Mitt i Fagersta ligger asylboendet Norrbygården. I början av februari i år utspelar sig här en osannolik historia. På ena sidan står en företagare och på andra sidan en myndighet. Det var när företagaren fick ett stort problem som myndigheten hjälpte honom. Frågan är bara hur långt dom var beredda att gå?

Men historien börjar inte i Fagersta, utan i Sandviken. Här träffar jag Kazem Hasan från Syrien. För två år sedan kom han till Sverige med sin fru och deras då åtta månader gamla dotter. I hemlandet läste han till journalist på universitetet, men tvingades avbryta och fly när kriget kom. Väl i Sverige hittar familjen en lägenhet i Sandviken och Kazem börjar leta jobb.

Kazem Hasan: Jag tror att jobba är bra när vi jobbar i Sverige. Det går jättebra när person här och jobbar. Jag tycker jättemycket jobba därför mitt hemland jag jobbade alltid och studera, jag vill jobba, det är bättre för mig. Därför jag har familj och barn, det är bättre när vi jobbar.

Arbetslösheten bland nyanlända flyktingar är hög, men Kazem har tur. I september 2015 får han kontakt med asylboendet Norrbygården i Fagersta. Det är över 10 mil från Sandviken, men Kazem börjar pendla till sitt nya jobb. Han hjälper till med matserveringen och sköter receptionen.

Kazem: Ja jag pratar allt möjligt, lite engelska och så och persiska jag förstår. Jag kan prata lite och kurdiska pratar jag och arabiska. De, vi hjälper dom för allt.

Reporter: Vad till exempel vad, vad hjälpte du till med?

Kazem: För många saker när de, vi tolkade för dom. När de ville sjuk, vi ringde till sjukhuset och taxi till dom. För om ni vill vi hjälpa, då vill vi hjälpa dom för allt.

Kazem får hjälp av Arbetsförmedlingen som först betalar resor och praktik. Sen får han ett så kallat nystartsjobb, där han får riktig lön och arbetsgivaren får bidrag från Arbetsförmedlingen.

Han har äntligen fått in en fot på arbetsmarknaden i sitt nya land. Men bara tre månader senare får han ett oväntat samtal.

Kazem: Söndag jag kom hem. På måndagen ringer de till mig på natten och de vill alla stoppar jobbet. Vet inte varför.

Reporter: De ringde alltså?

Kazem: De ringer till mig, vi stoppar.

Reporter: Vadå stoppar?

Kazem: Ja, de stoppar jobbet.

Reporter: Jobbet?

Kazem: Ja, jag vet inte varför. Det är första februari, första februari stoppar de jobbet.

Eftersom Kazem har provanställning har han bara 14 dagars uppsägningstid.

Sen är det slut. Han söker jobb på ett annat asylboende, men då har ryktet gått om att all personal fått sluta på Norrbygården. Plötsligt står han utanför arbetsmarknaden igen.

Kazem: Jag söker jättemycket och många boende och andra saker. Därför att jag vill jobba. Men ibland jag tänker att det är jättesvårt för mig därför jag fick jobb där, jag gjorde praktik två månader, jobbade i tre månader. Och det blir jättedåligt att vi stoppade. Vi gjorde ingenting för mig problem.

Reporter: Har du fått veta någonting om det, har du fått höra att de var, att de tyckte att du gjorde ett dåligt jobb eller att du var?

Kazem: Nej, nej

Reporter: Har Arbetsförmedlingen kontaktat dig, ringt dig eller pratat med dig?

Kazem: Nej, det är min chef som pratade med mig. Efter det gick jag till Arbetsförmedlingen och kontaktade med dom och sa vi stoppar nu. De frågade varför, jag svarade dom att företaget stoppade inte bara mig.

Hans arbetskamrater ska ha fått samma besked, och innan vi skiljs åt får jag höra att det ska ha kommit en person till Fagersta från företaget som driver asylboendet. Att det är han som gett alla sparken.

