Karen Marie Hasling, ass. professor Designskolen Kolding: H&M kan have mange forskellige argumenter for at vælge at brænde dem. Men det er så i hvert fald ikke, at der er for meget bly i deres knapper.

Om dom mörkblå dambyxorna skriver H&M att de bränts på grund av citat ”misstanke om mögel”. 

Karen Marie Hasling, ass. professor Designskolen Kolding: Altså der er jo ikke umiddelbart noget, der tegner på, at der er noget galt med dem.

Om det finns spår av mögel på ett par byxor kan en indikator vara en förhöjd bakterienivå. Men testet visar tvärtom att nivån av bakterier var helt normal. 

Esben Rahbek, professor CBS: Det er jo aldrig en god historie for H&M, at få en historie som denne her. Det virker ikke særlig godt.

Else Skjold, adjunkt Designskolan Kolding: En praksis som denne her illustrerer jo denne her modsætning mellem bæredygtighed og mode, at det kan ikke fungere sammen.

Christina Dean, Redress: I don’t think fashion industry as a global enormous industry is obliged to recycle. I don’t think we’re there yet. Would I like them to be obliged? Yes. Are we there yet? No.

Att bränna kläder är uppenbarligen en känslig fråga. Ändå produceras varje år tonvis med kläder som går direkt till värmeverkens eldar och det samtidigt som budskapet är en hållbar klädindustri.

Se testerna som danska Tv2 genomfört här:

1. Testresultat OpX konklusion

2. Testresultat Operation X

3. Testresultat Eurofins OpX

Se testerna som H&M genomfört här.

 

Del 2

Ett industriområde i utkanten av Eskilstuna. Här ligger H&M:s centrallager i Sverige. Och här passerar varje dag tusentals varor. Dom flesta går ut till butik. Men till en specialbyggd container lastas återkommande varor – som kommer få ett helt annat öde.

Reklamfilm H&M

Kläder och hållbarhet. Mode och miljö. Frågor som i år har nått högsta politiska nivå i Sverige. 

Karolina Skog: Globalt sett så är ju klädindustrin det andra värsta ur miljösynpunkt. Bara oljeindustrin har större miljöpåverkan. Det sätter ju saker i sitt perspektiv.

I våras satte regeringen upp målet att Sverige ska bli världsledande på hållbart mode. 

Karolina Skog: När vi i regeringen planerar framåt så vill vi fördjupa samverkan med branschen för att hitta metoder för att minimera kemikalieanvändningen. Hitta nya material, hitta metoder för återvinning av textilier. Det gör vi självklart inte utan krav: ska man gå in och säga att ”Vi ska vara med och ta ett ledarskap” så betyder det att man måste tåla granskning. Man måste vara beredd att pröva sin produktion i alla led. Men också öppna upp för ökad transparens. För det är den sista delen, som jag tror är väldigt viktigt framöver, att vi ökar transparensen så konsumenterna får insyn i alla led av hanteringen av textilier. Och den är alldeles för dålig idag.

Eskilstuna Strängnäs energi och miljö. Besök visar runt. 

I H&Ms hållbarhetsrapport nämns inte med ett enda ord att det skulle brännas nya kläder i Sverige – eller någon annanstans i världen. Om företaget ändå gör det så borde varorna hamna här på Eskilstunas kommunala avfallsbolags anläggning. Tio minuters bilfärd från H&Ms centrallager. 

Kent Briby: De har fraktioner med wellpapp det går in vårt baltält, det röda tältet där.

Här hanterar man annat avfall från H&Ms centrallager. Det mesta helt vanliga sopor. Men så finns en container som ingen här riktigt verkar veta vad den innehåller. 

Kent Briby: Sen har de ju en – som vi pratade om tidigare – sekretess då. Den kommer bara in här på området för omlastning. Burkarna ser ut som dem som vi går förbi här.

Den hämtas upp på H&Ms centrallager och lastas av här. Men bara för en kort stund.

Reporter: För det som... som vi har förstått det är det kläder i de här containrarna.   
Kent Briby: Jaha.  
Reporter: Men det är ingenting du känner till? 
Kent Briby: Nej, det är det inte.

Att få insyn i mode- och klädindustrin är svårt. Och särskilt förbränning av kläder är en känslig fråga, menar Orsola de Castro. Hon driver hållbarhetsorganisationen Fashion Revolution och är expert på återvinning inom modebranschen.

