Skylt: Stefan Löfven, 6 september 2015.

”Sveriges mottagning av flyktingar är hela Sveriges ansvar och därför ska också alla kommuner ta emot flyktingar, ingen ska kunna smita undan…”

Statsministern håller tal i regnet på Medborgarplatsen i Stockholm.

Alla kommuner ska ta ansvar. Ingen ska smita undan.

Många menar att vårt samhälle idag aldrig varit såhär polariserat. På ena sidan finns dom som tycker att vi är på randen till att välfärdsstaten ska rämna. Medan den andra sidan anser att vi är ett av världens rikaste länder och vill att vi öppnar våra gränser och våra plånböcker. I Filipstad i Värmland, långt bort från maktens korridorer, har man tagit sitt ansvar.

Men nu verkar kommunen ha fått nog.

Tfn Bert Karlsson, vd Jokarjo AB

Bert Karlsson: Ja, Bert.

Reporter: Hej Bert. Det är Lina här Uppdrag granskning Sveriges television.

Bert Karlsson: Hej.

Reporter: Hej.

Reporter: Du vet du vad jag tänkte…

Bert Karlsson: Nej…

Reporter:...att på väg till Filipstad så hittar vi ju Skara så jag tänker att om vi får komma förbi och träffa dig en liten stund.

Bert Karlsson: Ja, du får gärna komma upp på mitt kontor.

Reporter: Hej, Lina. Här är min kollega Henrik och där är Åke.

Bert Karlsson:Vad är det ni vill göra nu då?

Reporter: Snacka lite…

Bert Karlsson: Va?

Reporter: Snacka lite med dig…

Bert Karlsson har haft många strängar på sin lyra.  Skivbolagsdirektör. Partiledare. Och nu: flyktingkungen Bert Karlsson. Han säger att han driver 60 asylboenden. Tre av dom finns i Filipstad.

Bert Karlsson: Min idé är att göra det billigare och bättre än någon annan.

Reporter: Hur tycker att det går då?

Bert Karlsson: Det går bra. Vi är nöjda. Väldigt nöjda. Sen har vi också en egen matfabrik det är vi också själva om så vi har anpassat maten helt efter invandrarna själva. Vi har börjat med tex efterrätter det har vi en gång i veckan. Det är ingen annan som har gjort det. För det kostar pengar vi gör det. Vi ger godis till barnen, det har varit en jättesuccé.

(Telefon ringer) – Ja, du får ringa om tio minuter sen.

Bert Karlsson: Nämen det är så här roligt att göra grejerna. Dom får gå på cirkus. Det är underbart. Jag  har ett avtal med Maximum så fort dom är i närheten utav någon av mina anläggningar så köper jag alla deras restbiljetter.

Reporter: Men vad är det som gör dig så glad är det liksom att pengar rullar in…

Bert Karlsson: Det går inte att utesluta att det måste ha ekonomi i det…

Reporter: Vilka dagar har ni efterrätt?

Bert Karlsson: Vad sa du?

Reporter: Vilka dagar har ni efterrätt?

Bert Karlsson: Det vet inte jag.

Reporter: Det hade varit kul att komma dit när ni har efterrätt.

Bert Karlsson: Ja vi kan fråga när vi har efterrätt. Patrik! Vilken dag har vi efterrätt? Vad heter han?  Reneé heter han. Jag ringer till Reneé. Vi har ju en kock här en stjärnkock från Göteborg. Det är han som är ansvarig. Du borde se…

Reporter: Jag det gör vi ju väldigt gärna.

Bert Karlsson: Ska vi åka dit då nu med en gång.

Reporter: Är den här eller?

Bert Karlsson: Ja, den ligger inte långt härifrån.

Reporter: Ja, men det kan vi absolut göra.

Bert Karlsson: Jag är på matfabriken…ja bra. Hej då. (i tel)

Välkommen till den största fabriken i Sverige på det här.

Reporter: Ok, tack.

Bert Karlsson: Här har vi en fransman som sitter kock ifrån Göteborg.Reporter: Ok.

Renée: Hej!

Reporter: Bonjour säger jag då.

Bert Karlsson: Har vi någon efterrätt här gjord? Vilken dag är det efterrätter?

Renee: Det har vi en gång i veckan.

Bert Karlsson: Ja, men när?

Reporter: Men när?

Renée: När dem serverar på enheterna?

Reporter: Ja.

Renée: Det kan vi ha på lördagarna.

Bert Karlsson: Ellen!

Ellen (ej i bild): Ja?

Bert Karlsson: Har du koll...har vi någon efterrätt här?

Ellen (ej i bild): Ja, pannkakor.