Asylboendet Norrbygården ligger centralt, granne med sjukhuset i Fagersta. Det var en av de första privata förläggningarna som öppnade, . Idag bor här runt 400 asylsökande. Jag får kontakt med Samson Serugo som arbetar på Norrbygården. Han berättar för mig hur han fick jobbet. Den 3 februari, ett dygn efter att Kazem och personalen på Norrbygården fått sparken, får Samson ett oväntat telefonsamtal. Det är Arbetsförmedlingen som ringer och vill att han ska börja praktisera i Fagersta. Men Samson bor inte i Fagersta. Han bor 30 mil därifrån – i Ljusdal i norra Hälsingland.

Samson Serugo: Dom ringde till mig först och sen prata. Om du vill du kan gå på praktik i Fagersta.

Reporter: Och det var ok?

Samson: Ja, det var ok.

Reporter: Vilken dag var det? Kommer du igår det?

Samson: Ja, det var tredje februari. Tredje februari.

Reporter: Och när åkte du hit?

Samson: Det var tredje...

Reporter: Samma dag?

Samson: Ja. Då kom jag med tåget.

Reporter: Så du åkte ner till Fagersta – var ni flera stycken?

Samson: Ja, sex stycken. Sex stycken från Ljusdal.

Samson berättar att han kallas in till ett möte på Arbetsförmedlingens kontor i Ljusdal. Han blir erbjuden en praktikplats. Han vet inte riktigt vad praktiken går ut på, men tackar ändå ja. Samson hoppas att det ska leda till ett arbete. Arbetsförmedlaren ger honom tågbiljetter och några timmar senare sitter han och fem andra praktikanter ombord på ett tåg som ska ta dom till Fagersta. En resa på 30 mil. De kommer fram på kvällen och inkvarteras på hotell. Nästa dag blir dom visade runt på sin nya praktikplats, som visar sig vara Norrbygårdens asylboende.

Samson: Det var praktik, vi serverade.

Reporter: Hela frukost lunch och middag?

Samson: Ja, hela frukost lunch och middag.

Reporter: Sen var det klart?

Samson: Ja.

Reporter: Så halv åtta till sju ungefär? Trivs du på jobbet?

Samson: Ja, jag trivs jättemycket.

Reporter: Ska du stanna kvar här i Fagersta?

Samson: Ja, kanske men Ljusdal är bättre.

Reporter: Är Ljusdal bättre?

Samson: Ja. Där är min familj. Det är bättre om jag bor nära min familj, men det är bra här också.

Det Samson berättar väcker frågor. Arbetsförmedlingen i en helt annan del av landet ska alltså ha skickat sex praktikanter med tåg till ett asylboende 30 mil bort? Och det verkar ha varit bråttom. Den 2 februari får Kazem och hans kollegor sparken. Den 3 februari kommer praktikanterna till Fagersta. Företaget som driver Norrbygården heter Kulthammar AB. Jag har stämt träff med Joakim Sköldhammar, som representerar bolaget. Enligt vad jag fått höra var det han som kom till Fagersta, sparkade personalen och tog in praktikanterna från Ljusdal.

Joakim Sköldhammar, affärsområdeschef Kulthammar AB: Jag tycker att det är jättebra med praktik. För jag tycker att det är en otrolig möjlighet för en person som står så pass långt ifrån arbetsmarknaden att faktiskt få komma hit och visa framfötterna och visa jag är rätt person för jobbet. En person som kanske står långt ifrån arbetsmarknaden som har svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden och dessutom ha ännu svårare att skriva ett cv som gör att du och jag tycker att den här personen vill jag satsa på.

Reporter: Och det gällde ju för de som jobbade här också?

Joakim: Hur menar du då?

Reporter: De hade ju gått samma väg, de hade varit praktikanter och de blev anställda. Och kom som flykt…

Joakim: Men de var anställda av ett annat företag.

Reporter: Vad är det för poäng du vill göra här, vad är de för vinst du menar pågår här?

Joakim: Den stora vinst…

Reporter: Att några blir av med jobbet och så kommer några?

Joakim: Jag vet inte hur många som har blivit av med något jobb, eftersom jag inte vet hur underleverantören, hur hans arbetsförhållanden ser ut med hans personal.

Reporter: Jag har haft kontakt med några av de som jobbade här och de är arbetslösa. De blev det då, de fick gå härifrån, de förstår inte riktigt varför. Känner du inget ansvar för din personal som har drivit stället här?