Orsola De Castro: It is a very sensitive issue for the industry and it is an industry that has been hiding behind a lack of transparency. You know, and by waste I mean surplus, all the way to waste. So we know nothing, we know very little. It's actually fascinating when you do any kind of research in terms of the transparency of brands, how little they disclose of their garment destruction, or you know, how much they recycle, how much they genuinely recuperate and so on and so forth. 

Vi bestämmer oss för att använda samma metod som våra danska kollegor och kontaktar samtliga kommunala värmeverk med avfallsförbränning i Sverige. Begär ut handlingar och går igenom fakturor och e-post. För frågan är om det som sker i Danmark också pågår här?

För att tillverka ett par jeans behövs bomull – som kräver enorma mängder vatten.

Anders Törngren: Lågt räknat ungefär 5000 liter per kg jeanstyg som man tillverkar och det motsvarar grovt ungefär 20 badkar. 

Anders Törngren är expert på avfallsförbränning på Naturvårdsverket. Och han menar att det är viktigt att tillvarata dom kläder som produceras – eftersom påverkan på miljön är så stor vid tillverkningen. 

Anders Törngren: Och är det konstbevattning, som man pratar om i nåt fall, då kan det vara uppåt 20 000 liter och då är det väldans många fler badkar. Och den här odlingen utav bomull sker ju inte här i Sverige utan i länder där det ofta är brist på färskvatten och där det är svårigheter. Det är ju något vi upplevde här i somras också... KLIPP det börjar bli brist på vatten.  

En fjärdedel av allt insektsmedel på jorden går åt till bomullsodling. Kemikalierna för att få fram bomull till ett par jeans räcker för att förorena 100 000 l vatten – så pass mycket att hälften av alla arter i det – dör. Dessutom orsakar odlingen utsläpp på omkring 1,5 kg koldioxid. 

Jeansen som danska TV2 tittade närmare på syddes på en fabrik i Kina. När bomullen här blir jeans leder det i genomsnitt till ytterligare utsläpp av drygt 7 kg koldioxid. Och omkring 600 000 liter vatten förorenas – för ett enda par jeans.

Transporten av ett par jeans till Europa leder i sin tur till ytterligare omkring ett halvt kilo koldioxidutsläpp. Då har priset för ett par jeans varit: Drygt 9 kilo koldioxidutsläpp – Förbrukning av upp till 20 000 liter vatten – Grav förorening av drygt 700 000 liter vatten.

Och i H&Ms fall kördes ett parti jeans direkt från Kina till den kommunala förbränningsanläggningen i Roskilde och rätt ner i elden.

Källor: Naturvårdsverket och Sandra Roos, Swerea.
Environmental assessment of Swedish fashion consumption

Anders Törngren reagerade starkt på H&Ms förklaring i det danska reportaget till varför man brände sina kläder. 

Anders Törngren: Man nämner att det finns förhöjda blymängder, kan ju vara mögel i dem och så vidare. Men att de bränner det är helt förkastlig, ska jag säga. 

Han menar att det inte är försvarbart att först producera, sedan frakta över halva jordklotet för att sedan upptäcka att det är fel på varorna. Men frågan är vad företagen ska göra med kläder som dom inte vill sälja?

Reporter: Men är det inte rimligt då att de bränner?  

Anders Törngren: Nej, det tycker jag inte. De ska ju gå igenom vad som kan användas och säljas som är prima produkt. Det kan ju vara att det bara är en mindre del som är skadad, 5 – 10 procent eller något. Men att du måste fortsätta ta hand om det som skadats på rätt sätt. Som jag nämnde för dig tidigare, är det en lapp som har förhöjd blyhalt i sig eller någonting sånt där, då ska de titta tillbaka och se: ”Vad var orsaken till det?”. Se till att åtgärda den leverantören eller underleverantören i sin tur. Man samtidigt då ta hand om det partiet som... Det är klart det kostar ju en slant. Men det är ju en del utav hållbarheten, hållbarhetstanken, att återanvända materialet. Och är det nyproducerat som jag sa tidigare så är det ju helt galet!

H&M har lovat att redan om två år sluta använda farliga kemikalier – och har hyllats för det. Så även miljöministern Karolina Skog reagerade på deras förklaring – att det var för mycket bly i lappen bak på jeansen. 