Bert Karlsson: Är det pannkakor nu?

Bert Karlsson: Han har flera fruar den här.

Reporter: Har du?

Bert Karlsson: Jag är så jävla avundsjuk så det är inte sant. Han är chef här inne på...han är en utav dom viktigaste. Han sätter smakerna han ser till att det fungerar.

Reporter: Ok.

Bert Karlsson: Han är advokat egentligen. Från Palestina.

Reporter: Jag med.

Bert Karlsson: Det var ju roligt att Palestina förenas i Lidköping…

Reporter: Ja, verkligen vilken liten värld.

Bert visar oss den tredje och senaste delen i bygget av hans

flyktingkoncern. Nu tjänar han pengar i tre led. På asylplatser, på fastigheter och på mat.

Alla tre delar betalas av Migrationsverket. Och det är en vinstmaskin. Bert Karlsson tror själv att han snart kan göra en vinst på 100 miljoner kronor.

Bert Karlsson: Här kommer efterrätten. Den köper vi från Ockelbo.

Reporter: Ja.

Bert Karlsson: Här är min insamling. Här är grejer jag tagit med till flyktingförläggningar. Så det tar jag på mig också.

Reporter: Jaha?

Bert Karlsson: Ja, men jag får ju från folk jag samlar in hela tiden vet du hela tiden, här ska du få min bok.

Reporter: Jaja tack.

Bert Karlsson: Ge det till dem också. Där står mycket om det här.

Reporter: Ja okej.

Bert Karlsson: Men det var jävligt roligt att han var från samma ställe som du.

Reporter: Ja världen är liten

Bert Karlsson: – Ja det måste jag säga helt ofattbart.

Reporter: Ja ja. Men du nu ska vi ju åka till Filipstad vad tänker du? Vad tycker du att vi borde kolla upp?

Bert Karlsson: Nej, men kolla med dom gå in och kolla.

Reporter: Tack tack. Då tar jag den då. Så får vi väl höra av oss vi måste besöka så kommer tillbaka till dig sen och kollar om allt du sa var sant.

Bert Karlsson: Du tänk dig att jag kan aldrig ljuga.

Reporter: Nehe.

Bert Karlsson: Det går inte, alla kollar mig.

Reporter: Hej, nej gå inte nu det går inte så bra.

Reporter: Hej får jag ställa en fråga till dig?

Elin Finne: Nej.

Reporter: Jo, men en fråga, bara en. Vi kommer från Sverige Television, Uppdrag granskning.

Elin Finne: Ok.

Reporter: Och jag tänkte bara höra med dig vad du tycker om Filipstad och flyktingar?

Elin Finne: Det gör inte mig något. Det är trevligt att det är mer folk.

Reporter: Så du ser det bara positivt för din del då?

Elin Finne: Ja, det tycker jag absolut.

Filipstad i Värmland är en liten kommun med drygt 10.000 invånare. Som så många andra kommuner brottas man med hög arbetslöshet och . Wasabröd som numera ägs av italienska Barilla är den stora privata arbetsgivaren. Filipstad är idag också en av dom kommuner som tagit emot . På kort tid har det öppnats fyra privata asylboenden. Och nu finns här över 900 asylsökande.

Elsie Sundqvist: Ja det blir väl lite grann att dem syns så väl i vår det är ju så mycket gamla bara här kan man säga så dem syns mera det gör dem ju...

Reporter: Är det jobbigt att dem syns?

Elsie Sundqvist: Nej det får det väl inte vara, nej det tycker jag inte. Där jag bor där är det ju dem går till skolan och det är ju mest svarta jag ser mer svara än vita, men dem har dem nickar åt mig ibland bara.

Reporter: Dom hälsar på dig ibland?

Elsie Sundqvist: Jadå.

Reporter: Hälsar du tillbaka då?

Elsie Sundqvist: Ja, det är klart. Nej, så är jag inte men lite ovant är det i alla fall det kan man ju säga men jag går ju inte här och hatar. Jag har inte så mycket gemenskap med dem för dem pratar ju bara utländska, så att ja...

Det här är kommunalrådet Per Gruvberger. Han tycker att Bert Karlssons asylboenden ställer till det för kommunen. Och Bert tycker att kommunalrådet beter sig som en Sverigedemokrat.

Men Per Gruvberger är socialdemokrat och har styrt Filipstad i 12 år.

Per Gruvberger, kommunalråd (S): Bert Karlsson har etablerat femhundra platser, alltså mer än fördubblat verksamheten på några månader. Det är klart att det påverkar.

Reporter: Vad tänker du om Bert?