Joakim: Det är inte min personal.

Joakim Sköldhammar berättar att han hade anlitat en underleverantör för den dagliga driften på Norrbygården. I början av februari får underleverantören gå och säger då upp sina anställda.

Joakim: När jag kom hit första gången i den här yrkesrollen så kände jag att underleverantören levde upp till det avtal som vi hade skrivit med underleverantören. Och det gjorde att jag började skrapa på ytan och fråga runt och där framkom en hel del missnöje från myndigheter och då var jag tvungen att agera på det.

Reporter: Vad var det för missnöje?

Joakim: Det är mellan mig och myndigheterna och det kan jag tyvärr inte gå in på.

Reporter: Vilka myndigheter pratar vi om?

Joakim: Det var flera myndigheter det var, både räddningstjänsten, polis och Migrationsverket egentligen som jag såg det bekymret med

Reporter: Men vad var problemet där alltså?

Joakim: Alltså som jag säger det är mellan myndigheterna så jag vill inte gå in på det. Den biten.

Reporter: Men du måste kunna berätta vad som var problemet här på boendet alltså om du hade problem, det håller du med om att, du tycker att det var någon form av problem?

Joakim: Ja dom följde inte avtalen i en utav dom stora delarna.

Reporter: Och vilken var det då, den stora delen?

Joakim: Att dom inte följde avtalet

Reporter: På vilket sätt följde de inte avtalet?

Joakim: Jag tyckte inte att de höll den renlighet och det underhåll som jag förväntade mig av avtalet.

Det var personal från Kulthammar AB som efter sommaren 2015 hade gått över till ett eget bolag. Under hösten anställer dom andra, däribland Kazem. Jag når arbetsledaren hos underleverantören, som alltså tidigare varit anställd på Kulthammar AB. Han berättar att situationen på asylboendet var kaotisk vid årsskiftet. Många asylsökande och för lite personal. Han säger att han i december började föra en dialog med Kulthammar AB om att skjuta till mer resurser. En dialog som slutade med att avtalet sades upp. Första veckan i februari rapporterar flera medier om turbulens på Norrbygården. Kaos på asylboendet, skriver Metro. Lokala Fagersta-Posten skriver att all personal har fått gå för att ersättas med Kulthammar ABs egen personal. Och i Sveriges Radio intervjuas Joakim Sköldhammar:

Ur SR P4 Västmanland 2 februari 2016:

Joakim Sköldhammar: Där har vi gjort nyrekrytering, så jag har ny personal på plats och vi kommer att vara på Arbetsförmedlingen och söka ny personal för det som vi behöver fylla upp.

Pgmled: Är det all personal som kommer att få gå?

Joakim Sköldhammar: Vi kommer byta ut samtlig personal.

Det nämns ingenting om praktikanterna från Ljusdal, som anländer nästa dag.

Reporter: Hur många tog du in då här från början, i början av februari, som praktikanter, hur många var de?

Joakim: Ja, som jag sa har jag dålig koll på exakt hur många det var.

Reporter: Jag har uppgifter på att det var sex stycken från Ljusdal. Till exempel som kom.

Joakim: Ja, det kan stämma väldigt bra.

Reporter: Ja, för mig ser det ut som att du har ersatt arbetande personal som har varit anställda med praktikanter som då inte kostar dig någonting.

Joakim: Det får stå för dig, jag ser det inte så eftersom jag har försökt att lösa en uppgift och få en förbättring på ett boende.

Reporter: Hur ser du på saken då?

Joakim: Ja, som jag säger, jag har fått en förbättring på boendet, med anställningsförhållanden, jag har fått ett bättre boende, en bättre målbild. Jag jobbar mot en målbild och det är det viktiga för mig.

Reporter: De ställde verkligen upp för dig då?

Joakim: Arbetsförmedlingen ja, absolut. Jag tycker att de gjorde ett jättejobb.

Jag får veta att en av praktikanterna återvänt till Ljusdal efter en vecka. De fem dagar han var på Norrbygården jobbade han från halv sju på morgonen till åtta på kvällen, utan rast. Han berättar att praktikanterna skötte allt från kök till städ och reception. De utförde allt arbete, utan handledning. Förutom praktikanterna fanns bara två till i personalen. En platschef och Joakim Sköldhammar själv.