Karolina Skog: Ja, den första frågan som slår mig är varför är det så höga halter kemikalier i produkten att de inte kan säljas? Det är ju ett tecken på något som jag tycker är problematiskt. Det återspeglar ju den stora användningen av kemikalier i produktionen och det påminner oss om att en hel del av de här kemikalierna är farliga, både för människor och miljö. När vetskapen om att hela produktionen och hanteringen av kläder har så stor inverkan på miljön ligger, tycker jag, ett oerhört stort ansvar hos industrin att anstränga sig i alla delar – minimera miljöpåverkan, men också att hitta fram till smartare lösningar än de vi har idag. Bättre textilier, som behöver mindre resurser och mindre kemikaliehantering. Definitivt är att minska kemikaliehanteringen en väldigt viktig fråga.

Den danska granskningen visade att även Bestseller – företaget bakom Vero Moda och Jack & Jones – bränner kläder där. Och när vi begär ut kundlistor och fakturor från samtliga av de värmeverk som har avfallsförbränning i Sverige så hittar vi flera kända klädmärken: KappAhl, Lindex, Fristads, Nilson Group- och Ellos.

Varken dom eller något av dom andra företagen skriver med ett enda ord i sina hållbarhetsrapporter att dom bränner kläder.

Marita Björk: Vi bränner ju väldigt, väldigt lite kläder. Eh… det är mer tyngre varor som utgör vikten, som möbler och sådant. Så att det är väldigt, väldigt lite kläder. 

Ellos hävdar att det bara handlade om en halv promille av företagets försäljning förra året. Och i år bara ett parti jeans.

Marita Björk: Och det här var de enda jeansen jag hittade på alla de åren jag tittade tillbaka på. Och de här jeansen var mögelskadade i transporten. Det här var i början på 2017. 

Reporter: Vid ett tillfälle då eller?
Marita Björk: Ja, det var ett tillfälle.
Reporter: För vi har sett intyg då på att ni har bränt vid flera tillfällen här i år.
Marita Björk: Då får du gärna skicka dem till mig. För dem har inte jag sett.

Vi skickar våra uppgifter och Marita Björk återkommer nu med svaret att det inte handlar om jeans – utan om stolar. Men i ett mejl från den 8 maj i år står det att det handlar om 0,95 ton jeans.  

Att tillverka 1420 par jeans – som Ellos medger att de bränt upp – orsakar i genomsnitt nästan 13 ton koldioxidutsläpp, förbrukar upp till 28 miljoner liter vatten och förorenar nästan 104 miljoner liter vatten. 

Siffror i grafik: 12780 kilo CO2, förbrukning av 2 840 000 liter vatten, 103 802 000 liter förorenat vatten.

Utöver jeans har företaget i år hittills bränt 340 par skor. Och 975 pyjamasar.

Reporter: Vi har även kollat lite på de här siffrorna som du skickade tidigare här, angående er förbränning. Att det handlar om 0,0045 % förra året här.
Marita Björk: För kläder ja. Om man plockar bort kläder ur hela vikten.
Reporter: Ja, just det. För vi kollade på kläder och skor då, och där brände ni…
Marita Björk: Skor drog jag bort. Ifrån det.

Förra året brände företaget bland annat 1151 BH-toppar. 2050 par sneakers. 534 t-shirts. 1157 par gummistövlar, 336 par skor, 101 pumps och 445 sandaletter. Sammanlagt över 3 ton.

Marita Björk: Allting är ju för mycket om man säger så. Allt som destrueras är för mycket. Vi försöker minimera det, absolut. Hela tiden. Vi jobbar väldigt mycket med hållbarhet. Och vi har i instruktioner till våra leverantörer också information om hur de ska göra för att paketera varorna. Och hur vi producerar så att det inte uppkommer något problem varken i produktionen eller i leveranserna.

Det ska alltså handla om leverantörer som bryter mot företagens regler. Om varor som förstörs under transport eller farliga kemikalier som inte får finnas i kläderna. Samma förklaring som vi fått från H&M och flera av dom andra företagen vi hittat i vår kartläggning. Och alla påpekar att det är en liten del av deras totala produktion.

Förra året brände Kappahl 6 ton kläder. Det handlar bland annat om trasiga, illaluktande och rostfläckade kläder. Men de medger i ett mejl att det också var användbara kläder. Nästan hälften av kläderna som brändes – uppemot 3 ton – hade enligt företaget kunnat få ett längre liv genom återanvändning och återvinning. De säger nu att de förbättrar sina rutiner så att det inte ska hända igen. 