Per Gruvberger: Ja, det är väl egentligen irrelevant för att vår part är ju egentligen Migrationsverket, att hur man väljer entreprenörer.

Reporter: Vi träffade honom i går och han tycker ju att du beter dig som en Sverigedemokrat.

Per Gruvberger: Ja det tycker... men om du vill veta vad jag tycker om honom så ja, han är rätt oförskämd person och det hörs ju det.

Reporter: Men lösningen är att Bert försvinner från Filipstad eller?

Per Gruvberger: Nej, lösningen är att det finns en mer intensifierad, en ordentlig kommunikation mellan statliga funktioner alltså i första hand Migrationsverket, i andra hand Arbetsförmedlingen i tredje hand Försäkringskassan och kommuner och att man sätter sig ner och tittar på helheten.

Arkivinslag Per Gruvberger genom åren.

22 augusti 2014

Per Gruvberger: Vi har ju talat om från kommunens sida att vi klarar inte mer än den belastning vi haft förut

13 augusti 2014

Per Gruvberger: Men så snabba ryck och så kort varsel så klarar inte vi det.

4 november 2014

Per Gruvberger: Rent spontant tycker jag det är ett oförskämt sätt att arbeta från statens sida.

Per Gruvberger har svårt för den flyktingpolitik som bedrivs idag, men drar samtidigt nytta av den. För tio år sen gapade bostäder tomma och lämnades att förfalla. Men så bestämde sig kommunen för att skriva avtal med Migrationsverket om att ta emot 400 asylsökande per år.

Och i bostäderna som skulle rivas flyttade flyktingar in.  Ett avtal som gäller än i dag och som Per Gruvberger inte vill säga upp. Bara i fjol fick det kommunala bostadsbolaget av Migrationsverket. Men nu har någonting hänt, för Per Gruvberger är inte nöjd.

Per Gruvberger: Nej det funkar inte, det funkar ungefär lika dåligt som det gör i resten av Sverige och vi har lite sämre förutsättningar med hög arbetslöshet.

Reporter: Varför...

Per Gruvberger: Det är därför jag gnäller

Reporter: Varför fortsätter du förnya avtalet med Migrationsverket?

Per Gruvberger: Vilket avtal?

Reporter: Om 400 platser.

Per Gruvberger: Jag tycker det känns rätt så kontraproduktivt att säga upp precis den typ av platser som Migrationsverket säger att man vill ha. Man har eget boende det är bra för familjer man sköter sin egen mat och har en vardag och sen så samtidigt kan vi inte göra någonting åt att Migrationsverket via entreprenörer etablerar mycket sämre boende, där familjer inte kan laga sin egen mat, och så vidare...

Kommunalrådet Per Gruvberger svarar detaljerat på alla frågor.

Men det är ändå svårt att förstå vad som verkligen är hans största problem.

Det verkar trots allt inte vara Bert Karlsson. Vi bestämmer oss för att träffa Per Gruvberger igen. Då han får finbesök av ingen mindre än migrationsministern. Vi är på väg till ett av Bert Karlssons asylboenden en mil utanför Filipstad.

Reporter: Var ligger flyktingförläggningen?

Man: Rakt fram höger höger..

Reporter: Höger, höger?

Man: Ja, han ligger ju där.

Asylboendet i Nykroppa var tidigare ett rehabiliteringscenter för personer med neurologiska sjukdomar. Men sen september i år bor här 132 flyktingar. Dom flesta från Syrien. Och vi är välkomna. Det är många som vill prata med oss.

(Arabiska)

Dalia Haddad: Barnen mår psykiskt dåligt. Min dotter har inga leksaker att leka med och är uttråkad. Vi sitter i rummet nästan hela tiden, men som du ser nu så har vi tagit ut henne trots vädret. När hon inte har några leksaker slår hon hon andra barn, hon mår dåligt. Räckte inte resan hit? Hon är två år. Inga leksaker, ingen förskola. Det är ett problem.

Shadi Mahfoud: Vi tvingades inte hit. Vi passerade Tyskland, Österrike och Ungern och många länder men vi valde Sverige. Sverige är bäst.

Dalia Haddad: Vi får olika besked från Migrationsverket.

Vad ska vi göra? Min dotter får 362 kronor i bidrag. 12 kr om dagen för ett barn.

Vi kan inte köpa något till henne. Dom tänker inte på hennes behov. Blöjor, vi får inte tillräckligt med pengar. Coop är väldigt dyrt. Kolla här vi har precis köpt toalettpapper. Det finns inte på förläggningen. Vi betalade för detta.