Joakim: Det anser jag är felaktiga uppgifter eftersom jag vet att jag har haft anställda här också.

Reporter: Så när de kommer ner då den i början på februari då menar du att de har fel de här praktikanterna som berättar för mig att de kommer ner här och började jobba?

Joakim: Ja om de säger att det bara är jag och en platschef som varit anställda som varit här så är det felaktiga uppgifter, enligt mig.

Reporter: Då ljuger dom?

Joakim: Det är felaktiga uppgifter.

Reporter: Så de började inte jobba här i verksamheten och driva boendet?

Joakim: De var absolut en del av arbetskraften. De var absolut här och serverade mat. Men de felaktiga uppgifterna ligger i att du påstår att det bara var jag och en platschef som var anställda här, det stämmer inte.

Reporter: Det är de uppgifter jag har fått.

Joakim: Men det stämmer inte, att vi var två anställda.

Reporter: Hur många var ni då?

Joakim: Det kommer jag inte gå in på.

Reporter: Kan du inte bara berätta hur många anställda ni var?

Joakim: Nej, det kommer jag inte gå in på.

Reporter: Varför inte det?

Joakim: Du kan ta nästa fråga.

Det är Arbetsförmedlingen som är ansvariga för praktikplatserna. Och jag har flera frågor jag vill ha svar på. Jag har bokat en intervju och ska träffa chefen för kontoret här i Fagersta. En person jag aldrig mött. Och inte heller kommer att få möta, inser jag snart.

Reporter: Du är chef över Fagersta-kontoret?

Gabriella Persson Turdell: Nej.

Reporter: Nähä, inte?

Gabriella: Utan till vardags jobbar jag i norra Hälsingland. Men jag har jobbat på många ställen. Men jag var här idag.

Reporter: Jobbar du i norra Hälsingland?

Gabriella: Mm.

Framför mig sitter plötsligt en chef från kontoret 30 mil härifrån. Från Ljusdal i norra Hälsingland. Och det blir inte lättare när presschefen som rest hit från Stockholm plötsligt ska förklara.

Reporter: Jo, men nog skulle jag väl träffa chefen för arbetsförmedlingen i Fagersta?

Patrik Svensson, presschef Arbetsförmedlingen: Jo, men såhär. Du får träffa den chefen nu som är mest involverad i det vi inte kan prata om på grund av att det är sekretess, så det är rätt person.

Den chef som är mest involverad i det vi inte kan prata om. Jag vet inte vad jag ska tro, men försöker i alla fall ladda om. Jag berättar det jag fått veta. Att sex praktikanter skickats ner med tåg och tagit över arbetsuppgifter på asylboendet.

Gabriella Persson Turdell, chef Arbetsförmedlingen Ljusdal: Jaha, okej. Då är det en bild som inte jag känner till kan jag säga så.

Reporter: Vad är din bild då?

Gabriella: Min bild är att vi, när vi jobbar med att placera personer i praktik så besöker vi arbetskraft, arbetsplatsen för att säkerställa att det är en schyst plats. Sen är det ju kanske inte då man börjar, men vi har besökt den före och vi kommer besöka den under praktik tiden.

Reporter: Men det är ju, ja okej.

Gabriella: Så den bilden har jag svårt att se faktiskt.

Reporter: Du tror inte att det stämmer?

Gabriella: Jag kan inte säga helt hundra att det inte stämmer men.

Reporter: Om den stämmer då?

Gabriella: Ja, om den stämmer så är inte det så som det ska vara.

Reporter: Men kan man, kan en arbetsgivare då höra av sig till exempel och säga: Hej, jag skulle behöva sex praktikanter så fort det bara går?

Gabriella: Njaajo, inte som om att beställa arbetskraft.

Reporter: Varför inte?

Gabriella: Eftersom praktik är inget arbete.

Reporter: Förklara.

Gabriella: Ja, om jag behöver arbetskraft. Idag.

Reporter: Ja, jag har ingen personal, personalen har gått hem.

Gabriella: Ja då, är det inte praktikanter vi ska ha.

Reporter: Har ni besökt Norrbygården i Fagersta?