Vår kartläggning visar också att Lindex 2016 brände 2,4 ton kläder. Fristads 4,8 ton och Nilsons brände 3,8 ton skor. 

Linda Andersson, hållbarhetsansvarig Nilson Group: Jag tittade upp vilka skor det var vi hade skickat och då var det bland annat en espadrillo där sulan trillade isär, de gick inte att ha på sig alltså, det var gummistövlar som sprack, det var dragkedjor som var avskurna och gjorde ont på foten, så att det var de artiklarna som vi valde att skicka till förbränning då.

Reporter: Anser ni att det här är ett problem från hållbarhetssynpunkt att de här skorna fraktas hit bara för att brännas?

Linda Andersson, hållbarhetsansvarig Nilson Group: Absolut. Det är ju inte så att de fraktas hit bara för att brännas, det är något arbetar med att minska den andelen hela tiden, självklart, genom att ha nära samarbete med våra leverantörer.

Reporter: Men varför nämner ni inte detta då i er hållbarhetsrapport?

Linda Andersson, hållbarhetsansvarig Nilson Group: Nej, det kanske vi borde ha gjort. Men… vi kommer inte göra det nästa år eftersom vi inte har något att ta upp.

Nilson säger att skorna de har bränt varit helt obrukbara och att de i år inte bränt några skor alls. Fristads menar att dom tillverkat kläder som kunderna senare inte velat ha. 

Det bränns alltså tonvis med nya kläder och skor även i Sverige. Men alla företagen är också noga med att påpeka att dom skänker mängder av osålda eller felsydda kläder till välgörenhetsorganisationer. 

H&Ms hemsida listas Röda Korset, Caritas, Terre des Hommes och Oxfam. Men när vi kontaktar organisationerna så är det nåt som inte stämmer.

Reporter: Har ni tagit emot några kläder från H&M hos er?
Robert Höglund: Inte i Sverige och såvitt vi känner till inte någon annanstans heller. Vi har kollat med Oxfam i Storbritannien också. Så att vi har inga uppgifter om att vi ska ha fått några kläder.Reporter: Vad tänker du om det?

Robert Höglund: Det är naturligtvis beklagligt om man går ut med felaktig information, som det i det här fallet verkar som att det har blivit. Det är tråkigt om man använder vårt varumärke på det sättet.

Inte heller Terres des Hommes säger sig ha tagit emot några kläder från H&M. Någonsin.

Lisa Flückiger, Terres des Hommes: No, as far as I could find out, we haven’t received any clothing from H&M. 
Reporter: So do you have any cooperation with them at all? 
Lisa Flückiger, Terres des Hommes: Not that I know of, no. 

Vi har kontaktat alla dom listade organisationernas kontor i Sverige, Norden och huvudkontoren i Europa. Dom enda som säger att de under de senaste två åren tagit emot kläder från H&M i Sverige är två Röda korset-butiker – en i Stockholm och en i Örebro.

Inte heller Caritas har något samarbete med H&M. 

George Joseph: Vi har inte tagit emot några kläder från H&M.
Reporter: Vad tänker du om det?  
George Joseph: Det känns att det inte rätt att de använder vårt namn för falsk marknadsföring genom att säga att de skänker bort kläder till Caritas – om de inte gör det.

Redan 2010 berättade Expressen att H&M i Sverige påstod att man skänkte kläder till Caritas

George Joseph: Vi hade ställt den frågan till H&M men fick aldrig något klart svar från H&M. Då hade de sagt att de hade haft någon information från att Caritas någonstans hade fått hjälp, men de visste inte exakt.

Reporter: Vad tycker du att H&M ska göra nu?  
George Joseph: Jag tror att om det inte stämmer måste de ta bort vårt namn från deras hemsida. Helt enkelt. 

H&M säger nu att uppgifterna på hemsidan är gamla och att de skall se över dem men skriver också till oss att dom skänkt till ytterligare en organisation: Helping Hands. Men de har själva avslutat samarbetet med H&M och uppger att de inte har tagit emot några kläder på ett och ett halvt år. 

Vi fortsätter vår kartläggning av hur kläder bränns i Sverige. Och när vi går igenom mejl som skickats mellan H&M och det kommunala avfallsbolaget hittar vi så kallade destruktionsintyg som gäller innehållet i den plomberade containern.

