Det här är en värld full drömmar. Att få äga ett vackert konstverk av en känd konstnär – och samtidigt göra en bra affär.
Men – i en korridor hos polisen slutade den drömmen – för han som köpte femton tavlor och som trodde att han gjort sitt livs klipp.
Och Stefan han litade på mannen som sålde tavlorna till honom. Att dom förstås var äkta och riktigt värdefulla.
Det trodde också Maria. Men när hon skulle sälja sin tavla på Blocket – kom samtalet från polisen.
Dom färgstarka tavlorna hänger i flera tusentals svenska hem.
Äkta och värdefulla – eller falska och värdelösa?
Men vi har följt i bedragarnas spår och sett hur dom jobbar på nära håll – och hittat långt över hundra falska tavlor av en av Sveriges mest kända och älskade konstnärer.
Och kanske hade han inte velat veta – att bedragarna kommer från hans allra närmsta krets.
Vi har mött många människor som alla berättat samma historia för oss.
Om hur dom gjorde affären som egentligen var för bra för att va sann.
I dag är det ingen som förstår hur dom kunde låta sig luras att köpa konst av den här mannen.
Ur Har du hört den förut:
– Hej hej, hjärtligt välkomna.
Alaska-Håkan: - Det var en piga och drängen skulle gå med kon till tjurn..
Han kallas Alaska-Håkan – och spåren efter honom har lett oss hit.
I månader har vi kartlagt hans affärer och hur han blev så framgångsrik i den här branschen.
Men han är svår att nå.
Den ende vi får tag på är en vän till honom – på telefon.
Vän: – Jaha jaja, är det dom här fina eh vad heter han konstnären då.
Lars-Göran Svensson: – Bengt Lindström.
Vän: – Ja just det jaja, det finns ju här, jag är ju väl involverad, ja jojo, han har ett antal sådana där jag vet ju inte hur många men jag har några här hos mig där jag bor då. Men ska jag försöka få fram ett nummer och sms:a det till dig va.
Lars-Göran Svensson: – Det vore jättevänligt.
Vän: - Jag ska sätta mig och försöka hitta rätt på honom.
För att få reda på hur hans affärer går till utger vi oss för att vilja köpa tavlor av honom.
Dom som han påstår är målade av en känd svensk konstnär.
Men dagarna går och vi hör inget från Alaska-Håkan.
Mannen som under decennier handlat med konst för miljoner.
Det är inte vilken konstnär som helst som det här handlar om.
I Sverige känner säkert många igen Värmeverket i Örebro, Y:et utanför Sundsvall och Tors hammare.
Bengt Lindström – han är en av sveriges mest framgångsrika konstnärer – och han är kanske ännu större internationellt.
Arkiv Mittnytt:
Bengt Lindström: – Ja det här är nog den mest betydelsefulla utställningen jag haft i mitt liv. För att det kommer publik från hela världen och väldigt kräsen publik och det gör ju att man måste visa absolut det bästa man kan, måla överhuvud taget.
Reporter: – Hur kommer det sig att du suttit här i Nyhamn utanför Sundsvall och målat det här och inte i Paris?
Bengt Lindström: – Ja ateljen är ju väldigt fin här och stor och luften är härlig och människorna underbara. Jag trivs väldigt bra häruppe.
Reporter: – I dag lastade man dom trettio tavlorna på långtradare i Sundsvall, dom bär nu iväg till penningstarka köpare i Europa och i USA.
Det är nu fem år sen Bengt Lindström dog.
Men kvar finns hans färgstarka tavlor i flera tusentals svenska hem. Dom är dyra och eftertraktade – och det har lockat bedragare.
Han är nu Sveriges mest förfalskade konstnär.
Kanske för att dom ser så lätta ut att förfalska – och sälja.
Och många har också lyckats.
Men Alaska-Håkan är kanske den mest framgångsrika försäljaren.
För han har en historia som fått folk att lita blint på honom.
Han var nämligen vän med konstnären Bengt Lindström.
Maria: - Det var så att jag jobbade på mina föräldrars resebyrå. I Hudiksvall. Och under många år innan så har han alltså varit kund och köpt flygbiljetter både till sig själv och sina vänner och bekanta när de åkt just till Alaska för att fiska och jaga och allting. Så jag och min familj då jag har ju känt honom i många år, och har ju aldrig ifrågasatt att det inte skulle vara riktigt.
Maria köpte sin tavla för drygt tio år sedan till ett riktigt bra pris – bara 15 000 kronor. Och hon tvivlade aldrig på Alaska-Håkans historia.
Maria: - Vi vet ju att vi har sett kort på han och Bengt tillsammans. Så då hade man inte någon anledning att tvivla.
Karin Mattisson: – Det var bilder på honom tillsammans med Bengt Lindström.
Maria: – Med Bengt, jaja.
Karin Mattisson: - Varför fick ni köpa den så billigt tror du?
Maria: – Ja för att den inte var riktig antagligen.
Karin Mattisson: – Men tror du att han kände till det då
Maria: – Ja jag tror faktiskt det.
För två år sen ville hon sälja tavlan på blocket – men istället blev den hämtad av polisen och experter dömde ut den. Tingsrätten att signaturen skulle tas bort och tavlan stämplas ”falsk”. Sedan dess har den hängt på utredarens tjänsterum – här i Bollnäs.
Maria: - Här är den. Och så falsk..
Karin Mattisson: – Kan du berätta hur ni gjorde när ni liksom förverkade den.
Torbjörn Bolkéus: – Den skulle... signaturen skulle beständigt tas bort och den skulle markeras och stämplas falsk på baksidan.
Karin Mattisson: – Vad sa Håkan som sålde den här tavlan när ni..
Torbjörn Bolkéus: – Han är inte förhörd i ärendet.
Karin Mattisson: – Han är inte förhörd?
Torbjörn Bolkéus: – Eftersom brottet var preskriberat.
Karin Mattisson: – Jaha, så han kanske inte ens känner till att tavlan är beslagtagen här idag?
Torbjörn Bolkéus: – Den här utredningen tror jag inte han känner till, det tror jag inte, såvida han inte läst sig till det eller på annat sätt men han är inte förhörd i ärendet.
Karin Mattisson: – Och inte kontaktad av polisen?