Gabriella: Jag kan inte uttala mig om en enskild.

Reporter: Varför inte? Om ni har besökt kan du inte?

Gabriella: Jag kan säga så här, att om en arbetsgivare söker praktikanter då besöker vi arbetsgivaren.

Reporter: Så ni har besökt Norrbygården?

Gabriella: Eftersom jag inte då kan säga om vi har besökt Norrby eller om vi har någon relation till Norrbygården eller inte, så kan inte jag inte säga om vi har besökt dom.

Reporter: Kommer du att titta på det här, på något sätt?

Gabriella: Självklart, alltså. För att har vi gjort fel så ska vi ju rätta till det.

Reporter: Mm.

Gabriella: Å är det något som inte kan rättas till i efterhand så ser man till att vi inte gör det igen.

Jag kommer inte längre med Gabriella Persson Turdell. Arbetsförmedlingen vill inte berätta nånting om praktikanterna, trots att kontor på tre olika orter är inblandade i historien. Sandviken, Ljusdal och Fagersta. De hänvisar till att det råder sträng sekretess på alla uppgifter. Men inte för att skydda de enskilda personerna, utan för att skydda arbetsgivaren. Alltså Kulthammar AB.

Jag bestämmer mig för att titta närmare på företaget som driver Norrbygården. Kulthammar AB har en adress i Tullinge utanför Stockholm. Omsättningen i bolaget har ökat snabbt, från i princip ingenting för några år sedan till 9 miljoner 2013 och sen nära 50 miljoner 2014. Det året gjorde man dessutom ett överskott på nära 6 miljoner kronor. Det ser ut som ett av många bolag som tjänat på de senaste årens flyktingström till Sverige. Men Kulthammar AB är inte riktigt som vilket bolag som helst.

Ur Svenska miljonärer, Kanal 5:

Programledare: ”Leif-Ivan Karlsson är en mycket framgångsrik företagare. En superentreprenör som han själv säger. Han bor på Örnberget på Tullinge strand i en 22-rumsvilla där han och hans fru har skapat sitt eget drömhem.”

Ägaren Leif-Ivan Karlsson titulerar sig själv ”superentreprenör”. En self made man som börjat med att sälja bilar i Norrbotten och de senaste åren medverkat i flera tv-program, där han beskriver sin filosofi som företagare.

Leif-Ivan: ”Det flyger inga stekta sparvar i munnen och det har jag sagt från att jag var väldigt ung och så är det. Därför är jag king of fucking everything.”

Det är Leif-Ivan Karlsson som ända sedan 2013 haft kontrakt med Migrationsverket på två asylboenden via sitt bolag Kulthammar AB. Här i programmet ”Bathinas skilda världar” från 2015 berättar han om sina projekt.

Ur Bathinas skilda världar 2015:

”Jo, jag har dragit på mig rätt många projekt. Solvalla Biltorg. Sen har jag ju för 10 år sen köpt Sätra centrum, sen har jag campingen på Öland, Ölands camping. Fy fan, jag har i Järvsö har jag en stor, jättestor fastighet. Gud, jag glömmer bort allt. Jag har ju det här… ett frisörbolag. Jag har massa… floatinghotell, ska jobba ett studentboende. Ja, det är så mycket så jag knappt hinner med, men det är skitkul.”

Det han inte räknar upp är hans kanske största verksamhet de senaste åren. Kontrakten med Migrationsverket. Siffror jag får ut visar att hans bolag sedan 2014.

Men på asylboendet i Fagersta är det svårt att se vart pengarna tagit vägen. Vi får inte filma för Joakim Sköldhammar. Han säger att det är av säkerhetsskäl. Men jag får ta några bilder med mobilen.

Joakim: Det kommer vara flera allrum, det här är det första. Här ska vara ett lekrum för de lite äldre, spelkonsoler.

Reporter: Ni har drivit det i tre år, det är inte mycket som är klart va?

Joakim: Jag har inte drivit det här i tre år?

Reporter: Ert företag hur ju drivit det? Har ni varit helt ointresserade av den här verksamheten överhuvudtaget eller vad är liksom grejen här egentligen?

Joakim: Under de tre åren så har vi ju inte haft så här många boenden.