Flyktingarna här har inte varit länge i Sverige. Dom flesta kom i augusti och många har riskerat sina liv för att komma hit. Deras förväntningar är stora och deras frågor är många.

(Arabiska)

Kvinna: Hennes kompis som bodde här tidigare fick en lägenhet. 

Vi vill bara att hon får en lägenhet och får börja skolan. Det är vår önskan.

Reporter: Men situationen i Sverige är svår. Det är många som kommer och ni måste ha tålamod. Det finns folk som bott på asylboende i över ett år. Dom kommer inte vidare. 

Syster: Men ok, jag kan vänta här, men skola åtminstone. Jag är så uttråkad här.

Kvinna: Du förstår att hon inte kunde gå i skolan i Syrien pga av kriget. Vi kom för att barnen skulle få skolgång. Dom sa att Sverige är bäst. 

Reporter: Jag förstår er, men ni måste ha tålamod. Det finns ju inget arabland som sätter barnen i skolan från första dagen? Eller delar ut lägenheter. Eller hur?

Kvinna: Nej, det finns inte. Inte från första dagen. Men hennes vän fick ju en lägenhet. Hon bodde bara på förläggningen i en vecka, sen fick hon lägenhet.

Vi bryr oss inte om lägenhet. Men skolan.

Inne på asylboendet träffar vi flyktingar som berättar att dom bor trångt. Att dom saknar sjukvård, vinterkläder och leksaker till barnen. Och som inte förstår varför Migrationsverkets representanter besöker dom utan tolkar. Och nästan alla vi träffar klagar på maten. Den som levereras av Bert Karlssons matfabrik.

Man: Vi har gjort annan mat. Vi tar bara brödet härifrån.

Visst är det bättre än deras mat? Gå och kolla deras mat!

Reporter: Hallå, hej! Gillar dom inte maten eller?

Heidi Larsson: Det är inte så mycket klagomål nu faktiskt.

Reporter: Är det inte det?

Heidi Larsson: Det går åt liksom.

Reporter: Den går åt.

Heidi Larsson: Vi märker ju ganska snabbt om det är något som alla inte gillar. Dom säger ju till och då meddelar vi köket.

Reporter: Men ni märker inte att.. att dom inte gillar den?

Heidi Larsson: Jodå, dom säger till.

Åsa Loiske: Alla kan ju inte tycka om all mat.

Reporter: Nej nej, det fattar jag med. Och hur är det med efterrätt då? För Bert pratade om efterrätten?

Heidi Larsson: Ja.. nä... vi har inte börjat med den. För att... Vi har inte kommit på nåt bra system för att dela ut den.

Reporter: Varför inte då?

Heidi Larsson: Den ska räcka till alla. Man måste nästan ha en lista och pricka av.

Reporter: Jaha?

Heidi Larsson: Det är lätt att bli lite lurad att dom kommer och säger att dom ska ha till sju personer och så ska dom... så det är bättre när det är typ Mohammed som är här och jobbar…

Åsa Loiske: Som kan arabiska.

Reporter: Ok, så om inte han är är så får dom ingen efterrätt?

Heidi Larsson: Jodå.. dom får frukt. Varje dag.

Åsa Loiske: Men vi får frukt i morgon.

Utanför matsalen blir jag och platschef Henrik Olsson bjudna på efterrätt. En efterrätt som flyktingarna själva tillagat.

(Arabiska)

Man: Det här är en syrisk rätt.

Reporter: Jättegott. Det här har jag ätit förrut.

Kvinna: Smaka och säg vad du tycker.

Henrik Olsson, platschef Nykroppa asylboende: Vad fan var det för nåt?

Reporter: Det är jättegott, det är som mannagrynsgröt, med rosvatten. Med rosvatten.

Jättegott. Jag har ätit det innan. Tack det är bra.

Reporter: Jo, jag tänkte fråga dig, hur kommer det sig att dom inte får leka på skolgården förrän efter klockan sex?

Henrik Olsson: Det har att göra med... jag kan tyvärr inte svara på det rakt av sådär... jag vet inte riktigt deras regler varför, men så är det enligt dom. Vi fick väldigt mycket klagomål.

Reporter: Vilka är dom?

Henrik Olsson: Ja, det är skolan. Skolledningen.

Reporter: Ja, det är skolan som inte vill det?

Henrik Olsson: Jaja, för vår del får dom gärna göra det. Vi vill att dom ska ha nånstans att leka. Men det är nåt vi får bygga nu, för det funkar ju inte det här. Det får vi bygga.

Reporter: Jag fattar.

Henrik Olsson: Det märks ju på barnen.