Torbjörn Bolkéus: – Inte i det här ärendet, nej.
Karin Mattisson: – Kontaktade du honom efteråt för att berätta..
Maria - Nej, det har jag inte gjort.
Karin Mattisson: - Du har inte heller gjort det?
Maria: – Nej, nu kanske jag måste, försöka höra av mig till honom.
Maria förlorade sina pengar – och Alaska-Håkan som sålde den falska tavlan har inte ens fått reda på vad som hänt.
En bit utanför Stockholm träffar vi Stefan – som också köpt tavlor och fått höra Alaska-Håkans historia.
Stefan: – Det var väl att han var en ganska nära vän till Bengt och jobbade ihop med honom, typ hans vapendragare eller högra hand. Eller hjälpte honom med en massa saker på utställningar och sådant där. Ja, på något sätt att han fått betalt i lite tavlor av Bengt då.. Istället för pengar kanske.
Karin Mattisson: – Då kändes det som det här är ett säkert kort. Det är en bra investering.
Stefan: - Ja det kändes skitsäkert. Annars hade jag aldrig köpt dom tror jag.
Karin Mattisson: – Känner du till andra som köpt av honom å?
Stefan: - Ja jag känner ju några stycken som köpt, och dom är väl säkert lika lurade och en del har jag ju pratat med och dom vet jag att dom känner sig väldigt lurade, väldigt väldigt blåsta.
Stefan har kvar sina tavlor hemma – helt lagligt så länge han inte försöker sälja dom.
Det gjorde däremot en ICA-handlare utanför Stockholm – han la ut sina femton tavlor på butikens hemsida, övertygad om att dom var äkta – och begärde över två miljoner.
Men förra hösten kom polisen och hämtade dom – alla femton är falska säger deras experter.
Och tavlorna kom från Alaska-Håkan.
Vi har ju sökt honom under en tid – och en dag ringer han dag tillbaka och vill gärna sälja tavlor till oss.
Lars-Göran Svensson: - Har du kvar några tavlor?
Alaska-Håkan: - Ja, jag har hur många som helst.
Lars-Göran Svensson: - Jaha, finns det någon som du kan sälja?
Alaska-Håkan: - Ja jag har flera stycken.
Lars-Göran Svensson: - Vad tar du för dom mindre?
Alaska-Håkan: - Mindre, 50 000 inramade och klara.
Lars-Göran Svensson: - Inramade och klara
Alaska-Håkan: - Sen har jag intyg på en del tavlor också av Bengt Lindströms pojke Alexander, så det följer med.
Lars-Göran Svensson: - Det låter bra.
Alaska-Håkan: - Om man vill ha sådana för det vimlar ju av, det kommer ju, till och med idag, finns ju förfalskningar hit och dit ju.
Han varnar för alla förfalskningar – och säger att han har äkthetsintyg från Bengt Lindströms son.
Konstbedragare vet vad som gäller. Har man inget äkthetsintyg av experter – måste tavlan ha en trovärdig historik – proveniens som det kallas – till exempel att den kommer direkt från konstnären.
Och Alaska-Håkan har tydligen både och...
Lars-Göran Svensson: - Det finns inte möjlighet att du mejlar några bilder på några, ta några kort eller, på några.
Alaska-Håkan: - Nej, du får komma och titta.
Vi gör upp om att ses en vecka senare.
För ett par år sedan dömdes Alaska-Håkan i två rättegångar för grovt bedrägeri – just för att ha sålt falska tavlor.
Men trots att Sveriges främsta experter på Bengt Lindström dömde ut hela 55 tavlor som falska så lämnades ändå flertalet tillbaka – till Alaska-Håkan och ägarna.
Svea Hovrätt menade att det är inte var ställt utom allt rimligt tvivel att alla verkligen var falska eftersom Alaska-Håkan faktiskt både köpt och fått några tavlor av Bengt genom åren.
För att bevisa att han kände konstnären, uträttade ärenden och köpte vin och sprit åt honom så hade Alaska-Håkan med sig den här filmen till hovrätten – som han själv spelat in.
Alaska-Håkan: - Överenskommet är överenskommet.
Bengt Lindström: – Ja ja det är klart.
Alaska-Håkan: – Jag far inte med några falska kort, jag är jävligt ärlig så de.
Men hur kan man se skillnad på en falsk och en äkta Bengt Lindström-tavla?
Ulf Bylund arbetade med Bengt Lindström dagligen i sex år i hans ateljé, och nu anlitas han ofta av polisen som expert.
Vi lånar två tavlor som vi hittat under vår granskning – som Alaska-Håkan sålt – och åker till Sundsvall.
Ulf Bylund: – Omgående så avfärdar jag dom som falska bägge två.
Ulf Bylund: – Om jag börjar med den, dom har haft nån form som dom sett nån form av ögon och så har dom dragit på lite färg här, och det är ganska slafsigt. Färgen blir ju oren när dom drar så här, Bengt skulle ju bytt pensel så att han inte smutsar ner, det har blivit brun färg här. Och det blir det då om man använder penseln och drar över flera gånger. Bengt drog bara ett drag och sen slängde han penseln, i och med att han målade vått i vått så smutsar man ner färgen omgående om man drar flera drag eller är osäker på dragen. Bengt visste ju precis hur han skulle göra när han gjorde sina drag och vilken komposition han hade.
Karin Mattisson: – Så du känner ingen tveksamhet mot den tavlan?
Ulf Bylund: – Nej nej.
Karin Mattisson: – Om man tittar på baksidan då, för det man brukar ju titta på baksidan också när man – vad ser du här då?
Ulf Bylund: – Ja här ser jag, det här är ju nån ram dom har köpt ifrån Clas Ohlson eller nån grossist som säljer.
Karin Mattisson: - Men det gjorde inte Bengt?
Ulf Bylund: – Nä han hade ju rammakare, dom gjorde ju ramarna åt honom, de skulle va kraftigare själva träram en för färgerna var ganska tunga och ligga på så dom inte skulle kunna bli sättningar i. Sen här uppe ser man ju en liten plastflik.
Karin Mattisson: – Ja just det.
Ulf Bylund: – Och den där plastfliken är för att då skulle han ha dom här kilarna, träkilarna och då sitter de ju med när man köper de här billigare ramarna.