Reporter: Jo jag tänkte fråga en sak som jag, jag skulle gärna göra en intervju med Leif-Ivan också.

Joakim: Ja om du skickar din mejl till mig så kan jag titta hur vi kan lösa det.

Reporter: Tror du att det går eller?

Joakim: Som sagt, ta och skicka ett mejl så kan jag se om vi kan lösa det här.

Reporter: Vad ska jag skriva i mejlet då?

Joakim: Ja?

Reporter: Jag vill göra en intervju med Leif Ivan?

Joakim: Ja, det är väl lämpligt om det är det du vill göra så är det bra att du skriver det i mejlet. För jag har ju svarat på dina mejl förut. Jag har annat att tänka på också så när jag sitter i bilen så har jag ett och annat saker, förmodligen fler mejl att läsa.

Efter några veckor kommer ett svar från Leif-Ivan Karlsson. Han skriver att han har fullt förtroende för Joakim Sköldhammar, som löst alla problem. Själv befinner sig Leif-Ivan Karlsson i Florida, där han brukar tillbringa vintrarna.

Även Gabriella Persson Turdell från Arbetsförmedlingen hör av sig. Hon skriver att ”vad gäller din fråga om företaget (…) kan jag inte uttala mig om en enskild arbetsgivare i enlighet med sekretesslagen.”

Samson har nu fått provanställning hos Kulthammar AB, som får skattesubventioner för hans nystartsjobb. Kazem har varit arbetslös sedan hans provanställning och nystartsjobb tog slut.

Det som hänt är värt att tänka en extra gång på. Nyanlända flyktingar, den grupp som kanske har allra svårast att hitta jobb i Sverige, slår ut varandra från arbetsmarknaden. Och det är Arbetsförmedlingen som agerar medhjälpare när inte en eller två utan sex praktikanter levereras med tåg.

Intervju med Mikael Sjöberg, generaldirektör Arbetsförmedlingen:

Mikael Sjöberg, du är högste ansvarig på Arbetsförmedlingen. Vad är din kommentar, hur tror du att tittarna uppfattar det här?

– Min första kommentar är att man får en blick eller en blick, en insyn i hur ansträngt läget är i Sverige med anledning av de migrationsströmmar som vi sett både under förra året och början på det här.

Men nu har ju du verkligen chansen att förklara hur det kan gå till så här, alltså eran roll i det hela?

– Ja, men vår roll är inte så svår att förklara när man ser det här inslaget. Vi har en arbetsgivare som hör av sig till oss och säger att de behöver ett antal praktikanter. Vi har ett samarbete med den här arbetsgivaren sen tidigare och det kontor som haft mest samarbete bedömer, som tar fram sex stycken praktikanter väldigt snabbt och skickar dem till den här arbetsgivaren.

Men jag tänker så här att det här är ju ett företag som gör sig av med i princip all personal och dom hör av sig till er för att dom snabbt vill ha sex gratisarbetande praktikanter och dom levereras så här snabbt – alltså är det så det ska gå till?

– Nu utgår jag från ert reportage, och där verkar det som att de har haft en underleverantör och dom sa upp kontraktet med den här underleverantören och det är sånt som förekommer på arbetsmarknaden, det är inte bara i det här fallet utan sånt inträffar.

Men här fanns ju redan personal som ni redan hade levererat dit och erbjudit dom, nämligen Kazem Hasan till exempel som vi träffade i reportaget, han hade gjort praktik, han hade fått ett nystartsjobb som han blir fråntagen och nästa dag kommer det sex nya praktikanter. Alltså hur ska man förstå det? Ur hans perspektiv?

– Därför att om ett företag har kontrakt med en underleverantör så kan det brytas, så ser avtalsrätten ut, jag kan ju inte just det här avtalet, så fungerar arbetsmarknaden, det är ingen ovanlig situation att ett företag bryter kontraktet med en underleverantör.

Men det är ju samma arbetsplats? Det är det jag menar, han är också en nyanländ som fått tillfälle att komma in på arbetsmarknaden, som ni har hjälpt att komma in på arbetsmarknaden som slås ut av andra nyanlända som förstås också vill ha jobb och praktik. Hur ska man förstå det, ni blir ju medhjälpare i den processen?