På dom står exakt antal varor som bränns och genom att sammanställa dokument får vi fram den totala vikten – nästan 19 ton förra året. Men vi fortfarande inte exakt vad det är i den plomberade sekretesscontainern från H&M. 

Här på Västerås kraftvärmeverk öppnas den, töms och innehållet bränns upp.

Jens Nerén: Vi har ju en anläggning som är klassad och byggd för att ta emot de avfall som samhället har. Och vi blir egentligen den sista delen av kedjan där man tar emot det här. Så att både anläggningen här där man bereder avfallet och eldar upp det är ju anpassat för just de här materialen.

Reporter: Men vet ni vad det är i den här containern då?  
Jens Nerén: Nej, det vet vi aldrig.
Reporter: Men varför kan det vara så viktigt med sekretess för produkter då?  
Jens Nerén: Sekretess kan ju vara att man köper tjänsten, att man vill bli av med någonting som inte ska ut i handeln igen eller nånting utan vill ska komma ut utan det här ska förstöras på ett eller annat sätt. 

Men i ett mejl vi hittar från H&M till avfallsbolaget står svart på vitt att innehållet i containern är citat ”kläder som av olika anledningar inte kan eller får säljas i våra butiker längre”. Det betyder att även H&M bränner varor här i Västerås – och det handlade om nästan 19 ton förra året – motsvarande omkring femtiotusen par jeans. 

När det danska reportaget sändes i oktober mejlade H&M till avfallsbolaget och undrade vad som händer med deras kläder som bränns.

”Hej! Som du säkert redan märkt så är det lite turbulent efter att Dansk TV nu släppt en del information på tv. Vi som företag arbetar för fullt för att bemöta frågor från kunder på sociala medier just nu och jag skulle behöva din hjälp med nedan två frågor:
Hur sprider sig dessa gifter i luften när de bränns?
Var bränns kläderna och vart tar avfallet vägen?
Tack på förhand!
Linda”

Reporter: Sen såg jag att du svarade med en fråga här också: att ”Har inte de någon hållbarhetsansvarig som har gjort en analys av deras produkter?” Vad tänkte du när du fick det mejlet?  

Jocke Höök: Det är väl... jag tänker på alla företag som har någon form utav verksamhet bör väl se över vad man gör med de restprodukter som uppstår vid någon form utav produktion. Det kan ju inte vi egentligen svara på, sådana frågeställningar som jag fick här. Utan det måste man veta från företagets produktionssida. Vad är det man tillverkar, vad blir det för slaggprodukter, vad gör man av dem? 

Reporter: En stor del av den svenska textilbranschen bränner ju alltså kläder, och konsumenter slänger i sin tur 8 kg textilier i soporna varje år. Vad säger det om Sveriges hantering av textilavfall idag?  

Karolina Skog: Ja, det är ju ett totalt misslyckande. Vi har inte hittills hanterat textilier som en resurs utan sett det som ett avfall som inte har något värde. Det är ett väldigt stort misstag – man ska ju ha med sig allt det vatten som har använts i produktionen, alla kemikalier och vad transporter till Sverige har kostat. Det är ju en miljöskuld som finns i textilierna, bara det gör ju att vi måste hantera det som något som har ett värde.

Det finns en rad värmeverk och avfallsbolag i Sverige som inte omfattas av offentlighetsprincipen. Och som vi därför inte kan få insyn i. Så den totala siffran på hur mycket nya kläder som bränns i Sverige är det ingen som egentligen vet. 

Men H&M påstår att förbränningen av kläder i Sverige och Danmark är en del av deras citat ”normala, globala rutin”. Om förbränningen i andra länder är densamma som i Sverige så skulle det betyda att totalt över 400 ton nya varor varje år produceras och fraktas över hela världen – för att sen brännas upp. Bara av H&M. 

Orsola De Castro: I'm delighted that all of this is coming to light. And I know that this is an endemic problem. A problem that literally is everywhere – from the design studios, to the manufacturers, the mills. It doesn't matter how big or small – waste is an issue.

Jocke Höök: Om man ska jämföra det med hemma så vet ju jag vad jag kastar i min soptunna – men jag vet ju inte vad min granne slänger i sin soptunna. Det är väl lite grann samma här.

Uppdrag gransknings reportage Brännbart mode sändes klockan 20 i SVT1 och SVT Play onsdagen den 22 november 2017.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Brännbart mode

Mer i ämnet