Karin Mattisson: – Så det är också ett tecken på att det är.
Ulf Bylund: – Ja dom är inte uppkilade heller och då spänner man inte duken och då blir det sättningar i duken. Då kan den krackelera efter något års tid.
Karin Mattisson: – Och det skulle han aldrig göra alltså?
Ulf Bylund: – Aldrig.
Karin Mattisson: - Men vad säger du om den då?
Ulf Bylund: – Ja det där är ju en målning som är egentligen ett självporträtt av Bengt. Jättefint som original. Men när man tittar på den så är den ju, dom har ju haft en förlaga här också. Originalet är större, mycket större. Det finns inget färgsjok i den här,
Karin Mattisson: – Men han kan inte ha haft en dålig dag?
Ulf Bylund: – Nej, alltså han målade ju inte på det där sättet. Jag kan jämföra med ett original. Den här tavlan här är ju målad, jag var med när han målade den, ”Gångtrötter” heter den, och det är också ett vikingamotiv.
Karin Mattisson: - Men kan du, får jag bara fråga, kan du förstå ändå att en som inte kan så mycket om konst ändå går på att det skulle kunna vara en ”Bengt” eftersom det är så tjockt med färg. Det är starka färger och hela den grejen.
Ulf Bylund: – Absolut. Ja det kan man göra och om man då också får en historia kring den, någon som kände han eller en så där sak, det är klart visst kan man göra det. Tråkigt nog.
Originalet till den här förfalskningen lyckas vi spåra – vi hittar först en bild där Bengt Lindström sitter framför sitt självporträtt. Och senare får vi tag på den nuvarande ägaren av den äkta oljemålningen – som skickar en bild från sitt vardagsrum.
Den är köpt på ett välrenommerat galleri – men drömmen om att göra klippet – köpa billigt och sälja dyrt – skapar en marknad också för konsthandlare med kontoret på fickan.
Alaska-Håkan har haft en stor kundkrets.
När vi kartlägger hans affärer – så hittar vi köpare – som berättar om andra som också köpt tavlor – och som i sin tur berättar om fler.
Utöver dom dryga 50 tavlor från Alaska-Håkan som polisen haft i sitt beslag hittar vi till slut ytterligare långt över hundra tavlor – som han sålt för miljoner.
Tavlor som hänger hemma i familjers vardagsrum. Och som polisen inte har en aning om.
Det var här i Paris Bengt Lindström bodde och verkade, och fick sitt stora genombrott i slutet av 50-talet.
Trots att han var mycket produktiv är efterfrågan fortfarande stor – inte minst här i Frankrike där han kanske är den mest uppskattade svenske konstnären.
Karin Mattisson: - So how much is this.
Gallerist: – 26 000 euro.
Karin Mattisson: -Okej, it’s not cheap
Gallerist: – No it’s not cheap
Nästan en kvarts miljon – det anade nog varken han eller dom som träffade honom när han som fattig konstnär kom hit i slutet av 40-talet.
Knut Stålberg: – Det här är det första porträttet han gjorde av mig.
Karin Mattisson: - Jaha, okej. Ja det kan man faktiskt se. Porträtt av Knut Ståhlberg.
Knut Stålberg: – För säkerhets skull står det vem det är.
Knut Ståhlberg – nyss fyllda 94 år, legendarisk journalist och författare blev en av Bengt Lindströms närmsta vänner och hjälpte honom under hans första år i Paris.
Knut Stålberg: – Jag hade ju vänner, en bekantskapskrets, som jag kunde sätta i kontakt med Bengt – på det sättet kunde jag hjälpa honom ekonomiskt. Men jag behövde till slut inte det. Sen blev det ju så att hans priser steg kraftigt.
Ingen annan har följt Bengt Lindströms konstnärskap under så lång tid – nästan 60 år – som Knut Ståhlberg. Han är en stor kännare av hans måleri – och vi visar honom bilder av tavlor sålda av bland annat Alaska- Håkan.
Knut Stålberg: – Det där är ju totalt kass.
Knut Stålberg: – Oj oj oj, nä.
Karin Mattisson: - Det är inte Bengt Lindström?
Knut Stålberg: – Nä men det är ju förfärligt. Det är ju så totalt...
Knut Stålberg: – Man ser det är ju man ser ju.. det kan ju vem som sett en Lindströmtavla säga att dom är falska, ja falska, att det är nån annan som gjort dom och det är inte Bengt alltså.
Knut Stålberg: – Att någon kan säga att dom här är äkta det är uteslutet att någon som känner Bengt kan göra det.
Det var här – i Savigny söder om Paris som han bodde och arbetade – i ett slottsliknande hus inklämt mellan några höghus.
Än idag bor hans vuxna barn – sonen Alexandre och dottern Mariana kvar i huset med sina familjer.
Vi har under en tid försökt få deras bild av dom bedrägerier som drabbat deras pappa – och till slut är vi välkomna – att se huset.
Men av någon anledning vill dom inte träffa oss när vi väl kommer dit.
Karin Mattisson: – Hallå är det Alexandre? Nämen hej det är Karin Mattisson, du vet Sveriges televis,.. Hej, ja förlåt en gång till vad sa du? Jag vill absolut inte komma här och störa dig men det hade varit väldigt trevligt att bara få hälsa på dig innan du åker då. Men ni ska åka nu om tio minuter?
Karin Mattisson: – Ja men då ses vi när ni åker så är vi här, då är vi här, okej vi väntar, hej då hej.
Bengt Lindström hade en stor vänskapskrets – både i Paris och i Sundsvall.
Alla vi pratar med berättar om hans värme och generositet. Han kunde skänka bort tavlor till folk som hade det svårt, sälja billigt till dom som inte hade råd – och om någon dök upp med en falsk tavla – så bytte han den mot en äkta.
Men samtidigt som han jobbade hårt, tränade dagligen och var fysiskt stark – så hade han perioder när han drog sig undan och drack åtskilligt.
Men – sen 50-talet har han varit en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer – även ekonomiskt.