Reporter: Dom har ju ingenting att göra. Dom vill ju gärna leka där.

Henrik Olsson: Vi har faktiskt beställt leksaker, det bör komma imorgon senast.

Reporter: Jaha.

Henrik Olsson: Så allt är på väg, det kommer.

Reporter: Imorgon kommer det leksaker? Vi får väl komma tillbaka då?

Henrik Olsson: Javisst, ni får komma och provleka dom.

Telefon, Sten-Åke Eriksson, verksamhetschef grundskolan Filipstad.

Sten-Åke Eriksson: Lappen på asylboende…?

Reporter: Ja.

Sten-Åke Eriksson: Vi har haft kontakt med asylboendet där att det var många som var inne på skolgården dagtid och då blir...kan det bli konflikter. Man använder gungor och såna saker. Skolgården är för skolbarnen vid den här tiden som vi har verksamhet på skolgården.

Den här dagen är det ingen risk för konflikter för skolan är stängd för höstlov.

Kväll i Filipstad

Karl Björklund: Jag tycker det är bra, det livar upp staden. Att det är mycket folk ute, det är mycket roligare nu.

Reporter: Hur var det förr då?

Karl Björklund: Ja, då var det dött. Det var inte mycket folk ute, det är mycket roligare nu.

Reporter: Men på vilket sätt blir det roligt?

Karl Björklund: Ja, jag vet inte, träffa folk från hela världen. Ja, det är kul. Träffa andra kulturer och så vidare.

Reporter: Så du har fått nya vänner?

Karl Björklund: Ja, exakt.

Abu  Ibrahim: Vad gör ni här? 

Karl Björklund, (ej i bild): Pratar om vad vi tycker om flyktingar och så.

Fredrik Andersson: Det är bra, dom får ju saker att gå runt här också. Affärerna blir öppna mer, och allt det där. Dom har ju stängt igen en massa affärer här i Filipstad för att det är inte så många som handlar här, men nu har... om det kommer mycket flyktingar som får pengar så får dom handla här.

Reporter: Finns det nåt som inte är bra då?

Fredrik Andersson: Nåt som inte är bra? Ja, det är väl alla rasister här då. Alla bonnraggare som åker runt och härjar och har sig.

Reporter: Finns det rasister här?

Fredrik Andersson: Här ja, usch. Det är nästan allt som finns... här, kommer en bil. I alla fall alla som kör runt i gamla Impalas och grejer.

Abu  Ibrahim: I Filipstad finns inga rasister...

Fredrik Andersson: Walla, det finns.

Abu  Ibrahim: I Filipstad är alla människor fina.

Fredrik Andersson: Nej, nej.

Abu  Ibrahim: Alla människor är snälla.

Fredrik Andersson: Nej.

Abu  Ibrahim: Det kanske finns 1 procent. Jag har bott 20 år här, jag har inte träffat rasister. Finns ingen rasism.

Vi läser Bert Karlssons avtal med Migrationsverket och inser att flyktingarna på Nykroppa har rätt. Dom ska inte Och det ska finnas leksaker till barnen och även en lekplats. När vi undersöker ett annat av Bert Karlssons asylboenden i kommunen, upptäcker vi att inte heller där delar man ut blöjor och bindor. Däremot toalettpapper.

Det kan tyckas vara en petitess i sammanhanget.

Bert Karlsson säger sig bjuda på efterrätt och cirkus till barnen.

Och hur mycket får egentligen en flykting klaga?

Men ett avtal är ett avtal.

Bert Karlssons företag att det ska finnas blöjor, bindor och toalettpapper.

Telefon – Bert Karlsson, Vd Jokarjo AB:

Bert Karlsson: Bert.

Reporter: Jag tänkte på det här att… hur kunde ni missa det här med att det är ni som ska stå för blöjor och bindor på flyktingförläggningen?

Bert Karlsson: Det är en miss. Det har inte vart där förut.

Reporter: Men det ingår ju ändå i avtalet. Jag tänker att du måste ju ändå ha läst igenom avtalet med Migrationsverket?

Bert Karlsson: Jag läser inte igenom några avtal jag jobbar inte med det överhuvudtaget.

Reporter: Men gör ingen det på ditt företag eller?

Bert Karlsson: Jo, det är klart dom gör. Det är klart dom gör men vi har 60 anläggningar så ibland kan man missa.

Reporter: Man kan ju få för sig att du snålade på det här?

Bert Karlsson: Nähä, men hur fan kan du var så korkad så du kan tycka att vi snålar när vi tom gör grejer som vi inte behöver göra.