– Nu är ju kärnfrågan i filmen och det du säger kan man säga upp ett kontrakt med en underleverantör?

Nej, det är ju inte det vi ställer frågan, hur kan man på en dag, på ett dygn, plötsligt ersätta de här personerna som faktiskt har jobbat där med sex nya praktikanter? Hur tänker du att Kazem Hasan ska förstå detta, som ni har hjälpt till den här arbetsplatsen?

– Ja, en enskild person kommer säkerligen tycka att det här är väldigt märkligt för det är ju inte bara här det är samma sak i många situationer med underleverantörer ersätts med en annan leverantör eller med egen personal. Och det är ju inte vi inblandade i, det är något som pågår på arbetsmarknaden och vi måste förhålla oss till de regler som finns på arbetsmarknaden och i en avtalssituation.

I det här fallet då så skickas de sex här praktikanterna 30 mil – varför det?

– Det är nåt som kan inträffa ibland, säg att ett företag har upparbetade kontakter för att dom kan ha funnits i ett geografiskt område under en tid, har upparbetade kontakter med vårt lokala kontor och då använder man de kontakterna, det som företaget upplever är enklast. Det allra viktigaste för oss det är att sex praktikanter kom i praktik.

Men då kan man väl anställa folk om man har sånt förtroende för den arbetsgivaren behöver man väl inte skicka praktikanter då kan man väl skicka folk som får ett riktigt jobb?

– Nej, men det är ju en del i de olika insatser vi har både praktikanter och andra anställningsformer många börjar anställningar med en praktikplats.

Det finns en aspekt till och det är facket, att arbetsförmedlingen kontaktar facket i samband med att ni rekryterar praktikanter till arbetsplatser. Och vi ska höra vad chefen i Hälsingland sa till vår reporter:

(Kort klipp ur intervju med lokala AF-chefen)

Hur var det i det här fallet?

– Ja, den uppgift jag har det är att vi har frågat facket men inte fått nåt svar.

Jag har varit i kontakt med de fack som kan komma i fråga som ni hänvisar till kommunal, unionen och vision och de har inte fått nån fråga från er?

– Den uppgiften jag har fått från våra lokala medarbetare det är att man skickade en sån här förfrågan till det lokala facket på orten.

Men du säger att du har tagit reda på att de har ställt frågan men de har inte fått nåt svar när det gäller dom här sex praktikanterna då – men nöjer man sig med det då?

– Ja, men det gör vi ofta. Därför att vi har ju inte minst under den tid vi nu lever i det är ett otroligt tryck att få människor närmare arbetsmarknaden, jag tror inte det kan ha undgått någon hur arbetslösheten ser ut.

Men jag tänker det vi får höra chefen i Hälsingland säga det är ju att det här är jättevikigt och det här är en kvalitetsstämpel och det görs alltid. Vad är den värd då?

– Jag skulle inte våga gå så långt och säga att det görs alltid – jag tror vi ibland gör misstag i den delen. Men normalt sett frågar vi facken och då kan det komma upp information som vi väger in som leder till att vi skickar praktikanter till exempel.

Men när man inte får något svar då nöjer man sig ändå med att ni kontaktat facket så att säga?

– Ja, det är så vi jobbar.

Men det låter ju jättekonstigt?

– Facken har också ett ansvar att om de känner till att det här är en arbetsplats som inte fungerar bra eller har synpunkter på så måste vi kunna utgå ifrån att de faktiskt svarar på fråga från oss.

Men om vi bara summerar hur det gått till i det här fallet, du säger att ni har kontaktat facket och inte fått svar, de här sex praktikanterna kommer från Ljusdal på dagen och börjar direkt – tycker du att det här är helt rimligt och att det är så här det går till?

– Det jag känner till och det jag ser i det här inslaget så kan inte jag se någonting här som föranleder mig att tänka vad var det där för någonting, om vi har upparbetade kontakter med en arbetsgivare och den hör av sig till oss och vi har arbetslösa så är det ju enormt resurslösa så är det enormt resursslöseri att låta de fortsätta vara arbetslösa för att dra ut på tiden.

Tack.

– Tack.