Arkiv:
Speaker: – Den första vårdagen i paris gick i svenskhetens tecken och firades med den firade svenska konstnären Bengt Lindströms hittills största utställning och vernissage på det fashionabla galleriet Ariel på Boulevard Osman bakom triumfbågen. Efter många slitår och mycket målat och lite sålt har Bengt lindström från norrland som bekant blivit stor och dyr målare. Och målaren själv, något omtumlad över att alla de monster han brottats med nu slits ur hans händer för mycket ansenliga summor, 12000 sådär.
Vi väntar länge på gården men Bengt Lindströms son – Alexandre – kommer inte ut och svarar sen heller inte på telefon.
Men när vi står här – i början av juni – är det flera saker vi inte känner till.
Att Alaska-Håkan har varit här i huset flera gånger – och att han hämtat äkthetsintyg skrivna av Alexander till sina tavlor.
Senare samma dag i centrala Paris – är det kvalitetsauktion på det anrika Millons auktionshus.
Tre verk av Bengt Lindström ska gå under klubban.
Eddi Hautchamp: – Those paintings are I would say what collectors are looking for. It’s pretty typical from his work. You can see like the thickness of his paint and the use of pure colour, it’s pretty typical for his work.
Karin Mattisson: - People are interested in this?
Eddi Hautchamp: – Yes, yes. I have really have high hope that we will sell both of them.
Karin Mattisson: – Nu blir det spännande – nu är det dags för dom tre Lindströmtavlorna, vi får se hur det går.
Alla tre tavlorna gick för ungefär 60 000 kr styck – vilket var över utropspriset.
Dom här köparna får med sig ett äkthetsintyg utfärdat av kommitté Bengt Lindström.
För han har – precis som alla stora konstnärer – en kommitté som granskar tavlor och utfärdar äkthetsintyg.
Här går det inte att sälja en Lindström på ett auktionshus utan ett sådant intyg.
Eddie hautchamp: – We do have a lot of problems with fakes, that’s why all auction houses in general try to put the best efforts, to work together with the committee and also to encourage all the collectors to inquire for a certificate. Because it is really important, it helps to clean up the market, and so it can go even higher. It’s all good for everyone.
Karin Mattisson: – Can you say if all these fakes Lindström does it have any effect on the market, the value?
Eddie hautchamp: – Of course it has. Because if you have no control of the fake-works and all the forgeries, on an artwork, then its chaos. So people mistrust everyone, mistrust everything, there´s no rule anymore so thanks to the committee and the committee in general it helps to defend the works by Lindström.
Bengt Lindström tog själv initiativet till kommittén och idag finns ledamöterna i flera länder men styrs härifrån ett advokatkontor i Paris.
Robert Prist: – ...om det är en förfalskning. Det syns. Det syns på en gång.
Karin Mattisson: - How do you recognise it? Can you tell me how?
Robert Prist: - Med ögonen!
Normalt bedömer dom bara tavlor som dom får se i verkligheten men vi har med oss bilder från Sverige – på både falska och äkta tavlor – och dom kan förstås inte låta bli annat än att titta på dom.
Ordförande för kommitté Bengt Lindström är hans änka – Michele.
Michele Lindström: – Nej det är falsk, det är omöjligt för Bengt att göra så om du ser dom andra, du vet ingenting ser ut som Bengt Lindström
Dom levde och arbetade tillsammans i nästan 20 år.
Hon var gallerist i Paris när dom träffades, i dag bor hon i Sundsvall och ägnar mycket tid åt att bedöma tavlor för kommittén.
Michele Lindström: – Jag har sett i verkligheten många, dom flesta kommer från Sverige. Det kan vara vad som helst plötsligt någon skriver Lindström nu.
Karin Mattisson: - Hur reagerade han när han upptäckte att han var förfalskad? Vad sa han om det?
Michele Lindström: - Första gången som jag har sett honom, första gången dom hittade förfalskad det kommer från Spanien, det var falsk Lindström, falsk Miró och falsk Picasso och jag kommer inte ihåg vilken. Bengt var så stolt.
Michele Lindström: – Du kan tänka, förfalskad Lindström med Picasso och Miró och jag kommer inte ihåg vilken. Han var så stolt.
Karin Mattisson: – Men hur tror du han hade han reagerat om han sett allt det här?
Michele Lindström: – Han var ganska förbannad. Han var förbannad, han var arg.
Karin Mattisson: – Vad gör det här för Bengt Lindströms konst att det finns på marknaden?
Michele Lindström: - Nämen det är en katastrof, folk säljer i Sverige, det är så mycket i Sverige, folk är rädd. Och alla är i oro, i Frankrike du vet dom frågar sig dom vågar inte, dom vill ha intyg, det är jätte i oro, jag tror om det fortsätter så ingen kommer köpa Lindström. Det är för mycket, det kommer för mycket.
På kommittén i Paris tar det inte många minuter för dom att skilja dom falska från dom äkta.
Kommittémedlem: – By chance with the red and the white, it’s very clear, after oh that one is horrible.
Karin Mattisson: - That one is horrible? Why?
Kommittémedlem: – That one is crazy
Kommittémedlem: – It´s not the right composition. He would have never done, I don’t know there is something in the way to build the composition.
Ett äkthetsintyg väger förstås tungt på konstmarknaden men det kan också räcka med en stark ”proveniens” – alltså att tavlans historia och ursprung är trovärdig.
Och värdet av det förstod Alaska-Håkan.
Alla har ju fått höra hans historia: Hur nära vän han var med Bengt.
Och dom har fått se bilder på honom och Bengt tillsammans.
Vi är på en parkeringsplats i en stockholmsförort – och vi är på väg att träffa Alaska-Håkan.
Två av mina kollegor har utgett sig för att vara spekulanter på hans tavlor.
Dom är utrustade med dold kamera – och en bit därifrån sitter jag och en fotograf och väntar.
Förare: - Titta han sitter där.
Lars-Göran Svensson: – Stanna lite ifrån.
Förare: - Jajavisst.
Lars-Göran Svensson: – Jag tror det är han va.
Förare: - Jajavisst.
Han har till och med Bengt Lindströms autograf på sin bil.
Direkt tar han fram en tavla.
Men fler ska finnas några mil därifrån – säger han.
Lars-Göran Svensson: – Ska vi åka iväg nånstans eller?
Alaska-Håkan: - Ja vi ska åka, ni måste följa mig.