Reporter: Jag tänker också såhär…

Bert Karlsson: Kom inte och snacka med mig en jävla gång till om att vi snålar med saker för då blir jag förbannad på dig för det är det enda vi inte gör.

Vi kommer inte längre än såhär med Bert Karlsson. För sen lägger han på luren.

Det här är Lotta Anderberg, enhetschef på Migrationsverket i Karlstad. Hon har kommit till Filipstad för att svara på våra frågor. Migrationsverket har inget fast kontor här utan endast en reception. Vi har därför stämt träff i matsalen på ett av Bert Karlssons andra asylboenden.

Lotta Anderberg: Vi jobbar ju dag och natt och vi jobbar helg för att skapa så bra boende som möjligt för asylsökande under väntetiden.

Reporter: Hur tycker du att det funkar?

Lotta Anderberg: Jag tycker att det funkar rätt så bra faktiskt.

Reporter: Varför det?

Lotta Anderberg: Vi har alltså personal som är otroligt engagerad, jobbar hårt för att det ska fungera på ett så bra sätt som möjligt.

Reporter: Men du säger rätt så bra vad är det som inte funkar då?

Lotta Anderberg: Ja, just nu så är ju prioriteringarna att vi måste skaffa tak över huvudet, mat för dagen och registrera asylansökningar.

Reporter: Vi har ju varit på den flyktingförläggning som heter Nykroppa. Det vi fick höra från väldigt många där är att dem undrar varför Migrationsverkets representanter besöker dem utan tolkar?

Lotta Anderberg: Ja i vardagsarbetet så använder inte vi tolk och krävs tolk så har man möjlighet att fixa tolk på telefon på plats.

Reporter: Men vad är då meningen med besöket, alltså varför är ni där om ni inte kan prata med dem som bor där?

Lotta Anderberg: Vi svarar på frågor. Många, många utav dem asylsökande kan engelska och all personal kan engelska så att vi kommunicerar för det mesta på engelska.

Jag berättar för Lotta Anderberg att Bert Karlssons företag inte följer avtalet med Migrationsverket. Att han inte delat ut sånt som han får betalt för att göra.Vi tittar igenom avtalet som varit giltigt i snart två månader.

Lotta Anderberg: Och det är inte acceptabelt...

Reporter: Jag tänker så här, om vi inte hade berättat det här för dig om att dom betalar för blöjor och toalettpapper -  hur lång tid hade det tagit för dig att upptäcka det själv?

Lotta Anderberg: Det hade jag säkert upptäckt ganska raskt.

Reporter: Men du har ju inte upptäckt det...

Lotta Anderberg: Men alla anläggningar har ju besök en gång i veckan, så att det är inga konstigheter i det.

Reporter: Då undrar man varför ni inte har upptäckt det eftersom ni besökt anläggningen en gång i veckan?

Lotta Anderberg: Ja, det kan ju inte jag svara på i nuläget jag måste ta reda på hur det förhåller sig och vilka åtgärder som jag behöver vidta där.

Lotta Anderberg återkommer senare och bekräftar att Berts företag inte följt avtalet. Blöjor och bindor har inte delats ut, och toalettpapper har inte funnits på alla toaletter.

Men toalettpapper ska ha funnits tillgängligt – bara man frågat. På väg ut från intervjun träffar vi några asylsökande. Åk ner till Migrationsverkets reception säger dom. Här är det många som vill prata med oss. Som är frustrerade över att Migrationsverket bara har öppet två dar i veckan med ett kösystem som verkar obefintligt. Många har varit här flera gånger och köat sen tidig morgon. Trots det har dom ändå inte lyckats komma in för att träffa en tjänsteman.

(Arabiska)

Salwa: Det finns inget system. Folk trängs, finns inget kösystem. Säkerhetsvakterna står här i onödan. Fixa ett system. Barnen här borta, det finns inga sittplatser. Hon där står med sin bebis i famnen.

Reporter: Har ni sagt det till dom?

Salwa: Ja, men dom lyssnar inte. Så fort man lyckas komma in så säger dom no,no,no.

Reporter: Hur menar du?

Salwa: I tre veckor har jag försökt komma in till Migrationsverket för att prata om mina problem men inte lyckats.

Reporter: Så du lyckas inte komma in?

Salwa: Nej, jag kommer inte in.

Reporter: Hur många kommer in på en dag?

Salwa: 30 stycken kanske. Vem lyssnar på oss? Vi är inga kossor! Vi har flytt bomber, vi är inga djur och vi tog oss inte hela vägen hit för att bli trampade på.

Salwa: Stäng gränsen! Ni måste ta ansvar för dom som redan är inne för dom är människor inte djur. Jag är en av dom som inte vågar släppa ut min dotter utan har henne inlåst på rummet.

