Hur fick ni idén till reportaget?

Vi fick ett samtal till vår redaktion där tipsaren vädjade till oss att granska vad som egentligen hände när E4:an asfalterades om, våren 2010. Vägen blev, under sommaren, hal och flera bilister och mc-förare halkade av vägen. I augusti kraschade en mc-förare in i vägräcket och omkom.

Hur arbetade ni – vilka arbetsmetoder använde ni?

Jag tog kontakt med SMC, Sveriges Motorcyklister, vars medlem omkommit på E4:an. Det visade sig att SMC polisanmält Trafikverket och NCC efter olyckan. I den utredningen fanns mycket material för oss att ta del av. Det visade sig finnas en spännande händelseutveckling att titta mer noggrant på. Med statistik från Transportstyrelsen fick jag bekräftat tipsarens uppgifter att flera olyckor inträffat i området under sommaren och jag fick ta del av ett intressant mejl.

I slutet av maj 2010 var E4:an vid Trosa färdigasfalterad. Besiktningsprotokoll visade att Trafikverket tillsammans med NCC bestämde att asfalteringen var klar och trafiken släpptes på. På sommaren körde Christopher Watts på E4:an och såg att asfalten är blank. Han insåg att detta skulle kunna orsaka trafikolyckor och skickade ett mejl till Trafikverket för att varna. Det mejlet diarieförs på Trafikverket men skickas sedan vidare till två chefer på Trafikverket som båda är på semester. Mejlet blir liggande och upptäcks inte förrän efter dödsolyckan. 

Via SMC fick jag kontakt med ytterligare en mc-förare som sladdat omkull, men mirakulöst nog överlevt kraschen. Nu hade jag två mc-olyckor och via polis och SOS kunde jag bekräfta ytterligare ett par allvarliga bilolyckor. Tillsammans med fotograf Mattias Jansson intervjuade vi de som varit inblandade i olyckorna, för att höra deras berättelser. Alla var samstämmiga om att de upplevde det som halkolyckor. Att bilen eller mc:n oförklarligt fått sladd. Det var allvarliga olyckor, där alla kände att de haft änglavakt som överlevt.

Var olyckorna en tillfällighet? Så kunde det naturligtvis vara. Vad skulle kunna hjälpa oss att komma vidare?

Ett mycket viktigt svar fann jag på Statens väg- och trafikforskningsinstitut, VTI, som, efter dödsolyckan i augusti, anlitats för att kontrollera friktionen på asfalten. Där fanns en omfattande utredning att ta del av. Resultatet stärkte vittnesmålen om att det var halt på vägen.

VTI:s resultat visade att friktionen var mycket dålig och kunde jämföras med en isbana.

Efter detta bokade jag intervju med Trafikverket och fick träffa enhetschefen Jan-Erik Lundmark i Borlänge. Han förklarade att vägen regelbundet kontrollerats under hela sommaren. I Trafikverkets Funktions- och standardbeskrivning står att motorvägen ska kontrolleras två gånger i veckan, och detta var gjort helt enligt avtalet, sa Jan-Erik Lundmark och hänvisade till protokoll som han läst. I intervjun förstod jag att det var samma företag, NCC, som både asfalterat E4:an och sedan ansvarat för kontrollen av vägen. Ett jävsförhållande som jag tyckte var intressant, men som Trafikverket avfärdade, eftersom det var två olika delar inom NCC som skötte var sin del av uppdraget.

Jag begärde ut protokollen som man på Trafikverket berättade om. Jag fick något som heter inspektionsrapporter. Detta var dokument som NCC:s inspektör skrivit när han åkt på E4:an. Där fanns noteringar om en påkörd grävling eller skräp på vägen, som inspektören tagit bort. Det anmärkningsvärda med rapporterna, var att det saknades rapport, just under den perioden i juli, då olyckorna inträffade. Hade inte inspektören kört på E4:an under den perioden? Jag ställde frågan till både Trafikverket och NCC som gemensamt nekade till detta. Istället presenterades nya handlingar för mig. Jag fick läsa dagboksblad och protokoll som helt enligt avtalet mellan Trafikverket och NCC var fullgoda bevis för att NCC:s inspektör varit på E4:an och gjort sina kontroller. Min fråga om varför det fattades inspektionsrapporter just under den aktuella perioden, finns ingen förklaring att få. NCC hävdar att inspektören skött sitt jobb.

NCC:s egen utredning är trots allt ett av de viktigaste dokumenten för mig. NCC:s utredning visar nämligen att NCC själva, efter dödsolyckan, ”uppmärksammade blödningsproblem längs stora delar av objektet”. Alla är överens om att asfalten var hal, men varför, har inte gått att förklara.

NCC tvingades göra om E4:an.

Polisen lade ner sin utredning eftersom det enligt åklagaren inte gick att bevisa att någon varit så oaktsam att någon kan straffas för det.

Vilka källor använde du?

Trafikverket

NCC

Sveriges Motorcyklister, som gjort en utredning i samband med polisanmälan

Polis och åklagare,  som skötte polisutredningen

Räddningstjänsten, som larmats till olycksplatserna

Trafikverket, diarium, avtal och kontrakt mellan Trafikverket och NCC

NCC, gjorde egen utredning efter olyckan

VTI, mätte friktionen av E4:an efter dödsolyckan

Vittnesuppgifter från olycksplatserna

Vilka deltog i arbetet?

Magnus Svenungsson, reporter

Mattias Jansson, fotograf och redigerare

Peter Bagge, redaktör.

Hur lång tid tog arbetet?

Det tog 9 veckor att göra reportaget om dödens väg.