Lars-Göran Svensson: - Vilket håll ska vi? Är det långt eller?
Färden går ut mot ett sommarstugeområde några mil bort.
Jag och fotografen följer efter våra kollegor – och Alaska-Håkan.
Vi parkerar en bit ifrån stugan och väntar.
Alaska-Håkan: - Ja välkomna till landet.
Lars-Göran Svensson: – Vad heter det här stället?
Alaska-Håkan: - – Ja, va fan heter det.
Först tar han fram en pistol som ligger i bagageutrymmet.
Lars-Göran Svensson: – Nä pistoler vill jag inte ha.
Sen kommer tavlorna fram – en efter en.
Alaska-Håkan: - Sen är det ju också intyg här bakom, dom hade ju någon jävla razzia här, det fanns förfalskningar. Och då så är det intyg från polisen, polisen beslagtog ju den där tavlan.
Lars-Göran Svensson: – På denna?
Alaska-Håkan: - Det finns intyg bakom. Jag har fått tillbaka den.
På baksidan av några av tavlorna sitter polisens beslagsnummer kvar.
Och att han fått tillbaka tavlan ser han alltså som ett slags äkthetsintyg.
Mina kollegor tar kort på tavlorna och skickar dom direkt till en expert på Bengt Lindströms konst – i bilen en bit därifrån väntar jag på besked från honom.
Lars-Göran Svensson: – Varför har du dom här ute i skogen
Alaska-Håkan: - Jag har inte väggar så jag kan hänga upp allihop.
Lars-Göran Svensson: – Ok...
Alaska-Håkan: - Jag har flera hundra jag...
Lars-Göran Svensson: – Flera hundra?
Alaska-Håkan: - Ja skulle jag visa dig finge du ta semester, men jag visar inte alla.
Alaska-Håkan: - Kom in du får du se
Lars-Göran Svensson: – Har du fler här inne?
Alaska-Håkan: - Ja.
Lars-Göran Svensson: – Jösses!
Lars-Göran Svensson: – Bodde du i Sundsvall också då?
Alaska-Håkan: - När, jag bodde i Hälsingland. Sen åkte jag dit och så fick jag så hade han inga pengar, så fick jag en tavla för att jag åkte dit, och han fick brännvin, och så fick jag en tavla för jobb då. Och det vart ju två det, det kunde ju hända sju gånger på samma vecka.
Efter en stund – får vi svar från experten – som nu sett tavlorna på mail vi skickat.
Karin Mattisson: – Det är solklart med andra ord, det är solklart, ingen tveksamhet alls, ja och nu försöker han sälja dom vidare för 50 och 65 tusen.
Reporter: – Har du några mer bilder på dig och Bengt, har du det eller?
Alaska-Håkan: – Jorå.
Reporter: – Du kände han väl?
Alaska-Håkan: - Ja det kan man nog säga, 37 år.
Medan Alaska-Håkan fortsätter berätta om sin vänskap med Bengt Lindström går en av mina kollegor iväg och ringer mig för att höra vad experten sagt om tavlorna.
Karin Mattisson: - Hallå – ja dom är solklara förfalskningar, han har till och med polisanmält en utav dom förut, han är helt, det finns ingen tvekan, det är helt otroligt att han försöker sälja dom igen, säger han.
Karin Mattisson: - Ska vi komma nu? Och vi står i trädgården liksom. Ja då kommer vi.
Nu ska vi berätta vilka vi är – och äntligen få ställa frågor till Alaska-Håkan om tavlorna – som han påstår Bengt Lindström har målat.
Men vad är egentligen sant om deras vänskap?
Det här är Bert Berglund tillsammans med Bengt i hans ateljé. Han har arbetat större delen av sitt liv åt honom – som assistent och penseltvättare.
I dag bor han utanför Sundsvall.
Bert Berglund: – Det var att blanda färgerna, och göra rent penslarna.
Karin Mattisson: – Han använda mycket färg?
Bert Berglund: - Ja det gick väl åt ett ton om året.
Karin Mattisson; – Ett ton om året.
Bert Berglund: – Ja.
Karin Mattisson: – Det finns ju en person som heter eller kallar sig för Alaska-Håkan.
Bert Berglund: – Ja han har jag hört talas om.
Bert Berglund: – Jag såg att han var en liten luring i allfall så till sist så körde jag ut han från ateljén.
Karin Mattisson: – Jaha?
Bert Berglund: – Jag bad han försvinna och Bengt sa inget heller jag tänkte nu blir han väl arg på mig, men han hade väl vaknat upp själv vad han var för en.
Bert Berglund: – Jo men han for ju bara och lura Bengt det känner man instinktivt ändå. Till sist där är dörren. Nu kan du gå.
En annan som också kände Bengt Lindström väl var konstnärskollegan och grannen Bengt Åberg.
Han får se våra lånade tavlor – som Alaska-Håkan sålt.
Karin Mattisson: – Om du tittar.
Bengt Åberg: – Nej den här har inte Bengt gjort. Signaturen är ju inte heller bra.
Karin Mattisson: - En av dom personerna som har vistats i hans ateljé och utgett sig för att va hans vän har nu i efterhand då gjort ganska stora pengar på att sälja falsk konst och säger att det är Bengt Lindström.
Bengt Åberg: – Då kan jag inte förstå ordet det här med vän. Man är väl ingen vän om man går och säljer förfalskningar av en väns tavlor. Det kan jag inte förstå.
Karin Mattisson: – Alaska-Håkan som försökte sälja dom där till oss, träffade du honom?
Ulf Bylund: – Ja ett antal gånger i ateljén, då under de sex åren jag var där kom han väl med något halvårsmellanrum.
Karin Mattisson: – Hur såg Bengt på Alaska- Håkan?
Ulf Bylund: – Det var märkligt för Bengt hade aldrig restriktioner på bekanta som kom och sådär men i hans fall så fick han aldrig vara ensam i ateljén. Många gånger kom bekanta upp och strosa omkring där när Bengt låg och sov men han fick restriktioner att han aldrig fick va ensam där.
Karin Mattisson: – Vad bar det som gjorde att han fick?