Reporter: Vad är du rädd för?

Salwa: Det är inte bra människor på asylboendet. Vi har killar med stora psykiska problem.

Reporter: Finns det vakter?

Salwa: Nej, ingen bryr sig.

Reporter: Myndigheterna menar att dom inte hinner med. Flyktingarna som kommer är många. 10.000 i veckan. 

Man: Ta hand om dom som finns här redan och öppna sen igen när ni är klara med dom.

Salwa: I ditt hem har du bara plats för 10 personer ditt hem klarar inte fler. Öppnar du upp för fler då? Du måste ju ta hand om dom som är här.

Reporter: Men vad är lösningen? Ska Sverige stänga gränsen? Var ska flyktingarna ta vägen? Dom flyr ju krig.

Salwa: Jag vet inte. Men hade vi vetat hur det är här hade vi stannat där. Där dog vi snabbt, här dör vi långsamt. Då hade vi gjort bäst som stannat och dött där istället.

Det är svårt att förstå. Men det som blir allt tydligare för oss är frustrationen hos dom vi möter. Också här klagar folk på maten. Men kanske är det egentligen inte maten det är fel på. Kanske handlar det inte om blöjor, leksaker eller ens om skolgång. Kanske handlar det om en oro, en ovisshet och en rädsla för vad som ska hända i det nya landet.

Isabelle Johansson: Jo, men det är ju liksom överallt det är svårt att gå ut faktiskt.

Reporter: Varför är det svårt att gå ut?

Isabelle Johansson: Man vart man än går så känner man att liksom så här att dem är efter en typ och så.

Reporter: Att du blir jagad eller?

Isabelle Johansson: Nej att dem förföljer mig, dom kan busvissla. Otrygghet blir det det blir väldigt mycket så det känns oroligt på något vis faktiskt.

Reporter: Har du försökt prata då med någon eller liksom?

Isabelle Johansson: Nej.

Reporter: Men skulle det vara otryggt även om det var liksom svenskar en massa svenskar som var här jag förstår inte det här varför du skulle vara otrygg?

Isabelle Johansson: Nej jag vet inte det bara känns.

Reporter: Men vågar ni inte gå ut på kvällarna eller?

Isabelle Johansson: Jo det är klart man gör men man känner sig ändå inte säker.

Reporter: Vad tänker du ska hända?

Isabelle Johansson: Jag vet inte det kan hända hur mycket som helst.

Reporter: Men vad?

Isabelle Johansson: Jag vet inte.

. Alla får inte stanna.  Men dom som gör det och får permanent uppehållstillstånd kallas nyanlända. Och det är här vi får klart för oss att situationen i kommunen framförallt handlar om dom och vad som ska hända sen.

Det här är Jim Frölander och han har ett av dom svåraste jobben i Filipstad. Att hjälpa nyanlända att hitta ett arbete.

Jim Frölander, integrationssamordnare Filipstad.

Jim Frölander: Man kan ju titta så här att om man tittar på kvinnor och så tittar man på svensk statistik då riksstatistik, så kommer du hitta att ungefär 30 procent av alla kvinnor som har kommit hit dem senaste tio åren står helt utanför arbetsmarknaden. Är inte inskrivna på Arbetsförmedlingen, har aldrig gått på SFI har aldrig gjort någonting ens en gång. Det kan man kalla för ett långvarig utanförskap. Att om man inte är i det så kommer man, kommer inte in i samhället åtminstone och det är av flera olika anledningar. Men väldigt många människor kommer aldrig ens upp för trappan kan jag säga.

För Jim Frölander handlar det inte om att hitta kortsiktiga lösningar till flyktingkrisen. Utan vad som ska hända på lång sikt. Vad som ska hända med dom nyanländas integration i Sverige. Filipstads invånarantal ökar för första gången på länge. Allt fler tvingas söka sig till socialkontoret.

Jim Frölander försöker anpassa sig till den nya verkligheten.

Jim Frölander: Jag har arbetat i Afrika i flera år och jag vet att om man ger någonting där då måste man alltid kräva någonting tillbaka det behöver inte vara mycket men någonting i transaktionsögonblicket och gör man inte det då är man betraktad som dum i huvudet alltså. Och det vet varenda biståndsarbetare varenda biståndsorganisation att man måste arbeta med transaktioner. Krav och motkrav, alltså uppnåeliga krav. Det behöver inte vara mycket alls men lite och det har inte vi riktigt fattat i Sverige än, utan vi har ett, jag måste ju tyvärr ge en del politiker rätt som säger att man har rätt att kräva mot prestationer i vissa sammanhang och man kan inte vårda sönder människor, utan man måste faktiskt aktivera människor.