Ulf Bylund: – Ja det, när Bengt fäller en sån kommentar, för han var aldrig dömande mot nån person, människor fick va som dom ville och han tyckte om alla människor i alla avseenden men just i det här avseendet, han litade inte på honom helt enkelt.
Vi har pratat med många som idag ångrar att dom litade på Alaska-Håkan.
Som – det äldre paret från Uppsala som köpte 13 tavlor för 300 000 – som en pensionsförsäkring.
Men dom vill inte prata om det här offentligt.
Det vill inte heller chefen på byggföretaget – som köpte 21 tavlor – Han hade känt Alaska-Håkan i femton år men skickar ett sms till oss:
”Tack men bestämt nej tack. Jag känner mig nog lurad, dum och godtrogen utan att berätta det i tv”
Alla deras tavlor var falska – sa Lindström-kommitténs experter när fallen var uppe i hovrätten.
Men märkligt nog tvivlade hovrätten på vittnesmålen och skriver att eftersom de ingår i en grupp som ska bevara Bengt Lindströms konst – så måste deras uppgifter värderas med viss försiktighet.
Hur ska man förstå det? Den frågan tar jag med mig till polisen – och Sveriges enda specialutredare på konstförfalskningar – Peter Lloyd.
Peter Lloyd: - Ja, det tycker jag, det kan man inte förstå riktigt, utan alla stora konstnärer har ju en egen expertkommitté så även Bengt Lindström. Och jag tror inte att domstolarna skulle behandla lika styvmoderligt om expertutlåtande hade kommit från Picasso administration i Paris, eller Roberto Matta Foundation i New York. Personligen förstår jag det inte. Jag tycker då att om flera experter ur samma kommitté säger att den här tavlan är falsk då måste rättsväsendet lita på det.
Karin Mattisson: - Men dom här tavlorna som ägare och även Alaska-Håkan fått tillbaka som polisen haft i sitt beslag, är dom fria att sälja dom och göra vad dom vill med dom?
Ulf Bylund: – Här i Stockholm tror jag att dom är iskalla, för alla auktionshus och stora konsthandlare vet att dom varit föremål för en utredning och att dom också är utdömda av Lindströmkommitténs experter men det är klart han kan förstås sälja dom så i princip är det väl fritt.
Så trots att hovrätten skrev att det får ”anses sannolikt att Bengt Lindström varken utfört eller signerat tavlorna” så lämnades många av dom tillbaka – och några av dom försöker Alaska-Håkan nu sälja till oss.
Men två av tavlorna han sålt och dömdes för handlade om en annan välkänd konstnär. Peter Dahl.
Till skillnad från Bengt Lindström så kunde han själv vara med i rättssalen och försvara sig.
När vi träffar honom i hans ateljé är han där för första gången på länge och har fortfarande sviter efter en svår sjukdom – men minns hur han tvingades vittna under ed – att han inte målat tavlorna som Alaska-Håkan sålt.
Karin Mattisson: - Jag menar du lever ju idag och kan bekräfta det här...
Peter Dahl: – Ja visst.
Karin Mattisson: - Men tydligen.
Peter Dahl: – Ja…
Karin Mattisson: – Dom två tavlorna som var uppe i rättegången som du vittnade om, när du fick se dom tavlorna, hur kändes det för dig?
Peter Dahl: – Ja det var som om de kom en kniv och började så här, det var rena mordet alltså. Fruktansvärt det är för jävligt alltså.
Karin Mattisson: - Det kändes alltså så när du fick se det här
Peter Dahl: – Ja ja, hemskt alltså.
Karin Mattisson: – Hur såg dom ut då tavlorna?
Peter Dahl: – Ja det var så dåligt, dom kunde ju inte någonting. Till och med när dom skrev Peter Dahl kunde dom inte fixa det. Utan de gjorde Peter Dahl på det här sättet, med stora bokstäver, dom kan inte dom här bokstäverna ens en gång.
Karin Mattisson: - Signaturen var alltså också helt fel?
Peter Dahl: – Ja vansinnigt, hopplöst.
Alaska-Håkan påstod att han hittat tavlorna i ett soprum på Östermalm och att Peter Dahl senare godkänt en av dom som sin – men efter vittnesmålet av konstnären själv fälldes han för grovt bedrägeri.
Han fick totalt 240 timmars samhällstjänst för Peter Dahl- och Lindströmtavlorna – som han avtjänade på en kyrkogård i Stockholmstrakten.
Alaska-Håkan är inte ensam om att sälja förfalskningar av Lindström. I Göteborg hittade polisen de här två tavlorna i en bil när man kontrollerade en ledande Hells Angels-medlem. Och i Luleå förverkades nyligen den här falska Lindströmtavlan för att hindra den komma ut på marknaden igen. Och liknande utredningar pågår på flera håll i landet.
Men det är Alaska-Håkan som är huvudpersonen när det gäller Lindström-tavlor. I vår granskning har vi sett över hundra tidigare okända tavlor som kommer från honom. Och när vi har berättat för ägarna om hans bedrägerier så har det kommit som en total kalldusch.
Dom hade ju fått på tavlorna.
Stefan: – Ja i forma av att han har skrivit på, jag har ju aldrig sett det själv att han har skrivit på men han har ju suttit på foton med tavlorna framför sig i knät och liksom signat på det här pappret, bakpå fotot alltså.
Karin Mattisson: - Men kände du dig trygg med det, att det här är då är det säkert riktigt.
Stefan: - Nja, jag kände att det var ganska seriöst då av dom som jag hade lämnat fotot till och som var nere och besökte honom, och jag har ingen anledning att tro att han inte skulle, eller att han skulle lura mig på något sätt. Absolut inte.
Äkthetsintygen har följt med många av tavlorna. Hos polisen utanför Stockholm står Ica-handlarens tavlor uppradade och han fick intyg på alla sina femton tavlor. Och till den här tavlan som vi har fått låna följde det också med ett likadant.
Och Alaska-Håkan berättar själv om just äkthetsintygen – för oss.
Alaska-Håkan: – Där är det kort då, på den och den och den..
Lars-Göran Svensson: - Men dom intygen gäller om jag skulle få för mig att..
Alaska-Håkan: – Nämen det gäller. Här är intygen – det står på franska.
Alaska-Håkan har visat oss tavlor och intyg och berättat samma historia som kanske hundratals andra tavelköpare också fått höra genom åren. Och som dom trott på.