Reporter: Hur länge tror du att du kommer palla då, jag menar någonstans så måste det ta slut alltså dina idéer på vilka jobb man ska ha?

Jim Frölander: Nej, det kommer aldrig att ta slut.

Reporter: Nej? Eftersom Filipstad, det är inte så stort här?

Jim Frölander: Nej, Filipstad är inte stort, men världen är stor.

Ur: P4 Radio Värmland 28 oktober 2015

“Det här är P4 Värmland i Sveriges radio. I dag så är Morgon Johansson justitie och migrationsministern på plats i kommunen för att då prata med Filipstads kommunalråd Per Gruvberger. Vi ska få en kommentar från Per Gruvberger förhoppningsvis under mötets gång vad dom pratar om och hur det går och så hör vi också Morgan Johansson efter att mötet är klart efter klockan fem.“

Pressträffen med ministern

Reporter: Kom ni fram till någonting?

Per Gruvberger (S) kommunstyrelsens ordf Filipstad

Per Gruvberger: Avsikten var kanske inte att komma fram till någonting utan avsikten var väl att beskriva den situation vi har, för att vi hoppas på förståelse längre fram, när man kommer till tydligare regelverk.

Reporter: Men det har du ju gjort flera gånger?

Per Gruvberger: Ja, men jag har bara haft möjlighet att prata med ministern i telefon någon gång, men inte sitta en längre tid så här tillsammans med tjänstemän som är kunniga på det området.

Reporter: Ska du liksom inte komma förbi det, du behöver ju inte någon som lyssnar utan du kanske behöver någon som ger dig verktyg att komma vidare?

Per Gruvberger: Ja, men jag tror inte man kan förvänta sig av en regeringsmedlem lovar saker rakt över bordet i en sådan här diskussion om man är kommunalråd. Då har man nog lite väl mycket önskat.

Reporter: Hej Morgan, Lina Makboul, Sveriges Television, Uppdrag granskning jag har egentligen bara en fråga… vi ska tydligen byta plats så vi byter plats här då.

Morgan Johansson (S) migrationsminister

Morgan Johansson: Och vilken fråga är detta?

Reporter: Tycker du att...

Morgan Johansson: Vänta, jag ska bara knäppa jag fryser.

Reporter: Ja,jag fattar att du fryser du har stått här ganska länge nu.

Fotograf: Om du bara om Morgan kommer med ryggen här bara där.

Reporter: Det är ljuset ljuset är det, här okaj då kör vi.

Jag tänkte bara höra med dig tänker du att Per Gruvberger klagar lite väl mycket?

Morgan Johansson: Nej det tycker jag inte.

Reporter: Varför inte då?

Morgan Johansson: Därför att jag har full förståelse för att många kommuner har svårt att få så att säga saker och ting att gå ihop, det har vi alla även från statens sida är det ju så. Vi är i en situation där vi tar emot just nu fler flyktingar än vad vi har gjort sedan andra världskriget, mellan 1500 och 1700 per dygn det är klart att det är en ansträngning för oss alla.

Reporter: Man kan säga att Filipstad har tagit ett rätt så stort ansvar här. Finns det någon gång där du kan säga nej, men nu räcker det till Filipstad?

Morgan Johansson: Nja, jag säger så här vi måste alla försöka dela på ansvaret.

Ministerns besök i Filipstad är över. En månad senare kallar regeringen till presskonferens.

Stefan Löfven (S) statsminister

“Därför smärtar det mig att meddela att Sverige inte längre klarar att ta emot asylsökande på den höga nivå som vi gör idag(...).

Någonting i tonen har förändrats. Alla ska fortfarande ta ansvar i den största flyktingkatastrofen i modern tid MEN Sverige ska ta en paus.

Till Filipstad i Värmland betalas ett engångsbelopp på 50 miljoner kronor ut för att klara den akuta situationen.  Men frågan om vad som ska hända sen, hänger kvar.

Migrationsverket säger att dom ska utöka öppettiderna i receptionen. Bert Karlsson har planer på att ta emot 60 flyktingar till i kommunen.  I Nykroppa har flyktingarna redan märkt en förändring. Leksaker till barnen är på plats. Blöjor och bindor delas ut. Och toalettpapper finns på alla toaletter. Men skolan löser sig inte lika lätt.

Nästan 100 flyktingbarn väntar på skolgång.

Kommunen hinner inte med. Och skolplikten gäller inte flyktingar.

Men en lekplats ska dom få i maj 2016.