Nu ska han få frågan som han troligen aldrig fått.
Karin Mattisson: - Hej, Karin Mattisson heter jag och kommer från Sveriges television och uppdrag granskning – vi gör ett program om Bengt Lindström och all den falska konst som sprids.
Alaska-Håkan: - Jaha
Karin Mattisson: - Och vi har ju hittat nästan över hundra tavlor som du har sålt och som du har påstått att Bengt Lindström har målat, men han har ju inte det.
Alaska-Håkan: - Jag vill inte ha någonting med er att göra. Jag har kunder här.
Karin Mattisson: - Jo men han har ju inte målat dom, vem har målat dom?
Alaska-Håkan: – Det vet inte jag.
Karin Mattisson: - Vet du inte vem som har målat tavlorna?
Alaska-Håkan: – Nej, det vet jag inte.
Karin Mattisson: - Och ändå säljer du som att Bengt Lindström har målat dom?
Alaska-Håkan: – Ja. jag har hur många som helst.
Karin Mattisson: - Du har hur många falska tavlor som helst?
Alaska-Håkan: – Nä falska tavlor har jag inte.
Karin Mattisson: - Men du säger ju att Bengt Lindström har inte målat dom här, dom är ju falska, experterna säger också att dom är falska.
Alaska-Håkan: – Ja. Alla tavlor jag har, har jag fått tillbaka.
Karin Mattisson: - Men det är inte Bengt Lindström som har målat dom, vem är det som har målat dom då?
Alaska-Håkan: – Det vet inte jag.
Tavlor som han bara för några minuter sen försökte sälja som målade av Bengt Lindström – för 50 000 kronor – säger han nu plötsligt att han inte vet vem som målat.
Kanske är det så att han helt inte enkelt inte vill röja vem som faktiskt har målat dom – och att han rimligen vet att det inte är Bengt Lindström.
På så vis blir ju hans oväntade svar helt logiskt.
Alaska-Håkan: - Sluta med det där grabben.
Karin Mattisson: - Men Maria till exempel på resebyrån i Hudiksvall, kom du ihåg henne, du kände ju till och med hennes far.
Alaska Håkan: - Jaha.
Karin Mattisson: - Hon känner ju sig ju grundlurad, polisen har ju hennes tavla idag. Det är många med henne som känner sig lurade.
Alaska Håkan: - Ja jag har inte lurat nån. Jag har inte lurat nån snälla du.
Karin Mattisson: - Men du säger ju att du vet inte vem som har målat dom?
Alaska Håkan: - Nej det vet jag inte. Dom jag har fått dom har jag fått av Bengt själv. Jag orättvist utpekad.
Konsthandel förknippar vi ju ofta med dom fina salongerna, auktionshus och gallerier.
Men här står vi i ett sommarstugeområde, med en sliten barack full av tavlor. Och försäljaren motsvarar inte heller föreställningen om en slipad konstbedragare.
Men vår granskning visar tveklöst att det är den här mannen som ligger bakom det stora antalet tavlor vi har hittat – som experterna dömer ut som falska.
Alaska Håkan: - Jag har aldrig sålt några förfalskningar. Jag har fått dom av Bengt.
Karin Mattisson: - Men du är dömd för att du har sålt förfalskade tavlor.
Alaska Håkan: - Dömd?
Karin Mattisson: - Ja dömd.
Alaska Håkan: - Jag är inte dömd när jag fått tillbaka dom.
Karin Mattisson: - Du har ju avtjänat samhällstjänst för det.
Alaska Håkan: - Men det var ju för jag gav han sprit det.
Karin Mattisson: - Du är dömd för att ha sålt falska tavlor, det är ett bedrägeri.
Alaska Håkan: - Jaja, så det var därför ni sökte upp mig.
Alaska Håkan: - Ja, det blir ingen affär då.
Karin Mattisson: - Det blir ingen affär idag. Men du tänker fortsätta sälja dom här falska tavlorna.
Alaska Håkan: - Jag säljer dom jag har fotografier och intyg och grejer på.
Alaska Håkan: - Var vänlig och lämna här nu.
Och han har alltså hur många tavlor som helst att sälja – har han ju berättat.
Många med äkthetsintyg.
Samma slags intyg som vi sett flera gånger under vår granskning.
Och det är inte vem som helst som garanterar tavlornas äkthet.
Det är så här ser dom ser ut:
Det är Bengt Lindströms son – Alexandre – som skrivit under.
Intygen består av ett fotografi – ofta med Alexandre som håller i en bild av tavlan.
På baksidan står:”Jag intygar dessa verks äkthet” - signerat av sonen.
Några av intygen togs upp redan i en av rättegångarna 2009.
Men när vi granskar Alaska-Håkans affärer hittar vi betydligt fler, det handlar totalt om ett 50-tal intyg som Alexander skrivit. Men det kan finna fler.
Intyg som lurat så många köpare.
Hur har detta gått till? Det är ju förfalskningar som alla säger är så dåligt gjorda?
Känner han inte igen sin pappas konst – dom har ju till och med jobbat i ateljén – sida vid sida.
Vi återvänder till huset söder om Paris med äkthetsintyg som Alexandre har skrivit på.
Sen vi var här sist har det hänt en hel del. Alexandre och Mariana Lindström har blivit mångmiljonärer.
Vi har sett att dom är hemma men hushållerskan förnekar först det.
Karin Mattisson: - But he is upstairs?
Karin Mattisson: - But I know he’s not good but I have to show him this pictures its really important.
Karin Mattisson: - Can I just show him the pictures?
Sedan Bengt Lindströms död 2008 pågår en infekterad rättstvist mellan änkan Michelle och hans två vuxna barn.
Det handlar om arvet efter deras mamma, Bengts första fru, som dog 1990.
Och det är mycket som står på spel.
I ateljén utanför Sundsvall – efterlämnade han konst som idag värderas till runt hundra miljoner kronor.
Arvstvisten pågår fortfarande men nyligen fick dom hämta tavlor värda upp mot 50 miljoner och ta hem till huset i Savigny.
Samtidigt som sonen stridit om rätten till sin pappas konst – så har en mängd falska tavlor – tack vare hans äkthetsintyg – sålts till lurade köpare i Sverige.
Efter en stunds väntan på gården så är det Alexandres fru Chantal som kommer ner:
Karin Mattisson: - Hej hej, Karin Mattisson, det är du som är Chantal.
Karin Mattisson: - Vi är ju här för vi vill prata med Alexandre.
Chantal: – Alexander är på sjukhuset.
Karin Mattisson: - Vi hörde att han var här med.
Chantal: – Nej, nej, han är på sjukhuset.
Karin Mattisson: - Men du, han har ju skrivit mängder av äkthetsintyg på Bengt Lindströms tavlor.
Chantal: - Ja.
Karin Mattisson: - Du känner igen dom?
Chantal: - Ja visst.
Karin Mattisson: - Varför har han gjort?
Chantal: - Det är nån som hade frågat till honom att skriva rättighet.. att det var rätta tavlor. Men vad är det för fråga?
Karin Mattisson: - Men dom är falska.
Chantal: - Dom är falska. Ja men du vet det var en vän till Bengt.
Karin Mattisson: – Men varför har Alexander skrivit äkthetsintyg?
Chantal: - Han var full.
Karin Mattisson: - Han var full?
Chantal: - Jo han var full. Och då för att vara snäll med honom för det var en riktigt god vän till Bengt och då han var snäll du vet han, han gjorde det för att vara snäll med honom men du får inte visa det på tv.
Karin Mattisson: - Men folk har ju köpt det här för tiotusentals kronor och trott att det var Bengt Lindström som har målat dom.
Chantal: - Det är så.
Karin Mattisson: - Är det inget problem?
Chantal: - Nej.
Karin Mattisson: - Varför inte?
Chantal: - För att han var full, han var inte medvetande, att han gjorde det.
Men bilderna vi ser ger inte sken av en redlöst berusad man som inte vet vad han gör. Flera personer var med när intygen skrevs och ingen har slagit larm. Kanske har man bara hoppats att dom inte skulle ifrågasättas.
I Sverige är det konsthandlaren Curt Aspelin som företräder barnen. Han var länge Bengt Lindströms rammakare och har skrivit en bok om honom. I många år har han kämpat för barnens rätt till sin fars konst men falsk konst har dom aldrig pratat om.
Curt Aspelin: – Vi har aldrig diskuterat det här, utan det har varit på så vis att vi har bara diskuterat arvet och hur det skulle skötas.
Karin Mattisson: - Det här är ju en av tavlorna som Alexandre, om du tittar på den, vad säger du om den?
Curt Aspelin: – Ja det här är ju inte Bengt Lindström, det här är ju något helt annat. Det finns inget tillstymmelse att Bengt Lindström haft ett målardrag i den här tavlan. Det är totalt, det ser jag, jag behöver inte ens undersöka den, jag ser det direkt.
Karin Mattisson: - Det här är ju då ett äkthetsintyg, där är bilden på tavlan, så kan du läsa själv vem som har skrivit på.
Curt Aspelin: – Ja, hm. Det är, det är han har ju väldigt märklig namnteckning Alexandre.
Karin Mattisson: - Ja det är han som skrivit på. Och personen som köpte den här betalade ju dyrt för den, men han köpte den ju också tillsammans med det här äkthetsintyget vilket gjorde att han förstås trodde att det var Bengt Lindström som målat den.
Curt Aspelin: – Ja jag kan bara säga att det är en ren skandal, han får betala för det här, och han har pengar att göra det idag.
Karin Mattisson: - Jag måste ändå fråga dig igen faktiskt för jag menar han sitter ju här och håller bilden och ler och han skriver mängder av äkthetsintyg vid samma tillfälle, hans fru säger att han är så full så han vet inte vad han gör och du säger att han kanske är berusad. Alltså, allvarligt talat.
Curt Aspelin: – Nä men det här är ett skojeri, och det går inte att komma ifrån.
Karin Mattisson: - Men du måste ju hålla med om att han ser inte medvetslös full ut han ser ju ganska nykter ut faktiskt.
Curt Aspelin: – Ja, halvnykter.. men som sagt var han vet vad han gör och jag menar så här, att jag hoppas jag får komma tillbaka vid ett annat tillfälle när jag undersökt det här mera men jag tycker att det finns inget försvar för det här.
Karin Mattisson: - Är det ingen av er som tycker det här är speciellt allvarligt att han skrivit äkthetsintyg på falska tavlor?
Chantal: - Vad vill ni veta?
Karin Mattisson: - Jag vill bara veta, ser ni inte det här som något allvarligt att han skrivit intyg på falska tavlor?
Chantal: - Jag tycker det inte är så allvarligt
Karin Mattisson: - Det spelar ingen större roll?
Chantal: - Nej.
Karin Mattisson: - Men utan dom här intygen så hade ju inte dom här tavlorna gått att sälja.
Chantal: - Okej, nu blir jag trött. Vad vill ni veta?
Karin Mattisson: - Vi vill ju gärna prata med Alexandre om detta.
Chantal: - Han är inte här, han är inte här.
Karin Mattisson: - Vi hörde att han var här.
Chantal: - Du vet, han kan inte prata. Han är sjuk, han är sjuk.
Vi får till slut tag på Alexandre själv. Han säger att han bara skrivit intyg på runt 15-20 tavlor och lägger hela ansvaret på Alaska-Håkan.
Alexandre Lindström: – Han har utnyttjat mig fan, jag var kanon fan, jag visste inte vad jag gjorde va, han lurade mig hundra procent den där jävla Alaska-Håkan.
Karin Mattisson: - Du litade på honom, men vi kommer förstås också säga i programmet att du var full när du skrev intygen det är din förklaring till varför du skrev dom.
Alexandre Lindström: – Ja ja jag var kanon ju fan. Det är han som ska ta ansvaret för det.
Och han säger att när han skrev under intygen visste han inte att det var falska tavlor – men det har han sett i efterhand.
Det här hade kanske Bengt Lindström inte velat veta – att en som kallar sig hans vän under decennier sålt hundratals falska tavlor.
Och att en del av förklaringen till dom bedrägerier som drabbat hans konst kommer härifrån – huset där han bodde och arbetade. Och att hans egen son är inblandad.